De Gröna har sina rötter i Forssa och i tvisten om Koijärvi. Miljövännerna vann kampen om fågelsjön, som räddades undan torrläggning. Gröna förbundet grundades 1987.
In i riksdagen utan parti
Redan före Gröna förbundet grundades lyckades ett nätverk av gröna få in två riksdagsledamöter i valet 1983. Det här trots att det inte fanns någon organisation eller något registrerat parti bakom kandidaterna.
Behovet av att organisera sig ökade och 1987 grundades det Gröna förbundet. Kalle Könkkölä var partiets första ordförande och efterträddes av Heidi Hautala (1987-1991).
Från början var tanken att förbundet inte skulle bli ett politiskt parti. Men vid sidan om Gröna förbundet uppstod en annan miljörörelse, som fokuserade på ekologiska frågor.
Det Ekologiska partiet grundades 1988. Samma år valde också Gröna förbundet att registrera sig som parti. Det Ekologiska partiet finns inte längre.
Vi behöver mera tid, mindre skräp
De Grönas principprogram från år 2006
Miljö eller park
Dragkampen inom partiet bedarrade under tidigt 1990-tal och i riksdagsvalet 1991 fick det Gröna förbundet 10 riksdagsplatser. Förutom det självklara, miljöfrågor, var jämställdhet och den nordiska välfärdsmodellen viktiga grundbultar i partiets politik.
På den traditionella vänster-höger-axeln har partiet varit svårare att placera in. De Gröna har själv sagt sig vara varken höger eller vänster, men före. Vänsterordförande Paavo Arhinmäki har kallat partiet för Samlingspartiets parkavdelning.
Nej, ja, nej till kärnkraften
Socialdemokraten Paavo Lipponen bjöd in de Gröna i regeringen år 1995. Som den första gröna politikern i Europa fick Pekka Haavisto en ministerportfölj (bistånds- och miljöminister). Haavisto var ordförande för partiet 1993-1995.
I riksdagsvalet 1999 fick partiet två platser till och fortsatte i regeringsställning. Då riksdagen godkände tillståndsansökan för det femte kärnkraftverket lämnade Gröna förbundet regeringen år 2002.
I riksdagsvalet 2003 fortsatte Gröna förbundet att växa och valet år 2007 var det bästa riksdagsvalet hittills. Drygt 230 000 röster gav 15 platser i riksdagen och partiet tog på nytt plats i regeringen.
Beslut fattas utgående från vad som ser bra ut, även om man vet att besluten inte är bra på riktigt.
Osmo Soininvaara i sin blogg 2015
När regeringen fattade beslut om att godkänna nya tillståndsansökningar för kärnkraft valde partiet att sitta kvar i regeringen. Det här ledde till hetsiga debatter om partiets principer.
De Gröna har ofta beskrivits som citygröna med få aktiva medlemmar utanför de stora städerna.
Tarja Cronberg från norra Karelen är undantaget som bekräftar regeln. Hon har varit partiordförande (2005-2009), riksdagsledamot och europarlamentariker.
Nästan grön president
Presidentvalet 2012 blev en framgång för de Gröna. Pekka Haavisto tog sig till andra omgången där han förlorade mot Sauli Niinistö.
De borde skämmas eftersom de inte har burit sitt samhällsansvar.
Ordförande Ville Niinistö i Hbl om nya läckage i Talvivaaragruvan, april 2013
Det blev en överraskning för många att en öppet homosexuell, grön kandidat fick över en halv miljon röster i presidentvalets första omgång.
Tillvaron för de Gröna i Katainens och Stubbs regering fick ett abrupt slut i höstas. Ännu en gång var det kärnkraften som som fick Ville Niinistö (ordförande 2011-) och de gröna att lämna regeringen.
LÄS OCKSÅ:
Historiekollen: Inför riksdagsvalet går Svenska Yle igenom riksdagspartiernas historia
Historiekollen-socialdemokraterna-letar-efter-sina-valjare
Historiekollen-kd-har-kampat-mot-synden-sedan-1958
Historiekollen-vansterforbundet-har-tappat-anhangare-i-snart-20-ar
Historiekollen-hogt-till-tak-i-sfp
Historiekollen-centern-har-overlevt-battre-landsbygden
Historiekollen-samlingspartiet-med-rotter-i-hem-religion-och-fosterland
Historiekollen-landsbygdspartiet-blev-sannfinlandskt