Ted gillar Destiny och är väldigt förtjust i The Taken King. Snälla spela med honom online, Benny och Susanne vägrar.
Det gick ju aldrig riktigt som det var tänkt med online rymdskjutaren Destiny när det kom ut. Den stora succén uteblev, spelarna tyckte att det var "så där", recensionerna var rätt ljumma. Det episka rymdkrigandet tillsammans med vänner fanns visserligen, men det var helt enkelt inte så bra som det kunde ha blivit. Det värsta var kanske att man märkte att det fanns en potential, vissa grejer som funkade riktigt bra, som gjorde att dalarna blev ännu djupare.
Patcherna kom och Destiny blev hela tiden bättre. The Dark Below kom när spelarna var som mest griniga och gjorde att många gav spelet en ny chans, men det räckte inte riktigt till. Det var bara roligt en stund. House of Wolves däremot förbättrade spelet avsevärt och gjorde det ett nöje att skjuta trollkarlar på månen igen. Äntligen fanns horde mode i Destiny!
The Taken King kommer mycket lägligt. Destiny har alltid haft tre stora minus: storyn, end game-innehåll och pvp-balansen. The Taken King rättar till alla tre.
Storyn
Destinys story har alltid varit problematisk. Systemet med att ha en webbaserad "grimoire" där man på egen hand får läsa om vad som hänt i Destiny-universumet gör att de flesta helt enkelt skippar det, och i kombination med intetsägande karaktärer så blir det en dålig helhet.
The Taken King kör med såväl inledande som avslutande filmsekvenser kring varje story-uppdrag och utöver det är det en eller flera personer som regelbundet pratar till en under själva uppdragen. Man får en känsla av att man faktiskt gör något. Plötsligt bryr man sig om typerna kring bordet som man hittills haft ett förhållande till som mest påmint om en limsaautomat. Fortfarande är det ju inte Shakespeare direkt, men dialogen kan stundvis vara riktigt rolig och självmedveten.
De nya uppdragen skiljer sig dessutom mycket från vanliga Destiny, här finns allt från stealth-sektioner till platformhoppande.
Den nya omfattande quest-fliken, där hela storyn presenteras tydligt och överskådligt, bidrar också till att storyn känns mer närvarande under spelets gång.
End game-innehåll
Nu finns det mycket att göra. Utöver all ny loot man bör samla på sig så finns det mängder av nya bounties och quests som kräver timmar att klara av och vars belöningar faktiskt känns värdefulla. Det nya området, det gigantiska gravskeppet "Dreadnought", känns fräscht och innehåller en otrolig mängd hemligheter som kan luskas fram.
Alla strikes har dessutom mixats om och tillsammans me de nya känns mängden stor och varierande. Jag upplever hela tiden att de finns saker jag borde göra i spelet.
Pvp-balansen
Innan The Taken King så gick pvp i Destiny i princip ut på att se vem som snabbast lyckades pricka den andra i pannan med Thorn, då spelets bästa vapen. Nu känns det som att alla vapen är dugliga och valet handlar mest om personlig smak och tycke. Bra så!
De nya sätten att spela pvp på, rift och mayhem, känns roliga och inför en ny sorts hysteri i multiplayer som tidigare saknats. I kombination med de nya vapnen och subklassernas superkrafter så känns det som ett helt nytt spel.
Men om man tröttnat på Destiny då?
Om man tröttnat på Destiny bör man ändå ge The Taken King en chans. Det känns som att det var så här som Destiny borde ha varit från början. Har du aldrig spelat det tidigare så är nu ett perfekt läge att börja.