Den kom!

YESS! Äntligen, äntligen kom den, Mästarkrysset-tidningen. Som jag har väntat. Hur kan postgången vara så trög och långsam? Årets första nummer hade jag ju löst redan för någon vecka sedan. Suck! Utan korsord blir tiden lång och hjärnan trög.
Nåja, det finns ju förstås annat, eller som bisin min brukar säga: "Det finns nog att göra".

Jag är dock oerhört glad att han kunde fiska upp tidningen från vår postlåda idag. Annat han till vår stora förvåning hittade i postlådan var Vänsterförbundets valreklam! Öh, nu var de nog starkt försenade med sin propaganda. Valet var ju redan i söndags. Kanske hade reklamen kommit i postlådan redan i fredags? Men bisin min trodde inte riktigt på det, för den var liksom utanpå och postiljonen brukar klämma ner allt gammalt i lådan. Kanske det var så att utdelningen inte hade fungerat? Synd om vänsterförbundet ifall de hade betalat för utdelningen.

Apropå korsord ännu, gör inte som jag, utan ta lärdom av detta exempel. Jag fick häromsistens för mej att jag skulle göra en sån där fylld batong, ni vet en sån som man kan köpa i mataffären. Jag tog fram brödet, halverade det utan att skära helt igenom, bredde ett tunt lager med Oivariini, lade en skinkskiva, två ostskivor, skivor med inlagd gurka och toppade det hela med gurkmajonnäs. Det blev riktigt gott. Men, men, sen lutade jag mej över korsordet för att se bättre om där var ett å eller ett ä. Och vad tror ni hände då? Jo, jag bet i brödet och splätsch så var rutorna täckta av gurkmajjonäs. Vad vi lär oss av detta är att man inte ska äta innehållsrika batonger och lösa korsord samtidigt.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

När det gungar till

För över en månad sedan när jag satt på "tronen" lutade jag mej till vänster för att få fatt på extra tvålen i badrumsskåpet. Hjärtat flög i halsgropen, för det gungade till. Förskräckt ropade jag på hjälp. Nu hade jag nog fått nånting ihop med mej! Jag höll på att tappa balansen och visste inte riktigt vad som hände. Försiktigt, försiktigt lutade jag mej tillbaka och försökte få ordning på hjärtklappning och andning. Vad är det riktigt som händer?

Det visade sig att hela toastolen på vänster sida hade lossnat. Sen dess har jag fått stolpa ner för alla trappor till källarvåningens toa. På natten har jag ytterst försiktigt använt mej av den "söndriga" här uppe. Jag har hela tiden fått vaga löften av bisin min att jo, jo, nu ska det fixas sen. När det där sen riktigt kommer har jag aldrig blivit klok på. Jag har försökt visa en ängels tålamod och inte klaga. Enligt bisin min, så var det förstås mitt fel att toastolen lossnat. Jag försökte hålla tyst och inte alls försvara mej.

I ärlighetens namn var det fem före att jag skulle ha anlitat en rörfirma. Men nästyngsta sonen sa att han minsann nog kan limma toalettstolen på plats. Alla delar och verktyg fanns redan här hemma, men...
Igår kväll så tog då äntligen en IT-expert och en pensionär hand om jobbet! Stänga av vattnet, lossa på toastolen, skrapa loss limmet från golvet och undersidan av toastolen. Till skrapandet behövs aceton, hur skulle limmet annars lossna. Bisin min råkade dessvärre tappa lite på parkettgolvet. Kan bara säga att lacket inte gillade acetonet.

När allting var färdigt, så säger "rörkarlarna" att nu ska det hela torka minst 24 timmar! Tidigare talade de om två till fyra timmar.

Så här såg det ut i natt. Och jo, jo, den borde tvättas, men vattnet till "byttan" är fortfarande avstängt, så jag får fortfarande vänta...

Igår kväll vågade jag inte ens dricka kvällste! Jag har ju uppnått den åldern då jag behöver gå minst en gång/natt på toa. Och jag har haft det lyxigt så det förslår med toan precis mitt emot sovrummet. I natt hamnade jag att stolpa ner för alla trappor till källaren. Tur att jag vaknade i tid, så att jag hann innan det blev en liten pöl på golvet. Jag hoppas verkligen att jag nu får använda "min" vanliga toalett i framtiden.

I natt när jag skulle somna om började jag fundera över hur det var förr. Jag är ju så pass gammal att jag är uppvuxen med utedass. Men jag har inget som helst minne av att jag skulle ha behövt besöka utedasset mitt i natten. Det var väl ämbar och potta som gällde på natten?
Det jag däremot mindes var att jag som liten var rädd för att ramla ner genom de stora hålen, men framförallt att jag skulle bli inlåst i dasset utifrån. Och så var jag rädd för vår vakthund. I princip skulle vi egna kunna gå oskadda förbi honom, men jag litade inte på den hunden. Den skällde ju så elakt, så fort någon rörde sig på gården. Och vad jag minns så var det inte tal om att vi skulle ha fått klappa den eller kela med den. Den hade en arbetsuppgift och det var att vakta så inga skurkar skulle komma på besök. Ja, eller kanske snarare varna husbondsfolket att nu är någonting på gång. Hunden var ju fastspänd i en lina, så den hade endast en viss radie att röra sig på. I min barndom var det många som hade just såna här vakthundar. Sen fanns det förstås de som hade jakthundar. Endast ett fåtal hade sällskapshundar.

Få se nu om jag vågar dricka kvällste i afton. Vad tror ni? Får jag använda den nylimmade toastolen i natt?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Palmsöndag

Kära vänner, igår blev ni dessvärre utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag inte öppnade datorn på hela dagen, vilket i sin tur beror på att jag helt enkelt inte hann. Dessutom var det så skönt att efter bastun sitta i gungstolen och bara njuta av livet. Plötsligt hade klockan hunnit bli 22 och sängen lockade mer än att skriva på datorn.

Sent på fredagskvällen bestämde bisin min att vi inte kan fara till flickornas skridskouppvisning, som var igår. Bisin min hostade och ville inte bli mera förkyld genom att sitta i en kall ishall. Jag kunde förstås ha åkt iväg ensam, men...
... fyratiden igår natt råkade jag ut för en sådan hostattack att jag trodde lungorna skulle hoppa ut. Jag insåg att det förstås inte kunde bli tal om något ishallsbesök för min del heller. Verkligen harmfullt för presentkassarna var redan färdigt packade.

Lite konfunderad blev jag också, för doktorn sa ju för nån vecka sedan att jag är frisk. Alla prov visade ju på det, ändå hostar jag på natten och nu är jag dessutom ganska säker på att det finns slem  någonstans, antagligen i lungorna? Eeh, hoppas att det här går fort om. Jag vill liksom sova på nätterna och inte få de där hostattackerna.

Igår hade vi bastugäster från grannbyn. Det var härligt att ha barnbarnen här. Jag hade gömt ett chokladägg och det var spännande att se om Lillan alls skulle hitta det. Hon gjorde det och tog en liten tugga från toppen av ägget. Hon brydde sig inte så mycket om själva chokladen, nej innehållet i ägget var desto roligare.

Igår morse hade vi påskharen på besök.

Och inte bara en hare, utan hela tre stycken! Undrar lite grann var de har gömt påskgodiset.

Idag var det meningen att jag skulle ha besökt kyrkan. Men just då jag skulle börja göra mej i ordning, ringde telefonen och en annan frilansare sade att hon kan ta hand om tidningsgrejen. Jag tackade så hjärtligt och lättat. Nu kunde jag fortsätta ta det lugnt och fundera över när nu vattnet skulle stängas av i vårt hus och när jag äntligen kan använda övre toaletten.

Jag följde med äldsta sonen till stan på eftermiddagen . Vi behövde igen toapapper och hushållspapper. Vi passade dessutom på att ta hem mat åt oss.

Jag valde en festaostsallad och sonen valde en pizza. Vi förde också en pizza åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma med Lilleman. Det var meningen att de skulle komma hit, för vår nästyngsta hade lovat hjälpa till att limma toastolen på plats. Det blev dock lite ändringar i planerna, för mamma och dottern hann komma hem och de i sin tur tog hand om Lilleman.

Nu är alltså vår gungande wc-stol äntligen fastlimmad. Vete fåglarna när limmet har torkat så pass mycket att jag vågar använda vår övre toalett igen. I natt behöver jag den, för då kan jag inte stolpa ner för trapporna till källaren. Hela huset vaknar  och blir irriterade.

Önskar er alla en fin ny vecka!

Snöstorm!

I natt vaknade jag till vindens tjut och ylande. Utanför fönstret rasade en vinterstorm och det med besked. Jag vände på mej, drog täcket upp över öronen och kände tacksamhet över min varma sköna säng och att jag har tak över huvudet. Jag knep ihop och sträckte ut tårna ordentligt i mina sköna älskade nattsockor. Kände tacksamhet över att min hulda mor har stickat dem åt mej och att hon fick känna stickandets glädje på äldre dar.

Känner tacksamhet över att vi ännu har vinterdäcken under plåtlådorna.

Känner också tacksamhet för den här restgarnspåsen, som stickväninnan V fyndade åt mej från loppiset i stan. Den har gett mycket glädje för 1,50 €.

Plockade ut en del rester ur påsen. Den här gången tänker jag inte vara väldigt noggrann med om färgerna passar ihop. Det får bli galet vilt.

Jag har alltså börjat virka runt den vita konen. Kul med lite virkning mellan stickandet.

Önskar er alla en fin lördag.

Trångt i postlådan

Huh, huh, jag är en riktig slarver. Jag skjuter upp och skjuter upp och om en vecka är det påsk!Det kommer inte att sluta bra det här.

Bisin min är upprörd, för det är trångt i vår postlåda. Han tycker att det är bara skräp, som landar där i lådan. Så mycket onödig valreklam. Jag är beredd att hålla med honom, till en del. Men i måndags fick jag den här:

Frågar ni mej, så är den här inte alls skräp. Behöver jag den? Njaaa, nä, inte alls egentligen. Igår stickade jag inte en endaste maska och det betyder ju att inget blir färdigt. Och det i sin tur betyder att jag inte alls behöver nya mönster.

Yngsta sonen kom på snabbvisit idag på eftermiddagen. Han erbjöd sig att ta hand om middagen på påsksöndagen. Det är mycket snällt och det får han så gärna. För mej återstår väl då att försöka åstadkomma någon sorts påsktårta eller borde jag satsa på en paj? Citronrutor skulle vara gott. Har ni något favoritrecept till påsken?

Önskar er alla en fin fredag!

Hela dagen

Oj, vet ni, i morse blev det snabbutryckning. Jag var lite yrvaken och det berodde på bisin min.
– Far tibaks i säng, sa han när jag tassade runt vid sjutiden. Hmmm, jag hade ju redan klätt på mej, men... lydigt kröp jag ner mellan lakanen igen. Och sen sov jag till 9.15. När jag öppnade min telefon, såg jag att nästyngsta sonen hade ringt två gånger. Fort, fort ringde jag upp honom, som var på jobb långt hemifrån. Min insats behövdes i grannbyn, så lite yrvaket körde jag iväg och där tillbringade jag sedan hela dagen med farmors gullegryn.

Lilleman ligger i hårdträning inför krypandet. Han står på alla fyra och gungar, men han har inte riktigt kommit på tekniken ännu.

Trots att farmor fanns på plats och tog hand om lillebror, så ville storasyster inte sova dagssömn. Då lillebror skulle iväg till rådgivningen för sin åtta månaders granskning, fick Lillan bli hemma på tumanhand med farmor. Och nu var det fart på minsann. Flickan, alltså dockan, skulle till butiken och handla. Man fick endast betala med kort. Sen skulle det pusslas, modelleras och spelas. Däremellan klättrades det i stolar och diverse andra farligheter. Från nyckelhållaren lyckades Lillan tappa bort en tom nyckelring och en nyckelring med nycklar av olika slag. Slarvigt av farmor att inte hålla bättre ordning!

Inget stickcafé för mej idag alltså, men jag skulle inte byta bort den här dagen ändå. Sticka kan jag göra när som helst annars. Men tiden med gullegrynen går inte att ta igen. 💕

Önskar er alla en riktigt fin torsdag.

Den har krympt!

Idag har jag varit iväg västerut med bisin min. Den här gången hade jag förnuftigt nog tagit sockstickningen med mej. Och det var riktigt bra, för första stoppet var redan i grannbyn. Där skruvade bisin min loss nån liten grej, som behövs för hydrauliken-nånting. Den skulle han ha med till västra grannstaden, så att han skulle komma hem med rätt dimension. Det är inte alltid så lätt att veta hur det borde vara sen när man står där i affären.

Hit styrde bisin min bilen, Mittaletku. Jag gick inte alls in här, utan satt helt lugnt i bilen och stickade. Sen iväg till följande specialaffär, K.A. Stendahl. Och jag sitter fortfarande ute i bilen och stickar!

Bort från stan och ut till Kungsporten.

Bisin min parkerar mitt emot en likadan bil. Undrar om de pratade med varandra?

I Puuilo gick jag in, för där finns ju ett och annat. Jag kan berätta för er att Fabel garnet från DROPS, nu är -50 %. Om ni har några sådana projekt i tankarna, som behöver Fabelgarn, så passa på nu!

Jag kom hem med en så här fiffig förvaringslåda. Bisin min tyckte att det var skräp och helt onödigt, för jag ska ju göra mej av med saker och inte skaffa flera.

Och så hittade jag lagom stora träkulor till ett påskprojekt. Tjohooo! Lite lim och hand made-märken. Precis allt sånt som jag behöver, eller hur?

På hemvägen kurvade vi via marknaden i stan. Oj, oj, oj, vad den har krympt! Vi hittade en parkeringsplats på torget. Det skulle aldrig ha förekommit förut. Förr om åren var till och med gatorna runt torget avstängda. Kanske torghandlare är en utdöende yrkeskategori?

Den här gången stannade bisin min i bilen.

Jag skulle förstås ha marknadskringla och köpte både små och stora. Mums! Jag besökte också Pajuniemis bil, varifrån jag köpte både skinka och knackkorv. Sen fort bort från torget, för bisin min hade bråttom. Han ville genast börja skruva på skoplastaren, för att se om han köpt rätt delar. Och vet ni vad? Jo, nu har jag hört honom skryta både för Mr J och för sin kompis P om hur Inge hittade snabbt de delar som behövdes. Eeh, det finns ju nånting, som heter sökrobotar...

Intressant förmiddag. Så här långt har jag kommit på det nya sockskaftet. Jag borde kanske oftare följa med bisin min till tråkiga butiker?

Önskar er alla en fin tisdagskväll.