Europaparlamentarikern Heidi Hautala har tagit mera risker i politiken än vad som skulle varit nödvändigt. Ändå vägrar hon att rätta sig efter den rådande hegemonin.
Hon har alltid varit kritisk i politiken och i samhällsdebatten. Bland annat i en gammal tv-intervju från 1980-talet kritiserar hon universiteten för att vara ett instrument för den rådande hegemonin i samhället och inte erbjuda alternativa sätt att tänka.
Idag är hon kanske inte lika kompromisslös, men grundinställningen sitter fortfarande kvar.
– Hela mitt liv har varit ett äventyr för att uppnå något som inte funnits tidigare. Det har varit viktigare att göra världen till ett bättre ställe att leva på än att foga sig till det invanda.
Framgångar och motgångar
Hautalas envisa inställning har bevisligen också skapat framgångar. Sedan 1990-talet har hon suttit i riksdagen, varit minister och Europaparlamentariker. Hon har också varit aktiv i alternativa rörelser och öppnade bland annat Finlands första vegetariska restaurang på 1970-talet.
Men hon medger att hon inte alltid tagit den lättaste vägen och att hennes ideologi varit en risk som inte alltid gagnat henne.
– Tekevälle sattuu, som man säger på finska. Jag har tagit risker som inte kanske varit nödvändiga. Ändå har jag åtagit mig massor med uppdrag som inte varit för mitt bästa.
Som exempel nämner hon sin kritik av demokratiutvecklingen i Ryssland som skapat missnöje i riksdagen.
– Det finns få politiker som tar risker och säger vad de tycker. Jag uppskattar de som vågar göra det.
Motreaktioner skrämmer inte
I efterhand kan det kännas fel när man gått mot strömmen. Men enligt Hautala ska man inte låta sig skrämmas av reaktionerna, som ofta avslöjar motpartens sämre sidor.
I fallet Arctia Shipping år 2013 valde Hautala att avgå som utvecklingsminister efter att hon hindrat statsbolaget Arctia Shipping att brottsanmäla Greenpeace-aktivister som stigit ombord bolagets isbrytare året innan. Aktivisterna protesterade mot bolagets planerade delaktighet i oljeborrningar i arktiska områden.
– I efterhand kändes det bra att jag avgick. Det värsta hade varit om jag hade agerat mot mina egna värden och vänt Greenpeace ryggen. Men jag förstod också att jag inte kunde fortsätta som minister.
Fallet avslöjade för Hautala att det var hårda värden som regerade bakom oljeäventyren, som hon kallar det.
– Om man går mot en annan riktning i ett sådant sammanhang så hamnar man i svårigheter.
Rädd för minnessjukdomar
Hautala tycker att hon har blivit mera lugn och tolerant med åren. Till exempel är hon numera endast deltidsvegetarian. Till hennes rädslor hör att gå samma öde till mötes som sin mor, som gick bort efter en långvarig demens år 1996.
För övrigt tänker hon jobba så länge hon kan med det som hon brinner mest för, det vill säga mänskliga rättigheter. Gällande den inhemska politiken säger hon att hon gjort sitt.
– Riksdagen klarar sig nog utan mig. Jag hör bättre hemma i Europaparlamentet.
Efter Nio om risker, måndagen den 13 april 2015, kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.