VM ifjol gick till historien som ett medaljlöst VM för våra orienterare. Medaljsviten från år 1987 bröts trots att hemma-VM 2013 var en framgångssaga. Tyvärr ser det igen i år ut som att den mindre smickrande insatsen från ifjol får en uppföljare i Skottland.
När VM startar på lördag i Inverness i Skottland är målet för de finska orienterarna att igen knipa VM-medaljer. Fjolårets bottennapp i Italien hade bara sett like två gånger tidigare, 1976 och 1999, då Finland senast blivit utan VM-medaljer. I övrigt har det alltså alltid blivit VM-medaljer sedan starten 1966. Men tyvärr ser det inte så värst ljust ut nu innan VM. Det finns en stor risk att det igen blir att komma hem med svansen mellan benen.
Hård kamp om medaljerna på herrsidan
Resultaten från tävlingar den här säsongen visar att det nog verkligen skall tänjas på gränserna om en finländare skall vara uppe på prispallen i Skottland. Trots att terrängen borde passa våra löpare och att de två tidigare upplagorna av VM i Skottland gett oss framgång så har landslaget nog en tuff uppgift framför sig. Meriter från VM i Skottland 1976 och 1999 väger lätt år 2015.
Kampen om medaljerna är stenhård och bredden internationellt, framförallt på herrsidan, är enorm. De finska herrarna har inte direkt radat upp framskjutna placeringar i internationella sammanhang i år. Fredric Portin, som inför den här säsongen flyttade till norska Halden, är den som klarat sig bäst internationellt. Men, Portin ligger också han ett steg bakom världseliten, en 26 plats på paraddistansen i senaste världscup är inte direkt något som höjer medaljförhoppningarna. Portins placering var förövrigt den bästa finländska placeringen i tävlingen, säger kanske en del om nivån.
Mårten Boströms sprintguld från år 2013 i Vuokatti blir också det svårt att matcha. Boström har inte varit i samma form i år men han har förmågan att tänja då det krävs och nu skulle det verkligen behövas!
Kinni starkaste medaljkandidat
På damsidan har Minna Kauppi dragits med skador och formen ett frågetecken, men ett smärre under skall ske ifall hon skall lyckas matcha toppdamerna med Tove Alexandersson i spetsen. Merja Rantanen som var mammaledig förra säsongen är sakta på väg tillbaka mot toppform, men inte heller hon känns i medlajform. Saila Kinni är den som klarat sig bäst av våra damer under den här säsongen. Kinni känns som den starkaste medaljkandidaten på damsidan. Om hon lyckas få till säsongens bästa tävlingar under VM, så kan hon vara den som bryter medaljtorkan.
De största medaljchanserna har vi nog i stafetterna. På såväl dam- som herrsidan har vi att slå till med jämna lag utan direkta toppar men där alla presterar ganska jämnt och säkert. Något som är avgörande i stafettsammanhang. Med felfria insatser kan en medalj vara ytterst nära i alla tre stafetter.
Utan att vara alltför pessimistisk så ligger det nog nära till hands att det blir ett VM utan medaljer igen för våra orienterare. Det känns som om VM blir en svensk-schweizisk fest, speciellt om man tittar på säsongen hittills. Men idrott bjuder ofta på glädjande och överraskande stunder, hoppas någon av våra orienterare kan bjuda på sådana i Skottland.