indelning

Swedish

Etymology

From indela +‎ -ning.

Noun

indelning c

1. division, partition (the act of separating into parts, or the result of such an act)

Declension

Declension of indelning

		nominative	genitive
singular	indefinite	indelning	indelnings
	definite	indelningen	indelningens
plural	indefinite	indelningar	indelningars
	definite	indelningarna	indelningarnas

Derived terms

• balkindelning
• epokindelning
• gruppindelning
• indelningsgrund
• indelningsverk
• kapitelindelning
• kastindelning
• kategoriindelning
• klassindelning
• kommunindelning
• länsindelning
• momentindelning
• områdesindelning
• periodindelning
• regionindelning
• rumsindelning
• skiftindelning
• styckeindelning
• tidsindelning
• tomtindelning
• valkretsindelning
• zonindelning
• ämnesindelning

 

Further reading

• indelning in Svenska Akademiens ordböcker

Anagrams

• inledning