En man med bondförnuft, pragmatisk i potens. Så här upplevs Centerordföranden och blivande statsministern Juha Sipilä av många. Han saknar, åtminstone tillsvidare, de politikerfasoner som brukar ge negativa vibrationer.
De var som natt och dag, Juha Sipilä och Alexander Stubb, då de nyligen chattade med Svenska Yles publik inför valet. Sipilä lätt att tas med, okonstlad och skämtsam, Stubb irriterad och obekväm, som om han helst hade sluppit besväret.
I motsats till den avgående statsministern är Sipilä emellertid ett oskrivet blad. Han valdes till centerordförande 2012 som ur tomma intet. Året innan hade Centern tagit en brakförlust i valet under Mari Kiviniemis ledning och förvisats i opposition.
Sipilä invaldes i riksdagen på första försöket 2011 från Uleåborgs valkrets med en lång företagarkarriär i bagaget. På 1990-talet ledde han ett komponentföretag som under IT-boomens toppår växte så det knakade. Då det gick som allra bäst sålde han rubbet till ett amerikanskt bolag och blev mångmiljonär. Åren därefter jobbade han bland annat i ett finansieringsbolag inom elektronikbranschen.
Försonlig i opposition
Som oppositionsledare har Sipilä uppträtt försonligt och till och med berömt regeringen ibland. Råskället har utlokaliserats till gamla rävar som Mauri Pekkarinen, Juha Rehula och Kimmo Tiilikainen.
Sipiläs linje, att själv ligga lågt med både skäll och stora utspel, har varit framgångsrik. I valet rasslade rösterna in även om segern kanske inte blev riktigt så stor som partiet hade förväntat sig. En avgörande faktor, sägs det, är att Sipilä har lyckats förmedla känslan av att förstå den vanliga människan. Snickrandet i hemmaverkstaden och en egenhändigt hopsatt gengasbil på gården har garanterat gjort sitt till.
Nytt sätt att leda?
I den valbok om Sipilä som utkom för några veckor sedan talar den blivande statsministern mycket om att sättet att leda i politiken måste förändras. Modellerna ska sökas från företagsvärlden. Varför skulle inte det som fungerar där också fungera i politiken, undrar han.
En nymodighet är att regeringsprogrammet nu ska krympas ned till ett strategidokument som sedan kompletteras med diverse åtgärdsprogram. Idén är uttryckligen Sipiläs och har sedan anammats också av de andra partierna.
En annan tanke är att skära ned antalet ministrar från nuvarande 17 till 12. Där får Sipilä ännu visa sina pragmatiska sidor och kompromissa.
Förståelsen för den vanliga människan och hennes behov sätts också på prov då de offentliga finanserna ska fixas till och nedskärningsbehovet konkretiseras.
Vem drabbas och hur mycket i Juha Sipiläs Finland?