Blanda Borgbacken, Fölisön och Valborg. Lägg till sex miljoner liter öl. Krydda med åländsk midsommar och finsk lillajul. Sprid ut jämnt över sexton dagar. Resultatet? Oktoberfest, mer älskat under namnet Wiesn.
Wiesn är livet i miniatyr. Wiesn är lycka i industriell skala. Wiesn är ett rus (der Rausch) av glädje, umgänge och öl. Wiesn är ritualiserat öldrickande, skålande och förbrödrande med personer som var vilt främmande för trettio sekunder sedan, och hett flörtande (anbandeln) med en person som var vilt främmande för trettio minuter sedan. Wiesn är bayersk folkkultur.
Basfakta
Jag har haft förmånen att gå på varje Wiesn sedan 2002. Det beror på att jag bott på drygt 2 km avstånd från Theresienwiese sedan dess, med undantag av två år i Grankulla, och också då hade jag förstånd nog att pallra mig till München under de två sista veckorna av september.
Wiesn tar slut den första söndagen i oktober, utom ifall vi då skriver den första eller andra oktober. Man fortsätter nämligen fira Oktoberfest åtminstone till självständighetsdagen 3.10 (Tag der deutschen Einheit), varför Wiesn alltså ibland kan förlängas med en eller två dagar.
Denna världens största folkfest handlar alltså om öl, glädje, rus, glädjerus och socialt umgänge. Men det sa jag redan. Det handlar också om klädsel, god mat, sång och tradition.
Wiesn vs. Helan går
Med bayraren och Oktoberfest förhåller det sig litet som med finlandssvensken och snapsvisesjungandet: Det rör sig om ett fenomen först och främst uppskattat av de lokala, men väl känt också av besökare och omgivning. De lokala är företrädesvis stolta över fenomenet, men erkänner att det finns avigsidor i form av förhärligande av alkoholkonsumtion.
Mer eller mindre alla lokala begriper sig på fenomenet rätt väl, fast det finns en kärna som är (eller känner sig) Ännu Lite Bättre. Ganska få lokala, om ens någon, använder fenomenet för att utesluta utbölingar. Desto flera använder fenomenet för att integrera utbölingarna och få dem att gilla de lokala. Med rätt stor framgång.
En trygg tillställning
Speciellt engelsmän kan inte förstå hur man kan dricka så mycket öl under så fredliga omständigheter. Att sitta eller gå omkring i ett sextusen personers öltält är säkrare än att besöka Havis Amanda under Valborg. Javisst kan blodets alkoholhalt (der Alkoholpegel) öka aggressionerna för alla av arten homo sapiens, men bordsgrannar, servitriser och öltältets vakter kväser kvickt varje slagsmål.
Slagsmål?
Ett enda slagsmål har jag varit inblandad i under fjorton år på Wiesn, alltså kanske fyrtio besök. Och det var nästan ett socialt experiment från min sida.
Scenen: Vårt bordssällskap står likt grannbordet på bänkarna, sjunger och skålar. Borden är ovanligt trångt hopmöblerade, och personen bakom min son tränger sig över på vårt bords sida. Det blir svårt med balansen. Sådant händer ofta efter klockan nio på kvällen, men en vänlig hänvisning följd av en skål (Prost!) löser vanligen problemet. Fast manspersonen, knappa 60 år och rätt smärt, bättrar sig inte.
Jag byter plats med min son och visar lite mindre tolerans mot inkränktaren. Lock och pock hjälper ej. Jag blir irriterad och väljer min fredliga natur till trots att inte ge efter.
För att bibehålla mitt lugn tillrättavisar jag honom på svenska, "nu ska du ta det riktigt försiktigt!". Dels undviker jag på så sätt både artikelfel och förväxlingar mellan ackusativ och dativ, vilka skulle minska min trovärdighet och självsäkerhet. Dels hör man ändå inte vad folk säger, utan måste tolka tonfall och kroppsspråk.
Mitt budskap uppfattade inkränktaren mycket väl, och frågade mig "Hast du Probleme, oder was?" (Har du problem, eller?). Mitt svar "Nö, aber du!" (Nej, men du har!) fick honom att eskalera orddispyten till ett handgemäng där han drog ned mig på deras bord så tre enliters ölstop (Maß) välte och servitriserna rusade till bordet.
Min son ilade till min undsättning och anklagade inkränktaren för att höra till den sortens personer som ansvarar för västerlandets undergång (der Untergang des Abendlandes). Kostnad: en tappad skjortknapp.
Några av inkränktarens bordskamrater försvarar honom, trots att vårt bord har en av Finlands landslagsspelare i rugby. Själv hinner jag mest bli förvånad och småleende säga "alles OK" till den överväldigande majoritet av grannbordet som översvallande ursäktar sig för inkränktarens dåliga ölsinne, före vakterna med både åthävor och ord förklarat för oss att de nog misstänker att felet låg hos inkränktaren, men att det kanske ändå vore skojigare för oss att dricka vidare vid något annat bord.
Vi talar alltså om en gång av fyrtio. Och det var en medveten risktagning. Jag var nyfiken på vad som skulle hända om man inte viker sig för en ölstinn alfahanne, och märkte att säkerhetsnäten var många och fungerande.
Valet av sällskap
Men låt oss gå tillbaka till början: Med vem ska man gå på Wiesn? Med firman. Med kunder. Med leverantörer. Med den utvalda. Med barnen. Med vänner. Anpassa dock ditt beteende efter ditt sällskap. Tänk efter i vems åsyn du anbandlar med vem, för annars kan ditt Facebook-flöde lätt bli pinsamt. Här har vi personalfestdimensionen av Wiesn: om du hållit koll på din egen Alkoholpegel, kan du få värdefulla insikter av andra då de styrkta av sitt fjärde Maß säger några sanningens ord.
Borgbacken, fast klassiskt
Du kan också betona Borgbacken-dimensionen av Wiesn och gå med barnen, också före de nått den lokala ölmognadsåldern om 16 år. Gå på Teufelsrad och se folk centrifugeras bort från en roterande sex meters skiva som roat folk sedan 1910. Eller välj Toboggan (årsmodell 1907) som är en rutschbana som föregås av ett löpande band på vilket onyktert folk sällan hålls upprätt. Och visst finns här också åkattraktioner (Fahrgeschäfte) av modernt snitt.
Ölet är bryggt i München
Men ölet är och förblir det centrala. Ölet ska vara bryggt i München, och det finns oberoende av årstid reklamer som avbildar "sex rätt" (sechs Richtige) i form av var sitt enliters stop av Augustiner, Hacker-Pschorr, Hofbräu, Löwenbräu, Paulaner och Spaten.
Vilken är smakskillnaden? Löwenbräu och Hofbräu smakar blaj (tvål för turister!), Augustiner (Gustl) är gott, medan Hacker, Paulaner och Spaten går an. Se där har du en socialt acceptabel defaultåsikt att hålla dig till, om du liksom jag inte kan skilja åt Wiesn-ölsorterna för fem penni. Sex volymprocent har de förresten allihop.
Håll reda på tälten!
München har bara de sex ovan nämnda bryggerierna, så inga andra bryggerier får vara med. Relationen mellan bryggerier och öltält är komplicerad; varje tält serverar öl från ett enda bryggeri, men det finns fler tält än bryggerier, så det gäller att hålla tältets namn på koll när du ber eftersläntrande kompisar komma till samma tält där du är.
Augustiner får du förutöver i Augustiner-Bräu också i Fischer-Vroni (med god Steckerlfisch, en bayersk variant av Börjes fisk).
Hacker-Pschorr får du förutöver i Hacker-Festzelt också i Bräurosl (känd bl.a. för Gay Sunday, första Wiesn-söndagen).
Hofbräu får du bara i Hofbräu-Festzelt, men det är i gengäld det största tältet med 10.000 platser. Rikligt med fulla australiensare.
Löwenbräu får du förutöver i Löwenbräu-Festzelt (packat med packade italienare, speciellt men inte bara under det mellersta veckoslutet, lätt pejorativt benämnt das Itakerwochenende) också i Schützenfestzelt.
Har du träff i Paulaner gäller det att passa på så du väljer rätt tält. Vanligen åsyftar man med "Paulaner" tältet Paulaner-Festhalle, mera känt som Winzerer Fähndl (uttalas Fahndl, utan ä-prickar). Men kommer du gående från U-Bahnstationen Theresienwiese ser du texten Paulaner också på Armbrustschützenzelt. Paulaner dricks även i det nya Marstall, som ersätter Hippodrom, vars rättigheter drogs in efter skattefiffel (der Steuerbetrug). Paulaner dricks också i de mindre tälten Käfer och Weinzelt.
Till sist Spaten. Spatenbräu står det med stora bokstäver på Ochsenbraterei, men också ungdomens tält Schottenhamel serverar Spaten.
Det finns mycket att hålla reda på, på Wiesn.
Maten är helt okej
Traditionellt äts det gammalmodigt köttbetonat. Men fråga inte mig om Schweinshaxn, Sauerbraten eller Spanferkel. Om Bratwurst vet jag bara att Sås och Kopp sjunger "jag steker dig ins Flott", men man överlever Wiesn rätt bra också som icke-rött-kött-ätare.
Det serveras årligen en halv miljon halva höns (hoibe Hendl) och vill man vara vegan går det alltid att beställa lite potatissallad (Kartoffelsalat), rättika (Radi) eller rädisor (Radieserl). Öl innehåller rikligt med kolhydrater, vilka med en bastant portion morgongröt i magbottnen kan lyckas hålla hungern stången hela dagen.
Klädseln är traditionell
Om jag blott uthärdar den bayerska traditionen när det gäller maten, är jag i stället en varm anhängare av den då det gäller klädseln. Och de prioriteterna är jag inte ensam om.
En stor del av den bayerska ungdomen försmår den feta maten, men nästan alla klär sig i folkdräkt (die Tracht). Dirndl för flickor och damer, Lederhosen för gossar och herrar.
Att dessa framhäver könsstereotyper verkar inte bekomma just någon, inte ens i detta land som maniskt värnar om den ytliga jämställdheten genom att förse varje maskulint substantiv (exempel: medborgare, der Mitbürger) med en feminin variant (die Mitbürgerin), som alltid ska nämnas före den ursprungliga varianten (Liebe Mitbürgerinnen und Mitbürger) – något som inom parentes sagt vanställer det vackra tyska språket till en karikatyr av politisk korrekthet.
Dräkten må man välja med omsorg (die Sorgfalt). Alla damer som tror att vi herrar har det så enkelt: också vi är fåfänga nog att stundom grubbla över huruvida vi ska bära våra Lederhosen enligt tradition (med hängsel, Hosenträger) eller mode (utan).
Men, tillbaka till spinnsidan: Kanske jag får om öronen för att vara både heteronormativ och androcentrisk, men ingen tycks protestera mot gängse uppfattning att en Dirndl ska framhäva de kvinnliga formerna. Vackert så. Alla tycks bli speciellt attraktiva i Dirndl, oavsett om de har mycket Holz vor der Hüttn (ordagrant: ved framför stugan) eller inte.
Mer har jag förundrats över frånvaron av protester mot att damerna med placeringen av sin förklädesknut ska signalisera huruvida de är vergeben eller inte, med en särskild knutposition för jungfrur och en annan för änkor. För oss män är civilståndet oväsentligt. Förmodligen förväntas vi vara alltid redo.
Förbrödrande
Kärnan i Wiesnupplevelsen är umgänget. Som nu senaste lördag på Schottenhamel: Till vänster om mig en 21-årig arab från Tunisien, låt oss kalla honom Elyas. Till höger en blond attraktiv östtyska, låt oss kalla henne Julia.
Elyas har sedan barnsben bott i München, är f.d. klasskamrat till min son, och har just blivit diplomingenjör från universitetet i Dresden. Elyas har i tre år bott i samma Dresden-förstad som Julia växte upp i, en förstad som i likhet med Freital (bekant från Jan Guillous romansvit om släkten Lauritzen) är ökänd för sin främlingsfientlighet.
München har noll rasism i jämförelse med Sachsen, och Elyas är själaglad över att ha sluppit bort. Eftersom Julia och Elyas inte känner varandra, presenterar jag dem och utbringar en gemensam skål för Freital, till allmän glädje och gamman, varefter Julia ber Elyas om ursäkt för hur insnöat Freital är. Hon skäms för den lokala varianten av Hennala och lägger Wiesn-balsam på de främlingsfientliga såren från Sachsen.
Här sjunger vi glatt Ein Prosit der Gemütlichkeit och ropar Bischi bischi Kürdistan (förmodligtvis typ Länge leve det fria K) till Elyas kurdiske kompis, låt oss kalla honom Tareq. Allt försiggår på tyska, med ömsesidig glädje och respekt. Den tyska kulturdominansen (die Leitkultur) syns inte i någon som helst form av arrogans.
Anbaggern och anbandeln
Helt utan att vara vare sig heteronormativ eller androcentrisk: Umgänget med attraktiva personer är höjdpunkten på ett Wiesnbesök. Öldrickandet oljar umgänget. De egna onyktra ögonen ser skönheten i motparter som på nykter fot inte skulle ha tett sig lika vackra. Motpartens onyktra ögon är lika milda i sitt omdöme om en själv.
Och att blygseln (die Hemmschwelle) avtar i proportion med promillehalten (der Alkoholpegel, men det hade vi redan), det är ju bekant från andra sammanhang. Det gäller att träffa området där talförheten ännu inte hämmats; för egen del betyder detta någonstans just ovanför tre Maß.
Vill man göra intryck som snapsvisesjungande finlandssvensk, kan du hoppas att tältorkestern spelar Alte Kameraden och skråla Vill du ha fysiken fin, ska du bara dricka brännevin. Det blir bergsäkert pluspoäng.
Annars gäller det bara att utbyta komplimanger, att diskutera flyktingspolitik, att prata om knutarnas placering på damernas förkläden, att skryta med hur många rätt man fick i bayerska dialektprovet på Gamla Wiesn (Oide Wiesn) och att fråga hur en så konservativ landsända som Bayern kan vara världsledande på Willkommenskultur.
Själv försökte jag lansera begreppet Flüffie, en selfie med en flykting (der Flüchtling). "– Men är det inte en ytlig objektifiering av våra medmänniskor i nöd?" "– Kanske det, men är inte en ytlig välvilja bättre än hatprat? Och har jag sagt att jag faktiskt gillar din Dirndl?". Anbaggern och anbandeln är inte till för att lösa världsproblemen.
Wiesn är singularis
Till sist en avslutande lektion i bayerska: De flesta gissar helt rätt att det bayerska ordet Wiesn betyder äng (ty. die Wiese, pl. die Wiesen). De flesta icke-bayrare gissar helt fel att Wiesn vore pluralis. Nej, Wiesn är singularis. Det heter alltså Die Wiesn ist schön (fel: sind). Heute gehen wir zur Wiesn (fel: zu den). Gestern waren wir auf der Wiesn (fel: auf den). Också något att briljera med då du vill charmera (anbaggern) ditt bordssällskap.
Men för i år är Oktoberfest ohjälpligen förbi. Bayersk folkkultur och industriell lycka med en miljard euro i årlig omsättning.
Text: Kaj Arnö
Fotnot: Artikeln skrevs 2015 men Oktoberfest är årligen återkommande så tipsen gäller i år också.