”Serlachius och Sinebrychoffs samlingar möts.” Så här karakteriserar Konstmuseet Sinebrychoff sin utställning med de två konstsamlarna Göstas och Pauls konstskatter.
Ett stort treårigt konserverings- och restaureringsarbete har lett till tavlor som åter är i toppform och många av dem visas nu för första gången i renoverat skick.
I ändan av Boulevarden
Kommerserådet Paul Sinebrychoff började samla konst på 1880-talet. 1904 flyttade han och hans fru Fanny - den tidigare uppburna skådespelaren Fanny Grahn - in i det Sinebrychoffska huset i ändan av Boulevarden i Helsingfors, i det som varit Pauls barndomshem.
Under årens lopp förvandlade de sitt hem till en unik helhet med konstskatter. Det skedde både i form av de målningar som Paul förvärvade och de antika föremål, det silver och den miniatyrsamling med ca fyrahundra pjäser som Fanny samlade.
Såg aldrig sitt museum
Bergsrådet Gösta Serlachius' intensivaste samlande av verk av gamla europeiska mästare inföll särskilt under 1920- och 30-talen. År 1933 grundade han Gösta Serlachius konststiftelse med uppgift att vårda den konstsamling han hade donerat till stiftelsen. Dessutom skulle stiftelsen uppföra ett konstmuseum i Mänttä.
Gösta Serlachius hann dö innan en egen museibyggnad för stiftelsens samling hann förverkligas. 1945, tre år efter hans bortgång, öppnades en del av Joenniemi herrgård som konstmuseum. I dag har de många utställningsbyggnaderna i Mänttä utökats med ytterligare en stor paviljong sommaren 2014.
På Konstmuseet Sinebrychoff i Helsingfors har vi nu, mer än hundra år senare, en möjlighet att få en inblick i både Serlachius' och Sinebrychoffs samlarvärld. Förutom målningarna kan man här också ta del av citat ur brev och annat arkivmaterial.
Dam med karaktär
Vi kan till exempel fascineras av den holländske guldålderskonstnären Johannes Cornelisz Versproncks 1600-talsporträtt av den unga Anna van Schoonhoven. Porträttet av den högst personliga damen, gör först Paul Sinebrychoff besviken. Men efter att ha umgåtts med originalet av henne en tid blir han alltmera förtjust.
Till konstexperten Osvald Sirén i Stockholm skriver han 1908:
– Versprocks porträtt var i själva verket icke alls någon ”fulgumma”, som jag först trodde på grund af den dåliga afbildning, jag först fick. Näst Rembrandts flicka tycker jag numera mest om henne (....)
I januari 1909 tillägger han:
– Alla dagar sitter jag och tittar på Anna van Schoonhoven och blir med hvarje dag mer och mer förtjust.
I februari 1938 skriver Gösta Serlachius till sin ombudsman Tancred Borenius i London:
– Mina förvärv senaste år uppgingo visserligen till många hundratusen finska mark, men jag köpte även – såsom samlare ofta brukar göra – betydligt över mina tillgångar. Huruvida detta kan upprepas i år kan jag icke ännu säga, och det beror naturligtvis även på de tavlor som erbjudas mig. Då jag efter några år börjar bygga mitt museum, måste jag självfallet även inskränka mina konstköp, ty då gå mina medel helt och hållet till byggnaden.
Så även om det var frågan om mycket välbärgade konstsamlare, förstår vi av detta att konstverken betingade ett högt pris också på sin tid.
I dag, bara för inträdets pris, kan man njuta frukten av deras samlarmödor.
Utställningen Gösta & Paul kan ses på Konstmuseet Sinebrychoff fram till och med den 3 maj 2015.