Hjälp!

Är det någon mer som bloggar på Blogger/Blogspot som kan hjälpa mig?

Av någon anledning går det inte att svara på kommentarer. Jag kan inte ens själv kommentera på min egen blogg.

Vad är det som har hänt??? Hur ska jag komma tillrätta med det här???

Tacksam för all hjälp jag kan få!

Recension: Boken om ont – Lindra din smärta och stress av Björn Rudman, Sofia Göthe och Tobias Marmheden

➕Boken om ont är en grundbok för dig som har en nyligen påkommen kronisk smärta och inte riktigt har lärt känna din kropp än. Den är pedagogiskt upplagd med elementär information om smärta, nervsystemet, stress och muskler, sådant som hade varit bra att veta för att kunna förebygga smärta, sådant som borde lärts ut redan i skolan. Boken hjälper dig att börja förstå din smärta och motiverar dig att försöka göra någonting åt den. En del saker känns som självklarheter, men det får man kanske räkna med i en grundläggande bok av den här typen.

➕Kapitlen är mestadels så korta att man kan läsa ett kapitel i en sittning och behålla fokus på den röda tråden, även om man lider av minnesproblem och dålig koncentrationsförmåga.

➕Begreppet ’push and crash’ – hur man pressar sig tills man kraschar och efter en tids återhämtning ånyo börjar pressa sig själv – var nytt för mig men förklaras kort och koncist, och det kan vara bra att känna till för alla som ännu inte oåterkalleligen har gått in i väggen.

➖Medveten närvaro förs fram som stresshantering men kan kanske ifrågasättas när just nuet är det som är problemet. Inte dåtiden, inte framtiden, utan det är ju just nu smärtan finns, och då kan medveten närvaro snarast öka upplevelsen av smärta. Myten om energitjuvar sprids också tyvärr i den här boken.

➖Att smärta skulle lindras av fysisk aktivitet tycker jag inte heller stämmer. Framför allt, när man lider av en utmattningsproblematik – vilket för många är orsaken till långvarig smärta – måste man vara medveten om att stressnivåerna inte sjunker efter ett träningspass. En ökning av träningspassen med 25% åt gången känns också helt orealistiskt stor för en person med stress- och utmattningsproblematik.

➕Något jag tycker är riktigt bra däremot är att författarna skriver att man ska utgå från sig själv, och inte börja med 10.000 steg om dagen som det alltid talas om i andra sammanhang. Dock känns vissa ’case studies’ väl optimistiska. Det kan faktiskt ta två år att orka gå 2 km i ganska lugn takt. Powerwalks blir det aldrig tal om för vissa av oss.

➖För oss som inte skadat oss i utövningen av en sport, känns kapitel 6, ”Björns berättelse om smärta”, helt onödigt. Slutet av kapitlet känns också klyschigt klämkäckt.

➕➖Kapitlet om läkemedel har stort fokus på nedtrappning, och det är väl på ett sätt bra, men det hade behövts lite mer fokus på att hitta rätt sorts smärtstillande.

➕➖På bokens hemsida finns övningarna på film. För oss som föredrar böcker framför filmklipp skulle det ha varit ett plus om det funnits bilder på övningarna i boken, för det är svårt att förstå hur de är tänkta att göras genom att enbart läsa instruktionerna.

➕➖En del tips i boken är riktigt bra, som sagt, men vissa koncept i boken är lite väl förenklade. Jag efterlyser t ex en brasklapp om att de lösningar som presenteras inte fungerar för alla.

➖På det hela taget känns boken mest som reklam för författarnas företag, Caladrius Stress- och smärtrehab, som erbjuder tjänster som ingen som lever på sjukersättning har råd att anlita.

Boken får betyg 3 (av 5) av mig, men jag tycker ändå att det är en bok som bör läsas inte minst av läkare och sjukgymnaster.

Döden

Varför pratar vi så lite om döden? Varför säger vi att vi inte vet när och hur vi ska dö, när vi faktiskt har ett val?

Dikt

Jag behöver ett rum
stort nog att hålla
all min vredes ånga.
Men mest behöver jag
att du slutar svika mig.

Frustrerad och förbannad

Idag är jag riktigt frustrerad och förbannad på mig själv. Igår kämpade jag med att få till en kant runt sjalen. Jag valde ett garn som blev så himla snyggt som kant. Och så tog det slut när det fattades 2-3 cm på kanten. Jag repade upp och provade med tre andra garner, men det blev inte hälften så snyggt. Till slut upptäckte jag att jag faktiskt hade lite mer av det första garnet, men nu har jag repat upp så många gånger så nu blir inte kanten alls så snygg som när jag gjorde den första gången. Jag är riktigt förbannad på mig själv för att jag klantat till det så förbaskat. Varför såg jag inte på en gång att det fanns lite mer av det första, det snyggaste, garnet i ett annat nystan? Varför måste jag misslyckas med allting jag företar mig? Varför förstör jag allting jag tar i?

Virkning räddar liv

Jag vet inte riktigt hur eller varför, men jag har börjat virka. Har nog egentligen aldrig virkat något annat än grytlappar förut - och det var många år sedan sist. 

Jag såg någon på Facebook som hade lagt ut bilder på saker hon gjort förra året, bl a en sjal. Det var så fina gröna färger så jag frågade vilket mönster och vilket garn hon hade använt. Mönstret var ett gratismönster så det skrev jag ut, och så beställde jag garn och virknål.

Sedan blev det ett sammanträffande, en synkronicitet. Jag var hemma hos en bekant här i byn som visade mig sitt pågående handarbete. En annan virkad sjal. Jag fick mönster av henne, och nu virkar jag sjal nummer två. Av restgarner.

Virkandet har nog räddat livet på mig. För den här gången. Har inte gjort mycket annat än att virka och titta på Netflix sedan sammanbrottet förra veckan. Jo, ett par (meningsfulla) saker till. Men det jag skulle behöva göra, för mig själv, det orkar jag inte ta tag i. Vet inte om jag vill heller.

Och så hände något underligt idag. Min bror ringde. Bara det är ovanligt. Och han frågade hur jag mår. Också det ovanligt. Och han lyssnade faktiskt på mig också, vilket är ännu mer ovanligt.

Trasig

Jag hann inte mycket mer än skriva förra inlägget så bröt jag ihop igen.  Vill inte, orkar inte mer. Kan man inte bara få trycka på en knapp och försvinna?

Jag har gått i barndöme

Jag tror att jag kanske har gått i barndöme. Jag letar barnböcker på second hand butiker. Jag läser och läser om gamla bekantingar. Mycket Maria Gripe har det blivit och en del Astrid Lindgren. När det är omöjligt att läsa annat så läser jag barnböcker för att försöka få upp läsflytet igen. Och så har jag kommit på att jag läst alldeles på tok för lite böcker på engelska under alldeles för många år nu, så jag fick hela serien om Anne på Grönkulla på engelska av Sambon i julklapp. Jag tänker mig att jag ska läsa en sådan bok i taket, och så varvar jag med en annan bok emellan. Hittade Julberättelser av Selma Lagerlöf på Bokbörsen, så den står på tur när jag läst den ut andra boken i serien. Men mest tittar jag på för mycket halvtaskiga TV-serier på Netflix. Och för att somna lyssnar jag på ljudböcker. Men det måste vara en intressant bok och en väldigt bra uppläsare för annars kan jag inte somna. Märkligt, för jag tycker att det borde vara tvärtom. I alla fall när det gäller själva boken.

Tomhet

Jag tänker och tänker att jag ska skriva ett inlägga på bloggen. Eller skriva någonting annat, vad som helst. Men skallen är tom. När jag sitter vid en tom skärm eller har ett blankt papper framför mig är det bara tomt i huvudet. Men annars har jag minsann en massa tankar i huvudet. Mest om allt jag borde och skulle vilja göra men inte orkar med. Om alla krav, och alla som rycker i mig. Jag får ingen ro att stilla mig. Ingen ro att lyssna till mig själv. Ingen tystnad att lyssna till Gud. Och jag känner en sådan enorm tomhet, både inom mig och utanför mig själv.

Lång tystnad

Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter. Nu loggade jag i alla fall in, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra här. Vad jag ska skriva. Känner mig vilse och har tappat orden. Vet inte var jag ska hitta dem igen. Kanske får jag låna någon annans ord? Jag får leta efter dem i böcker och se om någon har skrivit om mig. Nej, inte om mig specifikt men om någon som känner som jag.

Jag orkar inte med Lucia. Orkar inte med julen.