Hur skiljer sig de finländska partiordförandenas retorik från varandra? Vem är negativ? Vem utmanar? Vem är populist? Vi har försökt bena ut de tydligaste skillnaderna ordförandena emellan.
Då de finländska partilordförandena sätter sig ner i sina stolar inför en direktsänd valdebatt har de vissa åsikter och meddelanden i huvudet som de vill förmedla till det finländska folket. Hur uttrycker de sina åsikter och hur väl fastnar deras tankar i väljarnas hjärnor? Vi bad Pekka Isotalus, professor i talkommunikation vid Tammerfors universitet beskriva de finländska partiordförandenas retoriska knep.
Vi går igenom ordförandena för de åtta största partierna i landet i alfabetisk ordning. Först ut är alltså Vänsterförbundets egna Paavo Arhinmäki.
Paavo Arhinmäki – Vänsterförbundet
Som ordförande för Vänsterförbundet talar Arhinmäki ofta till sin målgrupp, enligt Isotalus.
- Han vänder sig till personer med lägre inkomst, arbetslösa, studeranden … Helt enkelt till de personer som oftare röstar på Vänsterförbundet. Han använder sig av en vänsterretorik och tilltalar sin målgrupp. Han låter inte heller som en traditionell politiker utan talar ett lite mer ungdomligt språk.
Carl Haglund – Svenska Folkpartiet
Carl Haglund ger enligt Isotalus ett mjukt intryck då han pratar.
- Trots sin mjuka stil har Haglund under valdebatterna visat att han också kan säga emot och säga sin egen åsikt. Han utmanar också andra politiker i debatter.
Haglunds roll i debatter har också förändrats sedan han blev försvarsminister.
- Han deltar inte endast som ordförande utan också som minister i debatterna. Då får han exempelvis mera plats då det kommer till försvarsfrågor. På samma gång måste han också hålla tungan rätt i mun, eftersom han är minister.
Ville Niinistö – De Gröna
De Grönas ordförande Ville Niinistö har blivit bättre på att uttrycka sig inför det här valet, menar Isotalus.
- Niinistös problem har varit att han uttryckt sig för komplicerat. Han har haft mycket att säga, men han har inte kunnat säga det på ett vardagligt sätt. I årets första tv-sända debatt på Mtv3 tycker jag att han var väldigt konkret och kunde svara kortfattat.
Men fortfarande tycker Isotalus att han uttrycker sig lite väl komplicerat.
Antti Rinne – SDP
Antti Rinne har vuxit i rollen som politiker under det senaste året, enligt Isotalus. När han valdes till ordförande var han lite osäker.
- Men i dag är han mer självsäker. Hans tid i regeringen har också gett honom mer grund för sina åsikter och sin argumentation.
Rinne, som valdes till ordförande för SDP i maj förra året, har inte varit allt för positiv i sitt uppträdande hittills, enligt Isotalus.
- Han har kommit med ganska många negativa uttalanden och har också varit av annan åsikt än många, vilket kan ge ett spänt intryck.
Päivi Räsänen – Kristdemokraterna
Den erfarna politikern Päivi Räsänen kan, enligt Isotalus, föra sig i debatter på ett väldigt bra sätt och kan argumentera för sina åsikter. Men då hon talar på Kristdemokraternas partikongresser och andra tillställningar kan hon komma med lite mer spetsade åsikter, säger Isotalus.
- Ibland kan hon på KD:s egna konferenser och kongresser citera bibeln och komma med uttalanden som hon inte kommer med i tv-debatter. I debatterna ser man hur erfaren politiker hon är och den erfarenheten syns på ett positivt sätt.
Juha Sipilä – Centern
Det är svårt att i det här läget säga hur Juha Sipilä skiljer sig från de övriga, enligt Pekka Isotalus.
- Det kanske inte handlar om retorik på det sättet, men Sipilä har en lite mer lantlig dialekt och ett mer lantligt framträdande än de övriga ordförandena.
Men det man hittills har sett av Sipilä tyder nog, enligt Isotalus, på att han kan uttrycka sig och föra sig i debatter.
Timo Soini – Sannfinländarna
Timo Soini är tillsammans med Alexander Stubb de som mest skiljer sig från massan då det kommer till retorik, enligt Isotalus.
- Timo Soini använder sig mycket av metaforer och bildspråk. Ibland lyckas han väldigt bra med dem, men ibland blir undrar man lite vad han riktigt försöker få sagt.
Ett annat retoriskt knep som Soini använder sig av är att han kommer med påståenden och utsagor som ingen kan säga emot, eftersom ingen är av annan åsikt, menar Isotalus.
- Exempelvis: ”Vi kan inte börja hjälpa Grekland förrän vi får ordning och reda här hemma i Finland” (Kyllä meidän täytyy laittaa Suomen asiat kuntoon ennen kuin me mennään Kreikkaa auttamaan), eller ”Vårt främsta mål är att ge arbetslösa finländare arbete”. Trots att Soini sällan kommer med något konkret förslag på hur man ska lösa problemen håller den som lyssnar på honom med om att dessa problem borde lösas och att det Soini säger är bra. Han uttrycker sig helt enkelt populistiskt.
Alexander Stubb – Samlingspartiet
Alexander Stubb använder sig av vardagligt språk då han pratar. Folk förstår honom, menar Isotalus.
- Trots att han pratar helsingforsdialekt har Stubb ett vardagligt språk som folk i Finland förstår. Kvinnan eller mannen på gatan kanske känner igen sig i hans språk.
Också Stubb använder sig av retoriska knep.
- Stubb har blivit känd för att använda sig av tre huvudteser – ”För det första, för det andra …”. Det gör så att hans åsikter blir tydliga. Han får fram sitt budskap till hemmasofforna.
Tråkiga politiker
Överlag tycker kommunikationsexpert Pekka Isotalus att finländska politiker uttrycker sig ganska tråkigt.
- De skiljer sig inte så mycket från varandra då det handlar om retorik.
Isotalus tycker att finländska politiker lite kunde ta efter de amerikanska politikerna. Där förebereder man länge och väl hur man ska få fram sin åsikt.
- I USA använder politikerna väldigt mycket exempel. De berättar hur de har träffat någon medborgare som har sagt så och så …
Bra politisk retorik innehåller också humor, något som ofta saknas i finländska politikers retorik.
- I USA har man en annan kultur och ett annat förhållande till humor. Alla måste kunna vara lite roliga, säger Isotalus.
Läs också: Hur får man väljaren att lyssna?