Judar i Sverige: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Wvs (Diskussion | Bidrag) Inledning med referens och flytt av text till ny rubrik |
Wvs (Diskussion | Bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
(26 mellanliggande sidversioner av 13 användare visas inte) | |||
Rad 3:
| flagga ={{flaggbild|Sverige}}
| flaggtext =[[Sverige]]
| bild =Stora Synagogan, 2012 a 08.JPG
| bildtext ='''[[Stora synagogan i Stockholm|Stockholms synagoga]]'''<br>är Sveriges största synagoga.
| population = ca 15
| språk = [[Svenska]]<br
| religion = [[Judendom]]
| släkt =
}}
'''Judar i Sverige''' har funnits åtminstone sedan 1600-talet, men det var inte förrän 1775 som [[judar]] kunde bosätta sig i Sverige utan att låta döpa sig.<ref>[https://www.regeringen.se/contentassets/06fed64a08db4aa382163cfd1aca98ed/nationell-strategi-for-att-starka-judiskt-liv-i-sverige-dir.-202278.pdf Reringen, Beslut vid regeringssammanträde, 16 juni 2022
Judar är en nationell minoritet i Sverige.<ref>[https://www.regeringen.se/regeringens-politik/nationella-minoriteter/#:~:text=De%20nationella%20minoriteterna%20i%20Sverige,me%C3%A4nkieli%2C%20romani%20chib%20och%20samiska. Regeringskansliet, Nationella minoriteter]</ref>
==Historia==
[[Fil:Marstrand Fredriksborg 2013 (2).jpg|mini|I [[Fredriksborg, Marstrand|Fredriksborgs fästning]] på ön [[Marstrand]] fanns en av Sveriges första
=== Den första tiden ===
När de allra första judarna kom till Sverige går inte att fastställa. Det har länge antagits att enstaka judar besökte landet inkognito tillsammans med de utländska köpmän som i gamla tider kom till Sverige – särskilt bland de [[Hansan|hanseatiska]] köpfararna eller bland resande från de svenska [[Östersjöprovinserna]]. Dessa strödda judiska resenärer har dock inte, till skillnad från [[Romer i Sverige|romerna]], lämnat några större spår efter sig i äldre källskrifter.<ref name=":0">{{Bokref|efternamn=Olán|förnamn=Eskil|titel=Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige|år=1924}}</ref>
[[Gustav Vasa]] hade med flera judar att göra. Hansastaden [[Lübeck]] skickade en judisk köpman vid namn Herman Israel som sändebud till Sverige för att förmå kungen att starta ett krig, den så kallade [[Gotlandsexpeditionen]] 1524, mot den danske kungen [[Kristian II]]. I utbyte lovade Israel att Lübeck inte skulle kräva vare sig avbetalning eller ens ränta på en stor skuld, och Sverige skulle få krigskostnaden kompenserad vid en förlust.<ref>{{Webbref|titel=121 (Gustaf Vasa ett 400-års-minne)|url=https://runeberg.org/vasa400/0125.html|verk=runeberg.org|datum=1896|hämtdatum=2024-07-27|språk=sv|författare=Otto Sjögren}}</ref> Så blev dock inte fallet och när kriget misslyckades var Gustav Vasa rasande på Herman Israel som han ansåg hade lurat in honom i kriget under falska förespeglingar.<ref name=":3">{{Webbref|titel=130 (Gustaf Vasa ett 400-års-minne)|url=https://runeberg.org/vasa400/0134.html|verk=runeberg.org|datum=1896|hämtdatum=2024-07-27|språk=sv|författare=Otto Sjögren}}</ref> I [[Peder Svarts krönika]] berättas att Gustav Vasa fysiskt angrep Israel när han fick syn på honom i Malmö under det kungamöte som ledde till [[Malmö recess (1524)|Malmö recess]]. Gustav Vasa ska ha utbrustit "Du skall en gång få skam därför, du arge förrädare" och dragit sin [[värja]], men han stoppades från att hugga Israel av [[Laurentius Andreæ]] och andra närvarande. Israel "gret och flepade", uppges det och skyllde på sina herrar i Lübeck.<ref name=":3" />
Att Herman Israel var den första juden i Sverige är ett antagande som bland annat framförts av [[August Strindberg]] i en av hans pjäser.<ref name=":0" /> Gustav Vasa kallade också in en judisk läkare mot slutet av sitt liv som i samtida dokument endast är känd under benämningen "juden".<ref name=":2" />
Under [[Gustav II Adolf|Gustaf II Adolfs]] tid fördes i Linköping en process mot tre så kallade judaister (kristna som visade böjelse för den judiska läran)
[[Drottning Kristina]] utmärkte sig genom sin positiva inställning till judar.<ref name=":2">{{Webbref|titel=440 (Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I)|url=https://runeberg.org/sfubon/10/0456.html|verk=runeberg.org|hämtdatum=2024-01-07|språk=sv|författare=Carl Grimberg}}</ref> Hon brevväxlade med den berömde [[
[[Karl XI|Karl XI:s]] förmyndarregering använde år 1667 den [[Portugal|portugisiske]] juden Henrik Azzeveda som diplomatiskt sändebud när man skickade en väpnad sjöexpedition till de så kallade [[Barbareskkusten|Barbareskstaterna]] i [[Nordafrika]] för att förmå härskarna där att upphöra med att låta pirater tillfångata svenska sjöfarare och sälja dessa som slavar.<ref name=":0" />
Efter den [[westfaliska freden]], då Sveriges landområde utökades betydligt, dröjde det inte länge förrän judar i spridda grupper började komma till landet. I de nya svenska provinserna runt Östersjön fanns talrika judar
=== Judedop och Karl XII:s fordringsägare ===
[[Fil:Stora judedopet.jpg|miniatyr|[[Judedop|"Det stora judedopet"]] i [[Tyska kyrkan, Stockholm|Tyska kyrkan]] år 1681. Kopparstick av prästen Christophorus Bezelius, tryckt cirka 1682.]]
Enligt grundsatsen "Sverige åt svenskarna" drev Karl XI ut en hel del utländska affärsmän ur riket, först och främst judarna, som nu behandlades föga gästvänligare än romer och [[Resandefolket|resande]]. Den 3 december 1685 erhöll [[Stockholm
Under sin [[Karl XII:s vistelse i Bender|vistelse i Osmanska riket]] drog [[Karl XII]] på sig och statskassan stora skulder. Många judar fanns bland fordringsägarna
De svenska makthavarnas starkt negativa inställning till judar och judisk invandring kvarstod under större delen av 1700-talet. År 1723 kom en kunglig resolution som förordade att "Judar, Landstrykare, Trådragare och Häcktmakare" skulle fångas in och tas till arbete i kronans tjänst. Redan 1727 förnyades förordningen med en särskild anmodan till myndigheterna att hålla efter judarna och de övriga "luffarne". Endast sådana som var bosatta i städerna och där erlade skatter fick fara till marknaderna men förbjöds att under färden driva [[gårdfarihandel]]. De bönder som inhyste sådana resenärer skulle böta 10 [[daler silvermynt]]. Den 1 oktober 1741 förordnades om "löst och onyttigt folk, som från utrikes orter inkomma", och det talades nu om "Judar, Savoayarder, [[Lindans
=== De första judiska församlingarna och judereglementet ===
[[Fil:Jacob Marcus c 1792.jpg|miniatyr|Köpmannen [[Jacob Marcus]] var en av pionjärerna i Sveriges judiska befolkning som började öka omkring år 1800.<ref>{{Webbref|titel=Jacob Marcus - Svenskt Biografiskt Lexikon|url=https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=9085|verk=sok.riksarkivet.se|hämtdatum=2020-05-25}}</ref> Oljemålning av okänd mästare cirka 1792.]]
Först under [[Gustav III]]:s regering gjorde sig en större tolerans gällande. Redan under sin vistelse i Paris 1771 uppgav sig kungen i brev till sin mor inse nyttan för riket av att ett "så flitigt folk som judarna kunde slå sig ned där".<ref name=":1" />
År 1774 anlände köpmannen [[Aaron Isaac]] och han blev den första att få utöva judendom i Sverige. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet kom en våg av judar till landet. Det var inte ovanligt att judarna bytte ut sina namn till mer svenskliknande för att dölja sin bakgrund.<ref>{{Bokref|efternamn=Bredefeldt|förnamn=Rita|titel=Judiskt liv i Stockholm och Norden: Ekonomi, identitet och assimilering 1850–1930|datum=2008|hämtdatum=2021-02-04|år=2008|sid=117ff}}</ref> Under slutet av 1770-talet tilläts Sveriges första [[Judar|judiska]] församlingar att bildas i [[Judiska församlingen i Stockholm|Stockholm]] och [[Frihamnen Marstrand|Marstrand]]. Sveriges första synagoga, [[Marstrands synagoga]], invigdes 1782. Den första synagogan i Stockholm som låg i [[Gamla stan]] var verksam från 1795 till 1870,<ref>{{Bokref|titel=The Jewish Traveler: Hadassah Magazine's Guide to the World's Jewish Communities and Sights|url=https://books.google.com/books?id=vHU3zAu8QMYC&newbks=0&printsec=frontcover&pg=PA497&dq=Stockholm+synagogue&hl=sv|utgivare=Jason Aronson, Incorporated|datum=|hämtdatum=2023-03-17|isbn=978-1-4616-3150-7|språk=en|förnamn=Alan M.|efternamn=Tigay|år=1994|sid=496}}</ref> och [[Stora synagogan i Stockholm]] uppfördes 1861 till 1870.<ref>{{Bokref|titel=A Hero’s Many Faces: Raoul Wallenberg in Contemporary Monuments|url=https://books.google.com/books?id=X-UgDAAAQBAJ&newbks=0&printsec=frontcover&pg=PA236&dq=Stockholm+synagogue&hl=sv|utgivare=Springer|datum=|hämtdatum=2023-03-17|isbn=978-0-230-23699-8|språk=en|förnamn=T.|efternamn=Schult|år=2009|sid=236}}</ref> ▼
▲År 1774 anlände köpmannen [[Aaron Isaac]] och han blev den första att få utöva judendom i Sverige. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet kom en våg av judar till landet. Det var inte ovanligt att judarna bytte ut sina namn till mer svenskliknande för att dölja sin bakgrund.<ref>{{Bokref|efternamn=Bredefeldt|förnamn=Rita|titel=Judiskt liv i Stockholm och Norden: Ekonomi, identitet och assimilering 1850–1930|datum=2008|hämtdatum=2021-02-04|år=2008|sid=117ff}}</ref> Under slutet av 1770-talet tilläts Sveriges första [[Judar|judiska]] församlingar att bildas i [[Judiska församlingen i Stockholm|Stockholm]] och [[Frihamnen Marstrand|Marstrand]]. Sveriges första synagoga, [[Marstrands synagoga]], invigdes 1782. Den första synagogan i Stockholm som låg i [[Gamla stan]] var verksam från 1795 till 1870
Först under [[Gustav III]]:s regering gjorde sig en större tolerans gällande. Redan under sin vistelse i Paris 1771 uppgav sig kungen i brev till sin mor inse nyttan för riket av att ett "så flitigt folk som judarna kunde slå sig ned där".<ref name=":1" /> Gustav III gav 1779 sin sanktion åt riksdagens förslag till "allmän religionsfrihet" och i det av [[Kommerskollegium]] 27 maj 1782 utfärdade [[judereglementet]], vilket i huvudsak blev gällande till 1838, medgavs judarna rätt att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping, att uppföra synagogor där och att sysselsätta sig med vissa särskilt uppräknade borgerliga yrken. Men de förbjöds att delta i riksdagsmannaval och ingå äktenskap med andra än sina trosförvanter.<ref name=":1">{{runeberg.org|nfbm|0130.html Judar}}</ref> Borgerskapet i Stockholm försökte få igenom ett krav i judereglementet på att alla judar i Sverige skulle bära ett gulfärgat band på hatten som igenkänningstecken, men det förslaget blev aldrig verklighet.{{Sfn|Olán|1924|p=53|pp=}}▼
▲
Enligt detta judereglemente tilläts inga judar i den del av Sverige som avträddes till Ryssland vid [[freden i Fredrikshamn]] 1809. Eftersom svensk lag (och därigenom judereglementet) fortsatte att gälla i [[Finland under den ryska tiden]], har [[Judar i Finland|Finlands judar]] en helt annan bakgrund än de svenska, men kom av historiska skäl ändå att bli till modersmålet [[Svenska|svenskspråkiga]], trots att de invandrade som [[Jiddisch|jiddischtalande]] [[Ryssland|ryska]] [[Kantonist|kantonister]] med början på 1830-talet.<ref>{{Webbref|titel=About language and the Jews of Finland|url=https://projektfredrika.fi/de-linguis-iudaeorum-finlandiae/|verk=Projekt Fredrika r.f.|datum=2020-11-02|hämtdatum=2020-11-03|förnamn=Kaj|efternamn=Arnö}}</ref>▼
▲Enligt detta judereglemente tilläts inga judar i den del av Sverige som avträddes till Ryssland vid [[freden i Fredrikshamn]] 1809. Eftersom svensk lag (och därigenom judereglementet) fortsatte att gälla i [[Finland under den ryska tiden]]
=== Judarna blir en politisk stridsfråga ===
[[
Efter [[Gustav IV Adolf|Gustaf IV Adolfs]] avsättning och [[Napoleon I|Napoleons]] störtande kom en politisk reaktion i Sverige som bland annat riktades mot judarna. Politiskt var det [[Borgarståndet i Sverige|borgerskapet]] som ledde offensiven mot de svenska judarnas affärsverksamhet, som nu betraktades som skadlig för hela landet. Vid [[Riksdagen 1815|1815 års riksdag]] framträdde en representant för [[Sigtuna]] stad i borgarståndet med en motion i vilken han påvisade de olägenheter han ansåg att judarnas invandring medfört samt hur förhoppningarna från Gustav III:s tid om judarnas ekonomiska nytta för riket hade grusats. Han klandrade judarna för deras [[Krämare|krämarverksamhet]] och import av utländska varor och hävdade att de inte hade tillfört landet något mer betydande kapital eller drivit sin handel i stort omfång utan nöjde sig med att schackra i liten skala. Judarna hade enligt motionären inte heller intresserat sig för den [[Svensk sjöfart|svenska sjöfarten]]
När det [[Särskilt utskott|särskilda utskott]] i riksdagen som utrett frågan kom med sitt betänkande var detta dock inte till de borgerliga motionärernas fördel. Enligt utskottet var en stor del av anmärkningarna om judarna från borgarståndet obefogade. Istället föreslog utskottet att judarnas rättigheter skulle stärkas, så att de mot beviljandet av lån till staten kunde ges tillfälle att driva alla slags näringar och att bosätta sig i vilka städer som helst, bara de uppfyllde sina skyldigheter såsom svenska handels- och yrkesmän. Utskottets betänkande ledde till nya livliga strider inom de [[Sveriges ståndsriksdag|fyra stånden]]. Borgarna vidhöll sin åsikt om judarna
[[Karl XIV Johan]] kungjorde den 30 juni 1838 ett nytt judereglemente som gav judarna rätt att bosätta sig i vilken stad som helst och där upprätta synagoga. På landsbygden fick de dock inte köpa fast egendom utan K. Maj:ts tillstånd. Judarna titulerades nu inte längre "judar"
I samband med de [[Crusenstolpska kravallerna]] i Stockholm på sommaren 1838 riktades folkmassornas vrede delvis mot judarna och de ansvariga bakom det nya judereglementet. På kvällen den 29 augusti samlades en folkhop som tågade till [[Skeppsbron, Stockholm|Skeppsbron]], där de med stenar bombarderade det hus där statssekreteraren [[Carl David Skogman]], som utfärdat det nya judereglementet, hade sin bostad. Tolv fönster slogs ut. Därefter vände sig folkmassans raseri mot vissa judiska familjer vid [[Västerlånggatan]] och [[Stora Nygatan, Stockholm|Stora Nygatan]], som på samma sätt fick sina fönster krossade. Nya oroligheter uppstod på kvällen den 10 september och folkmassor kastade sten på bostäderna tillhörande grosshandlare [[Tamm]] och Skogman. Man anföll också det [[Schönska huset]] och bostäder tillhörande judar som Meyerson och Mendelsohn. Det framhölls efter upploppen i ''[[Aftonbladet]]'' att dessa antisemitiska oroligheter inte hade något att göra med de gatustrider som hörde samman med domen mot [[Magnus Jacob Crusenstolpe]].{{Sfn|Olán|1924|p=173|pp=}}
Den allmänna oppositionen mot judarnas ökade friheter och de upprepade gatufejderna fick regeringen att backa. Efter en kraftig påstötning från borgerskapets äldste i Stockholm utfärdade K. Maj:t en ny förordning
År 1849 fick judarna rätt att vittna i svenska domstolar. Fem år senare, 1854, gavs de rätt att bosätta sig i rikets alla städer.
=== 1860-talet: stärkta rättigheter ===
Under 1800-
Den som tillhörde [[Svenska kyrkan]] och önskade [[konvertering (religion)|konvertera]] till judendomen fick möjlighet att göra detta genom 1873 års [[dissenterlag]]. Det krävde dock en process med bland annat en väntetid.
=== 1900-
Enligt 1890 års statistik fanns det då 3 402 judar i hela Sverige, men antalet ökade därefter snabbt. År 1905 angav [[Jewish Encyclopedia]] att den judiska befolkningen i landet enligt en "konservativ uppskattning" uppgick till 4 000.<ref>{{Webbref|titel=SWEDEN - JewishEncyclopedia.com|url=https://www.jewishencyclopedia.com/articles/14147-sweden|verk=www.jewishencyclopedia.com|hämtdatum=2024-01-07}}</ref>
Den judiska befolkningen i Sverige ökade kraftigt genom flyktingmottagandet under [[andra världskriget]]. Det har uppskattats att cirka 20 000 av de 185 000 flyktingar som fanns i Sverige 1945 var judar. Som jämförelse bestod den judiska församlingen på 1930-talet av ungefär 8 000 personer.<ref>{{Webbref|titel=3. …i viss mån välkomna. {{!}} Judiska museet|url=https://judiskamuseet.se/utforska/traces-of-existence/what-to-do-on-a-rainy-day/i-viss-man-valkomna/|hämtdatum=2024-01-13|språk=sv-SE}}</ref> I början av kriget var det svenska flyktingmottagandet restriktivt, men en helomvändning skedde hösten 1943 då över 7 000 danska judar flydde till Sverige och samtliga tilläts att stanna.<ref>{{Webbref|titel=Spår av Förintelsen i Stockholm|url=https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/spar-av-forintelsen/|verk=Stockholmskällan|datum=2023-09-28|hämtdatum=2024-01-13|språk=sv|författare=Stockholmskällans redaktion}}</ref> Två svenska diplomater, [[Raoul Wallenberg]] och [[Folke Bernadotte]], var involverade i projekt som hjälpte judar att ta sig till säkra länder under kriget.
Genom [[Religionsfrihet#Religionsfrihetens historia i Sverige|1951 års religionsfrihetslag]] gavs svenska medborgare rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan genom ett enkelt muntligt meddelande. Denna lag innebar även att det blev frivilligt för judar i Sverige att vara medlem i en judisk församling. Religionsfrihetslagen gjorde det även möjligt för en jude att bli statsråd. Denna nya rättighet hugfästes ytterligare genom en grundlagsförändring av [[regeringsformen]] som trädde i grundlaga kraft den 1 januari 1953.
Åren 1968–1970 lämnade 13 000 judar [[Polen]], varav runt 3 000 invandrade till Sverige. Bakgrunden var att en ideologisk partistrid uppstått inom det regerande [[Polska förenade arbetarpartiet|polska kommunistpartiet]] efter [[sexdagarskriget]] 1967. Konflikten stod mellan [[Liberalism|liberal]] judisk falang och en [[Stalinism|stalinistisk]] falang som anklagade judarna för att vara illojala mot Polen och istället tjäna Israels intressen. Partiledaren [[Władysław Gomułka]] pekade i en "antisionistisk" kampanj ut judarna som "femtekolonnare". Judar anklagades också för att ha legat bakom de studentprotester som skakade Polen 1968.<ref>{{Webbref|titel=1968: Från Polen på enkelbiljett|url=https://judiskkronika.se/1968-fran-polen-pa-enkelbiljett/|verk=1968: Från Polen på enkelbiljett {{!}} JUDISK KRÖNIKA|hämtdatum=2021-03-04|språk=sv-SE}}</ref>
▲Åren 1968–1970 lämnade 13 000 judar [[Polen]], varav runt 3 000 invandrade till Sverige. Bakgrunden var att en ideologisk partistrid uppstått inom det regerande [[Polska förenade arbetarpartiet|polska kommunistpartiet]] efter [[sexdagarskriget]] 1967. Konflikten stod mellan [[Liberalism|liberal]] judisk falang och en [[Stalinism|stalinistisk]] falang som anklagade judarna för att vara illojala mot Polen och istället tjäna Israels intressen. Partiledaren [[Władysław Gomułka]] pekade i en "antisionistisk" kampanj ut judarna som "femtekolonnare". Judar anklagades också för att ha legat bakom de studentprotester som skakade Polen 1968.<ref>{{Webbref|titel=1968: Från Polen på enkelbiljett|url=https://judiskkronika.se/1968-fran-polen-pa-enkelbiljett/|verk=1968: Från Polen på enkelbiljett {{!}} JUDISK KRÖNIKA|hämtdatum=2021-03-04|språk=sv-SE}}</ref> Ett flertal av de polska judar som kom till Sverige nådde ledande positioner inom svenskt samhälls- och kulturliv, exempelvis kriminologiprofessorn [[Jerzy Sarnecki]], stadsplaneraren [[Aleksander Wolodarski]], journalisten [[Maciej Zaremba]] och förläggaren [[Dorotea Bromberg]].<ref>{{Webbref|titel=DANIEL SCHATZ: Polens utrensningar blev Sveriges vinst|url=https://www.expressen.se/kultur/ide/polens-utrensningar-blev-sveriges-vinst/|verk=www.expressen.se|hämtdatum=2021-03-04|språk=sv}}</ref>
Vissa grupper har bemött judar med [[antisemitism]], framför allt [[nazism i Sverige|nazister i Sverige]] under [[1930-talet]]. Under [[andra världskriget]] kom många judiska flyktingar till det från kriget skonade Sverige. Vissa av dessa stannade sedan kvar, andra åkte tillbaks dit de tidigare bott eller flyttade till den 1948 nyupprättade staten [[Israel]].
[[Antisemitism#Antisemitism idag|Antisemitism i Sverige]] har ökat på senare år. [[Religionsförföljelse]] i form av ett antal [[antisemitism|antisemitiska]] angrepp har skett mot
[[Jiddisch]] blev år 2000 ett av [[Sveriges officiella minoritetsspråk]]. Lingvisten [[Mikael Parkvall]] uppskattade år 2009 antalet modersmålstalare av jiddisch i Sverige till 750–1500.<ref>{{Bokref|efternamn=Parkvall|förnamn=Mikael|titel=Sveriges språk. Vem talar vad och var?|år=2009|sid=68–72|utgivare=Rapporter från Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet|författarlänk=Mikael Parkvall|url=http://www.xn--sprkfrsvaret-vcb4v.se/sf/fileadmin/PDF/Parkvall_spraakstatistik.pdf}}</ref>
== Se även ==
Rad 89 ⟶ 94:
== Referenser ==
=== Tryckta källor ===
* {{bokref |efternamn=Olán |förnamn=Eskil |titel=Marstrands historia |utgåva=Faks.-tr. |år=1982[1917] |utgivare=C. Zakariasson |utgivningsort=Ed |språk=swe |libris=317998 |författarlänk=Eskil Olán}}
Rad 106 ⟶ 107:
== Externa länkar ==
* [https://jewish-heritage-europe.eu/sweden/ Jewish Heritage Europe – Sweden]
* [https://www.jewishvirtuallibrary.org/sweden-virtual-jewish-history-tour Swedish Virtual Jewish History Tour]
|