Fyra män kring en kvinna som ammar en av dem. Här ett av de konstverk som förbryllar i utställningen Skuggrörelser på Amos Anderssons konstmuseum.
Installationer, målningar, grafik och till och med textilkonst … variationen är stor bland de verk som museichefen Kai Kartio har köpt in under de senaste fem åren. Däremot är motiven rätt genomgående mörka, ödesmättade.
En annorlunda sommarutställning
Så ingen skir sommardukning här alltså.Men kurator Katariina Timonens förhoppning är att utställningen skall få ge sommarvarma besökare möjlighet till svalka inne bland skuggorna.
Nyanskaffningarna gäller både arbeten av konstnärer som varit representerade i samlingarna redan tidigare och helt nya konstnärskap. Pengarna för nyförvärv räcker till ett tiotal verk per år, berättar Timonen.
Ett lugnt vemod
Bland dem som har flera verk i samlingarna finns Viggo Wallensköld, känd för sina ensamma gestalter. Elina Merenmies står för en detaljexakt expressionism, vilket också hennes två bläckteckningar av huvuden med hårsvall är exempel på.
Paul Osipows färska målning Gång III är förhållandevis färggrann, med klargult, blått, rött, violett, grönt, orange som kontrasterar emot svarta fält.
Färsk pristagare
Camilla Vuorenmaa, som nyligen belönades med finska Konstakademins pris, presenteras med verket Camouflage från 2014. Hon har karvat in och målat ett mångtydbart väsen på en grov träyta.
Antti Oikarinen har en installation liggande på golvet. Minutiöst har han målat av golvets stenstruktur på ett antal runda mdf-skivor. Lätt går man kanske förbi dem, i tron att de är genomskinliga plexiskivor.
Den diande mannen
Kari Vehosalos arbete hör till Katariina Timonens favoriter på utställningen. Och jag måste hålla med om att det verkligen aktiverar många skikt i en.
Perspektivförskjutningarna i den förment naturalistiska stilen med de många konsthistoriska anspelningarna fascinerar och de många tolkningsmöjligheterna inspirerar. Titeln Corruption of the Working Class (greatest is love) minskar inte heller mystiken.
Människans bräcklighet
Till de för museet helt nya konstnärerna hör Raumobon Pia Salo. Hon har länge fascinerats av öde hus, vilket också syns i hennes installation Näkymättömyyden aste (Graden av osynlighet).
Salo har funderat mycket över teman som frånvaro, vad som händer när någon fjärmas och rentav försvinner och grader av osynlighet, genomskinlighet och minnets bräcklighet.
Snart slut på museiepok
Katariina Timonen är vemodig över att utställningen Skuggrörelser på sitt sätt representerar slutet på en tid i konstmuseets historia. Samtidigt är hon ivrig inför allt det nya som flytten, förmodligen 2017-18, kommer att innebära till området invid Glaspalatset i Helsingfors.
Utställningen Skuggrörelser – nyförvärv till samlingarna på Amos Anderssons konstmuseum kan ses fram till och med 3.8.2015.