Böui, brunngubbin, tomtgubbin, fenin... Dialektväktarna tog denna gång fasta på fenomen som använts för att skrämmas.
- Likvagnshuset var vi rädda att gå förbi, eller nån ria där man vet att någon har legat i kistan, berättar en lyssnare.
Det gavs också flera exempel på eufemismer för djävulen - hans riktiga namn vill man ogärna ta i sin mun. Därför talas det bland annat om "råådarin" och "buusi".
Var man inte snäll kunde man hamna i "buusis kitilä", berättade en lyssnare från Nedervetil. Det torde vara djävulens kittel som åsyftades.
Vem lurar i brunnen?
En lyssnare ringde in och återberättade en sann historia. Den tilldrog sig då hennes far skulle vakta sina tvillingbarnbarn.
- Naturligtvis sprang pojken till brunnen. Då sa morfar: "Du får inte gå till brunnen". Pojken: "Nå varför inte det då?". Morfar: "Nå för att brunngubben är där".
- Så gjorde systern likadant, sprang till brunnen. och frågade: "varför får inte jag titta i brunnen?" varpå brodern svarade: "Moffa är där!".
En lyssnare i Närpes berättade att hennes mormorsmor brukade prata om "tomtgåbbin". Till exempel sade hon: "Sluut åv ti jökäl, annors komer tomtgåbbin å tar de!"
- Det kommer väl nog från tomtegubben, kommenterade en annan lyssnare som sade att samma uttryck också användes i Lappfjärd.
Samma person berättade om en händelse i Malax. Det var en släkting till henne som som liten pojke fick skjuts hem med en okänd man.
- Då han kom hem berättade att han suttit på med en karl som såg ful ut. "Men int var e buusi, för han sku nu si riktit ful ut ha."
Djävulen - mästersmeden
Från Närpes kom en historia om en smed, som barnen brukade titta in hos på vägen till skolan.
- Han berättade hemska historier för oss och diktade vad vi skulle sjunga för läraren, men det var ju bara snuskvisor som vi hade hade fått kvarsittning för.
En morgon höll smeden på att göra kärrskenor. Det gick till så att han "vällde" ihop de glödgade metallstyckena.
- Så frågade jag: "Vem har lärt dig att välla ihop glödande järn så där?". Då svarade han: "Det är fenin!".
Det var alltså djävulen som hade lärt honom. Berättaren, som då var i sjuårsåldern, blev så förskräckt att han sprang sin väg.
- Jag fick nog en riktig chock. Jag minns då jag kom hem så berättade jag för far och mor vad smeden hade sagt. De sa ju att han ju bara skojade
Raamt
Fenomenet "raamt" är förresten bekant från författaren Kaj Korkea-Ahos bok "Gräset är mörkare på andra sidan".
- För att barnen skulle hållas inne på kvällarna hotade man med att "raamt" skulle komma och ta dem. Till exempel "skithusraamt", berättade en lyssnare.
Även en annan lyssnare tog upp samma fenomen. Det var en gång som hennes makes far var på väg hem en natt så passerade han en ria där avlidna brukar ligga inför begravningen.
- Medsamma han gick förbi så kaplade (bullrade) det till. "No var he raamt dähär om int ja gaar å skådar va i er" tänkte han. Då han öppnade dörren så hoppade en katt ut.