Somalia har kallats världens farligaste land och ett helvete på jorden. Ändå såg man i Finland de somaliska flyktingarna som lyckosökare på jakt efter hög levnadsstandard.
Christian Forsberg intervjuar Nina Winquist, som jobbar som informatör för Röda korset i Somalia. Hon berättar om sitt arbete i Somalia, och om varför krisen varit så hård.
Från kolonialism via diktatur till klankrig och svält
Somalia var under brittiskt, franskt och italienskt styre under kolonialtiden. Landet blev självständigt 1960.
Mohammed Siyad Barre tog några år senare makten genom en statskupp med stöd från Sovjetunionen. Diktatorn Barre styrde landet tills han störtades i en militärkupp 1991.
Det blev början på otaliga inbördeskrig som gjorde att landet blev uppdelat i många mindre regioner. Landet är så splittrat av inbördeskrig att det egentligen bara är de yttre landsgränserna som gör Somalia till en enhet.
Somalias klansystem anses vara huvudorsaken till att en varaktig fred inte uppnås. Den somaliska befolkningen är indelad i sex huvudklaner som i sin tur är uppdelad i ett antal underklaner och hundratals småklaner. Förhållandet mellan de olika klanerna och underklanerna präglas av rivalitet och maktkamp.
Nationen Somalia behöver hjälp och man måste åka dit och hjälpa, påpekar Nina Winquist. Hon vill inte döma klankrigen. Som europé kan hon inte lösa det, det borde FN göra.
Nina Winquist säger att FN har haft svårt att jobba både i Somalia och i f.d. Jugoslavien. FN stödde Siyad Barre, och därför är de nya krigsherrarna skeptiska till FN och den egyptiska generalsekreteraren Boutros Boutros-Ghali. Det behövs en intern somalisk lösning, alla fraktioner borde träffas. Vapenstillestånd råder, men håller inte.
Somalier på flykt via Sovjetunionen
Under kriget och svälten som följde har 350.000 somalier dött av svält, 2 miljoner hotas. Det tyngsta med arbetet är de beväpnade banditerna som gör biståndsarbetet svårt, berättar Winquist.
Sedan kriget bröt ut har 1 miljon somalier flytt. För de relativt få flyktingar som kommer till Finland är det inte heller lätt.
Sexhundra somaliska flyktingar i Finland demonstrerar för att man skall påskynda behandlingen av asylsökningarna. I Finland finns 1000 asylsökande, men endast 1 somalisk asylsökning har behandlats. De somalier Tv-nytt intervjuar har kommit till Finland via Etiopien, Egypten och Moskva.
De östeuropeiska staterna blir allt mera transitländer för flyktingar från tredje världen. Aeroflot flyger billigt och direkt från Mogadishu till Moskva. Flyktingarna söker oftast inte asyl där, eftersom få av de östeuropeiska länderna har undertecknat det internationella flyktingavtalet. FN:s flyktingorgan UNHCR försöker få med de östeuropeiska länderna i avtalet, men flyktingarna väljer att resa vidare bland annat till Finland. Detta vållar de finska tjänstemännen och politikerna huvudbry.
Från Sovjetunionen har det kommit nästan 200 somaliska flyktingar under hösten 1990. Myndigheterna vet inte hur de skall ta tag i krisen.
Inrikesminister Jarmo Rantanen vill kunna stoppa flyktingarna redan vid gränsen. Också statsminister Harri Holkeri menar att om man följer paragraf 30 kan man ta till undantag och avvisa flyktingarna vid gränsen, eller behandla asylsökanden på någon dag.
Om Sovjetunionen kan bedömas som ett tryggt land kan somalierna vändas tillbaka, trots att Sovjetunionen inte har undertecknat FN:s flyktingavtal.
Finländarna förhåller sig avogt mot de somaliska flyktingarna
Finländarnas inställning till flyktingarna är inte varm och välkomnande. Somalierna ses som levnadsstandardsflyktingar på jakt efter finska pengar och socialskydd, trots att de flyr från ett krigshärjat land.
Överborgmästare Raimo Ilaskivi i Helsingfors efterlyste i sitt nyårstal klara ställningstaganden i flyktingfrågan. Politiskt förföljda flyktingar bör man hjälpa, men inte "välståndsflyktingar hit skickade av affärsmän, annars framstår finländarna som utnyttjade dumbommar".
Tv-nytt besöker Tjusterby mottagningscenter i Sjundeå, där man har tagit emot ungefär 100 somalier. Ännu ryms ett hundratal.
På mottagningscentret påpekar man att det inte är någon skillnad på hur man ordnat sin resa – om man är hotad till livet i ett land har man rätt att få asyl. Och man tror att somalierna kommer att få asyl.
Flyktingarna vittnar om ett land i fullständig anarki, med kaos och våld. De tror inte att kriget kommer att upphöra efter att Barre störtas (vilket det inte gjorde heller).
Sjundeåborna på den lokala puben gillar inte flyktingarna. "De tar våra pengar" är replikerna där.
Några dagar senare anländer 75 flyktingar till Vaalimaa.
De hetska stämningarna och avogheten mot flyktingar nådde en kulmen då en bomb sprängdes vid Valkeala flyktingförläggning i januari 1991, bara några dagar efter Ilaskivis nyårstal.
Kyrkans utrikesråd och ärkebiskop emeritus Mikko Juva fördömer skarpt bomben. Varje tidning borde skriva att så här får inte ske! John Vikström i sin tur säger att flyktingfientlighet är en synd.
Bombmannen erkände sitt dåd några dagar senare, och hela händelsen avfärdades som en enskild incident, inte som något som pekade på ett allmänt samhälleligt problem.
Finländarna förargade sig också på att resandet blev besvärligt på grund av strängare passkontroll. I februari 1991 uppstod kaos i Olympiaterminalen då 160 somalier befann sig på passagerarfartyget Georg Ots från Tallinn. De finska turisterna kom inte iväg till Tallinn.
Finland vill skicka somalierna tillbaka till Sovjetunionen
FN:s flyktingorgan tycker inte det är bra att skicka asylsökande tillbaka till Sovjetunionen., men finländarna skulle vilja göra det. Flyktingar som väntar i Sjundeå säger att de inte kan leva i Sovjetunionen. Situationen är så kaotisk där.
Trots att debatten gick het om flyktingarna bland folket är det en icke-fråga i riksdagsvalet.
Det är bara Finlands lantbygdsparti som tar upp frågan. Bland folket är åsikterna delade.
Det finns de som anser att unga starka män inte ska fly sitt land, och att man hellre bör hjälpa dem på plats och ställe. Men det finns också de som har börjat förstå somaliernas situation och accepterar dem.
Bland de flyktingar som kommit från Finland finns också många ensamkommande barn. Nedskärningarna i biståndet gör att fler flyktingar kommer. Att vara en del av Europa gör att vi bör ta emot flyktingar, säger man på Röda korset.
Vi får höra en somalisk flicka, Anab Egalja, som kommit med sina syskon från Somalia 1991 till Kallvik i Helsingfors. Anabs mamma är kvar i Somalia och hon vet inte när hon kommer, eller ens om hon kommer. Pappan är död.