Den intellektuella ensamheten känns ibland förfärande för Jutta Zilliacus, som i sommar fyller 90 år. Hon saknar de vänner som inte längre finns, de som finns på kyrkogården. Det är också med vemod hon tänker tillbaka på sina många långa somrar i den åboländska skärgården.
- Jag längtar till vår ö i Nagu, där jag levde mitt livs lyckligaste somrar. Levde, för den underbara drömmen är förbi. Psyke och fysik talar inte längre samma språk. Huvudet vill, men kroppen säger nej.
- Jag kan inte mera ta språnget från klippa till klippa, det går inte att hoppa in och ut i båtar, med balansen är det si och så och då är livet på en klippig holme ingen idé.
Som sommarpratare vill Jutta Zilliacus främst betona ordet "sommar" eftersom sommaren är den enda årstid hon upplever att hon lever på riktigt.
- Jag bor i fel klimat och längtar efter ett land med ständig sommar. Ändå är Finland ett bra land att leva i.
I sitt sommarprat återvänder forna riksdagsledamoten, journalisten, fotomodellen med mera till Estland. Hon minns ockupationen 1940, deportationer, koncentrationsläger, sjukdomar och död. Jutta hyllar författaren Sofi Oksanen som så exakt kunnat återrge det som hände under den sovjetiska ockupationen i Estland.
Åldrande och åldersdiskriminering
Jutta Zilliacus pratar alltså en hel del om åldrande, om saknaden efter vänner och goda samtalspartners.
- Naturligtvis har jag mig själv att skylla. Efter ett långt äktenskap med talets och ordets mästare, Benedict, är jag bortskämd.
I övrigt bekymrar åldrandet inte Jutta. Hon säger att hon trivs med ensamheten.
- Hellre det än att jag fördriver tiden med att kallprata på måfå med vem som helst.
- Ett långt liv medför både negativa och positiva sidor, men jag har aldrig haft någon form av ålderskris. Dels beror det på att jag varit frisk, dels för att jag inte har brytt mig om förändringar i mitt utseende.
- Dessvärre är det inte ovanligt med åldersdiskriminering. Arbetsgivarna säger att det beror på att pensionsåldern är för nära och för kostsam. Men hur ligger det till med arbetsvilliga som fyllt 40 år och som faller för åldersstrecket?
Musik och mode
Med musikens hjälp och tårar i ögonen minns Jutta Zilliacus bland annat ungdomens förälskelse och när hennes dåvarande pojkvän Benedict kom hem från kriget. Hon får förtjusningens hönshud när hon hör Karita Mattilas röst och minns med ett småleende på läpparna politiska duster på 1960-talet när hon spelar Povel Ramels "Ta av dig skorna".
Jutta har fått en klassisk musikuppfostran, dels hemma, dels vid Sibelius-Akademin där hon slutförde sina pianostudier. Hemma lyssnar hon enbart på klassisk musik. Trots det spelar hon ingen klassisk musik i sitt sommarprat.
- Den musiken hör till ett annat program, det här ska vara underhållande, inte krävande.
- Samma gäller förresten mode. Jag finner ingen glädje att slå upp en damtidning. Vad är det för modeskapare som vill tvinga kvinnor i så fula plagg och skor för klumpfötter?
- Till och med kronprinsessan Mette-Marit går i jeans med stora hål på knäna. När jag erbjöd att stoppa hålet i min sonsons jeans sa han: "Farmor, det här hålet har kostat mig många slantar. Rör inte det."
Politik och offentlighet
Det som förargar Jutta Zilliacus är att hon som ung inte lyssnade tillräckligt mycket på vad hennes föräldrar hade att berätta. Hennes pappa gjorde militärtjänst i den ryska tsarens armé som klarinettist i musikkåren och vistades bland annat i Ukraina.
- Brännbart hett idag. Likaså hans kommendering till Krim, också det hett stoff idag.
- Eller min mamma som jobbade som kammarjungfru för storfurstinnan Victoria Melita, gift med tsar Nikolais kusin, storfurst Kirill. Och att de fick fly undan den kommunistiska terrorn med enbart det de var klädda i.
- Men nu när livets ändhållplats börjar närma sig och jag försöker göra ett sammandrag av mitt liv, kan jag konstatera att det i stort sett har varit lyckligt.
- I stort sett har jag trivts med det jag gjort. Månget jobb i offentligheten har också riktat strålkastarljuset mot mig, vilket ibland känts motigt. Några lösryckta meningar har plockats ur sitt sammanhang och orsakat stora rubriker. Tidningarnas kolumnister har korsfäst mig. Det skulle jag inte kalla anständig journalistik.
På tal om kolumnister; länge skrev också Jutta Zilliacus kolumner, men nu är det slut med dem.
- En rad fina kolumnister har fått avsked på grått papper. Det hade kanske varit mer ändamålsenligt att skriva på finska. Då hade jag kanske haft en kolumn än idag!
Säger 90-åriga Jutta, som är en av debattörerna i Radio Vegas program "De äldres råd".
Bland annat den här musiken spelar Jutta Zilliacus:
Jutta Zilliacus sommarpratar i Yle Radio Vega den 24 juli kl 10.05 och 18.03. Du kan också lyssna på hennes prat på Yle Arenan.