För ett tag sedan publicerades en video där jag kritiserade marknaden för begagnade spel. Den fick så mycket respons på olika forum att jag känner att det är viktigt att svara på de tre vanligaste kommentarerna.
Jag fick så mycket respons, mail och kommentarerom min video om digitala och begagnade spel att jag tänkte förtydliga min ståndpunkt. Här kommer svar på de tre vanligaste kommentarerna jag fått.
Det är ju exakt som när du säljer en begagnad bil eller annan produkt?
Det här är en intressant vinkel: varför är det fel med begagnad byteshandel för en produkt men inte för en annan?
Skillnaden ligger i hur inkomstströmmen flöder. En biltillverkare säljer en bil, bilen byter ägare, bilen behöver fortfarande reservdelar, gärna dyrare originaldelar, eller åka in på reparation hos en av tillverkarens godkända bilmekaniker (om de inte har en egen kedja).
En film har oftast tjänat tillbaka hela sin budget i biograferna långt innan den börjar säljas på skivor och blir tillgänglig på streamingtjänster, och efter det kommer den dessutom att köpas av tv-bolag i många år framöver.
Utöver detta kommer slitningsfaktorn, ett spel idag antingen fungerar eller inte. Skivan kan alltid ytbehandlas om den är sliten och det enda som kan få ett sämre andrahandsvärde är den lätt utbytta plastlådan. Jag kan antagligen lättare sälja ett spel med stött låda än jag kan sälja min kopia av Onda boken som min hund ätit upp pärmen på, då omslaget där är en del av upplevelsen.
Så nej, att jämföra med andra produkter som inte är rent digitala upplevelser blir en äpplen och päron-jämförelse, då spel nästan bara har första köpet som inkomstkälla.
Det är nog inte på begagnade spel som butikerna tjänar sina pengar
Ganska många år var det hysch-hysch om hur mycket spelbutikerna gjorde vinst på begagnade spel, men med åren har det blivit lättare för alla att ta del av årsrapporterna.
För ett konkret exempel tittade jag på en av de största spelbutikskedjorna. 2014 gjorde de en vinst på ca 1.7 miljarder dollar, varav strax under 50% av vinsten var enbart från begagnade spel. Det är över 800 miljoner dollar per år på bara en kedja!
Begagnade spel är en enorm kassako, och de stora spelbutikerna ökar fortfarande sin vinst varje år.
Så jo, det är exakt där de tjänar sina pengar. Och här står vi och kickstartar Shenmue III och andra spel, när bara en bråkdel av vinsten från begagnade spel varje år skulle kunna täcka hela budgeten enkelt.
Men det är ju så mycket billigare
Jo, det är lite billigare vid inköpet, och jag vet att ibland kan de där enstaka eurona spela stor roll i månadens budget, men blir det billigare i längden, och är det framförallt värt det? Spelindustrin har redan kompenserat för den här förlusten med mycket fula metoder. Låter något av det här bekant?
Förhandsbeställningsexklusivt innehåll, säsongpass, dlc som redan finns tillgängligt vid release. Allt detta har en sak gemensamt: det köps till ditt personliga konto istället för att följa med skivan. På detta sätt kan samma innehåll säljas flera gånger till samma skiva.
Jag kan förstås inte säga att det här inte hade hänt oavsett; stora giriga företag är i slutändan stora giriga företag. Men på pc-sidan har den minskade begagnatförsäljningen i de flesta fallen lett till billigare priser. Stora titlar är oftast billigare på pc vid release, än konsolspel är begagnade efter någon månad. En annan skillnad är att pc-marknaden nu kan ha stora reor som gynnar både spelare och utvecklare, då pengarna tar en rakare väg.
Gör aktiva informerade val
Köp gärna begagnade spel, men gör det av varandra .Det är så mycket pengar som kunde stannat hos spelarna, eller gått tillbaka till spelutvecklarna. Istället göder vi en tredje part som inte ger något tillbaka förutom att sätta spel på hyllan. Jag har också en stor samling gamla konsoler och spel, och det är inte utan viss sorgsen nostalgi som jag låter dem sitta i en låda. Men en sak är säker – ska jag sälja samlingen vidare kommer jag inte att göra det via en mellanhand som tar över hälften av vinsten.