Östra Södermanlands Järnväg

Östra Södermanlands Järnväg eller ÖSlJ är en museijärnväg som kör smalspåriga, ångloksdragna tåg mellan Mariefreds station och Taxinge-Näsby station i tidstypisk 1890-tals och 1910-talsmiljö. Banans längd är 11,6 km, och spårvidden är 600 mm. I godsmagasinet vid järnvägsstationen i Mariefred finns en permanent utställning om 600 mm-banornas historia. Verkstäder och vagnhallar öppnas för besök på begäran. ÖSlJ bedriver trafik Mariefreds station – Läggesta Nedre station – Taxinge-Näsby station med ånglok från början av maj till sista söndagen i september.

Östra Södermanlands Järnväg
Östra Södermanlands Järnväg, skylt på Läggesta Nedre stationshus.
Allmänt
Plats	Södermanland
Sträcka	Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby
Anslutande linjer	Normalspår Svealandsbanan
Organisation
Invigd	1968
Ägare	Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg
Infrastruktur­förvaltare	Östra Södermanlands Järnväg
Trafikoperatör	Östra Södermanlands Järnväg
Tekniska fakta
Längd	11,6 kilometer
Antal spår	enkelspår
Spårvidd	600 millimeter (smalspår)
Största tillåtna axellast	7 ton
Högsta hastighet	30 km/h
Linjekarta Östra Södermanlands Järnväg Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby   km   min MälarenS/S Mariefred -0,447  -5   Mariefreds Ångbåtsstation -0,195  -2   Värdshuset 0,000   0   Mariefreds station 0,648   3   Gripsholmsviken 0,962   4   Hjorthagen 2,059   8   Marielund 2,565   11  Jagbacken Svealandsbanan▲Strängnäs 3,208/35,014   14  Läggesta/Läggesta nedre Svealandsbanan▼Södertälje syd Skallaholmsbron (12 m) 31,615      Hedlandet 30,554      Sjöbygget 27,820      Härnön 27,420      Taxinge-Näsby

Historia

Mariefred station, vänthallen.

Marielunds station.

Läggesta Nedre station, expedition.

Banan öppnades som Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) med kunglig invigning genom Oscar II den 30 september 1895. Banan byggdes med normalspår och trafikerades med ånglok och vagnar. Bibanan mellan Mariefred och Läggesta öppnades samma år. På bibanan tog 1929 en dieselmotorvagn över trafiken, som upprätthölls i SJ:s regi till 1964.

ÖSlJ:s verksamhet inleddes år 1959 på en kort 600 mm-bana vid Lina tegelbruk utanför Södertälje.. De första åren var ÖSlJ en del av verksamheten inom Svenska Järnvägsklubben. År 1964 bildades en speciell förening, Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg. Den övertog ÖSlJ, som då ännu var verksam vid Lina.

Sedan SJ den 27 september 1964 hade avvecklat sin trafik på sträckan mellan Läggesta och Mariefred fick föreningen enligt riksdagsbeslut 25 november 1965 banfastigheterna som gåva från staten. Föreningen byggde om banan till 600 mm spårvidd på den gamla banvallen. Den 24 juli 1966 inleddes provisorisk trafik, på den nylagda banan, och den officiella invigningen av sträckan skedde den 19 maj 1968.

I maj 1995 lades trafiken ner på gamla Norra Södermanlands Järnväg mellan Södertälje S (nuvarande Södertälje hamn) och Åkers styckebruk inför byggandet av Svealandsbanan. Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg fick 1998 nyttjanderätt av staten på den 7 km långa sträckan och bedrev normalspårig, 1435 mm, rälsbusstrafik med Y7 1163 mellan Läggesta Nedre och Taxinge-Näsby station. Denna sträcka såldes av Banverket till Strängnäs kommun och Nykvarns kommun. Kommunerna sålde 2007 sträckan vidare till museiföreningen, som alltså är ägare av samtliga fastigheter för järnvägen och dess stationer. Föreningen fick ett EU-bidrag för ombyggnad till 600 mm spårvidd. Ombyggnaden skedde mellan 2009 och 2011, och sträckan Läggesta nedre–Taxinge-Näsby öppnades för smalspårig trafik den 28 maj 2011. Trafiken bedrivs med genomgående tåg Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby, vilka alltså måste byta riktning i Läggesta.

Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg (ÖSIJ) är Sveriges äldsta museibana. Föreningen hade år 2018 omkring 1 500 medlemmar. Omkring 130 medlemmar arbetar aktivt och på ideell basis med driften av banan. ÖSIJ finansieras genom medlemsbidrag, biljettintäkter, gåvor och liknande.

Kunglig premiär

H.M. Konung Carl XVI Gustaf invigde den nya linjen mellan Läggesta nedre och Taxinge-Näsby den 25 maj 2011. Den allmänna trafiken på den nya bansträckningen inleddes med särskilda premiärturer 28 maj. Sedan 29 maj 2011 går tågen på sträckan enligt ordinarie tidtabell.

Information om banan

Mariefred – Läggesta nedre

Första hållplatsen längs banan heter Gripsholmsviken (tidigare Folkhögskolan) som passeras cirka 600 meter efter Mariefreds station. Efter en kilometer passerar man hållplatsen Hjorthagen med ett litet stationshus. Därefter åker man mot Marielundsviken och passerar stationen Marielund där det förekommer tågmöten på dagar med särskilt utökad trafik, stationen har ett mötesspår och ett stickspår samt ett litet stationshus. Växlarna på stationen och T-semaforen manövreras från ett vevställverk. Vid stationen finns en minnessten över de tre polska ubåtar som låg internerade i viken intill under andra världskriget. I stationshusets väntrum finns en fotoutställning om ubåtsinterneringen. Efter Marielund kommer tåget in i skogen och om man tittar noga kan man på höger sida se hållplatsen Jagbacken. Efter en bergsskärning kommer spåret från Taxinge-Näsby fram på vänster sida. Spåren går parallellt in till Läggesta Nedre station efter nästan 3,5 km. När tåget skall gå vidare till Taxinge-Näsby är det här ofta möte med ett tåg från Taxinge. Då denna station är en säckstation måste tågens lok göra rundgång, dvs flyttas från ena änden av tågsättet till den andra.

Läggesta Nedre och Svealandsbanans station Läggesta, som Mälartåg trafikerar, förbinds med en gångväg.

I Mariefred finns ett spår draget till Ångbåtsstationen och vissa turer körs dit i samverkan med Ångfartyget Mariefred.

Läggesta nedre – Taxinge-Näsby

Järnvägen från Läggesta mot Taxinge passerar på en stålbro över den allra innersta delen av Gripsholmsviken, det vill säga en del av Mälaren. Direkt efter bron börjar en cirka 2 km lång stigning som långa sträckor är 16 ‰. Flera plankorsningar med privata vägar till tomter passeras. Allt eftersom banan stiger får man mer utsikt över Mälaren. Närmare den högsta punkten avlägsar sig banan från sjön och går sedan genom gamla jordbruksmarker i en 16 ‰ nerförslutning mot Hedlandet.

I Hedlandet finns en station med mötesspår. Runt stationen finns en mer samlad bebyggelse. Här har det funnits en hållplats och senare lastplats med sidospår från 1920-talet och fram till början av 1970-talet. Stationshuset från 1940-talet är i dag en avstyckad privatbostad. ÖSlJ har en liten kur vid stationen som ger utrymme för tågklareraren då stationen är bevakad, vilket sker ett par gånger om året. Denna kur är ursprungligen en tunnelvaktarkur från Saltsjöbanan, 1959 blev den stationshus i Lina Bruk på föreningens första bana, därefter stationshus i Läggesta östra och Läggesta södra. Detta är alltså femte placeringen för denna gamla kur.

Efter Hedlandet går banan närmare sjön igen och går en sträcka helt nära sjön med fin utsikt mot Gripsholms slott.

Efter att banan åter har lämnat sjön nås Sjöbyggets hållplats som betjänar ett småhusområde med samma namn. Därifrån åker emellanåt boende med tåget till Mariefred för att handla. Hållplatsen består bara av en smal kort plattform med en särskild typ av semafor som påstigningstavla.

Banan går nu över betesmarker som tillhör Hedlanda gård, vars mangårdsbyggnad syns på en höjd till höger (inåt land). Efter ytterligare en plankorsning går banan nu utför och i kurvor genom lövskog för att åter närma sig sjön. I en djup bergsskärning passeras kommun- och länsgränsen till Taxinge socken i Nykvarns kommun i Stockholms län. Banan lämnar nu åter sjön, går förbi betesmarker och vi har Härnöns naturreservat till vänster. I ingången till en bergsskärning ligger Härnöns hållplats. Därefter återstår endast en lång raksträcka innan tåget är framme vid Taxinge-Näsby station.

Taxinge-Näsby station har ett för den här delen av landet unikt stationshus i tegel byggt i skånsk stil. Huset är ett byggnadsminne och ägs av föreningen. Väntsalen är öppen från första tågets ankomst till sista tågets avgång på trafikdagar. Bangården har tre parallella spår, och den har en vändskiva i bangårdens bortre ända. På plattformen framför stationshuset står en semafor.

Järnvägens tre huvudstationer.

Mariefreds station

Läggesta Nedre station

Taxinge-Näsby station

Rullande materiel

Östra Södermanlands Järnväg har bevarat materiel bland annat från de sju järnvägarna med 600 mm spårvidd som bedrev persontrafik i Sverige.

• Kosta–Lessebo Järnväg
• Helsingborg–Råå–Ramlösa Järnväg
• Stavsjö Järnväg
• Munkedals Järnväg
• Anneberg–Ormaryds Järnväg
• Nättraby–Alnaryd–Elmeboda Järnväg
• Jönköping–Gripenbergs Järnväg

Ånglok

Eds Bruks lok "Helgenäs" i Gamleby, lastat och redo för avfärd till Östra Södermanlands Järnväg, 1966.

• Nr. 1 Lotta är byggt 1913 av Orenstein & Koppel. Loket är en gåva från Kohlswa Jernverk. Loket har tidigare varit utlånat till Tekniska museet i Stockholm men är nu återlämnat. Det är i trafikdugligt skick och gick den 1 juni 2019 i trafik som koppellok med nr 10 Avesta.
• Nr. 2 Virå är ett ånglok byggt 1901 av Motala Verkstad för Stavsjö Järnväg. Loket är åter i drift sedan 2014, efter att dess ångpanna renoverats.
• Nr. 3 Dylta är ett ånglok byggt 1919. Loket är en gåva från Strå Kalkbruk AB. Loket är avställt i väntan på tubbyte.
• Nr. 4 KM Nelsson är ett ånglok byggt av Motala Verkstad 1914. Det trafikerade Nättraby–Alnaryd–Elmeboda Järnväg. Loket är avställt sedan 2016 på grund av revision.
• Nr. 5 Hamra är ett tyskt malletlok byggt av Orenstein & Koppel i Berlin 1902. Användes vid AB separators senareAlfa Lavals industrijärnväg i Tumba och senare vid Ars kalkbrott på Gotland. Loket är sedan 2019 åter i drift.
• Nr. 7 Helgenäs (föreningens äldsta lok) är ett ånglok byggt 1889 av Hudswell, Clarke & Co. Det trafikerade bruksbanan Eds Bruk-Helgenäs. Loket är avställt sedan 2000, på grund av väntan på pannbyte.
• Nr. 8 Emsfors är ett tyskt ånglok byggt 1919. Detta lok liksom många andra byggdes för tyska armén efter en standardritning för spårvidd 600 millimeter. Syftet var att de skulle trafikera lättbyggda banor strax bakom fronten men då kriget tog slut såldes flera lok som aldrig tagits i tjänst. "Emsfors" var ett av dessa. Det trafikerade tidigare bruksbanan Emsfors-Påskallavik. Loket ställdes av 2018 men är i trafik sedan 2023, används flitigt i trafiken på museibanan.
• Nr. 9 Nian är ett ånglok byggt av Motala Verkstad 1915, och är utlånat av Skärstads Hembygdsförening i Jönköpings kommun. Det gick i trafik på Jönköping–Gripenbergs Järnväg till dess nedläggning, därefter på bruksbanan vid Aspa Bruk. Används flitigt i trafiken på museibanan.
• Nr. 10 Avesta är ett ånglok byggt 1923 av Orenstein & Koppel. Loket havererade på Ångans dag 2005 och ställdes av, men är sedan 2017 åter i drift.
• Nr. KLJ 2 Lessebo är ett ånglok byggt 1891 av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna för Kosta–Lessebo Järnväg och gick där under namnet "A. Mallet". Loket är en deposition från Sveriges Järnvägsmuseum. Lessebo är godkänd för trafik sedan maj 2009 efter en revision. På grund av dåliga tuber är loket avställt sedan 2016.

Tidigare ånglok

• Nr. 1 Blixten Tillverkat år 1923 av Orenstein & Koppel. Sålt som skrot år 1960. Därefter kom loket Lotta att tilldelas Nr. 1.
• Nr. 6 Christina Hjelm är ett ånglok byggt i Tyskland 1923 av Hanomag. Loket togs ur drift 1984 och såldes 2019 till Frankfurter Feldbahnmuseum i Tyskland.

• Ånglokomotiv (urval)
• 
  Nr. 1 Lotta
• 
  Nr. 2 Virå
• 
  Nr. 3 Dylta
• 
  Nr. 4 KM Nelsson

• 
  Nr. 5 Hamra
• 
  Nr. 8 Emsfors
• 
  Nr. 9 Nian
• 
  Nr. 10 Avesta

Motorlok/Diesellok

• Nr. 12 Grefven, tillverkad 1931 av Orenstein & Koppel.
• Nr. 13 Munken, tillverkat 1936 Sala Maskinfabrik under namnet Torno.
• Nr. 14 Hummel, tillverkat 1953 på KLJ:s verkstad.
• Nr. 15 Garpen, ackumulatorlok tillverkat av ASEA 1915.
• Nr. 16 Aspa, köpt 1923 av Aspa bruk, tillverkat av Deutz.
• Nr. 17 Storvik, tillverkat 1954 av Jenbacher Werke.
• Nr. 18 Pyret, äldre gruvlok, tillverkat 1972 av AGV.
• Nr. 19 Värtan, tillverkat 1968 av Kalmar Verkstads AB.
• Nr. 20 Surahammar, tillverkat 1935 av Slip-Naxos
• Nr. 21 Gaivoron, tillverkad 1974 i dåvarande Sovjetunionen av Maskinfabriken i Kambarka, KMZ.

Motorvagnar

• HFJ-bussen, motorvagn från Hällefors–Fredriksbergs Järnvägar (HFJ), hade spårvidden 802 mm och byggdes om till 600 mm.

• Diesellok och Motorlok (urval)
• 
  Gaivoron
• 
  Aspa
• 
  HFJ-bussen
• 
  Pyret

Personvagnar (urval)

• 
  Utflyktsvagn från Helsingborg-Råå-Ramlösa-Järnväg framför Mariefred station.
• 
  Personvagn från Helsingborg-Råå-Ramlösa-Järnväg.
• 
  BCo 4 levererades av VABIS till NAÄJ år 1910.
• 
  ÖSlJ Ao 82 Kungavagnen är ett nybygge med KLJ 103 som förebild.

Videor

• Tåg med ånglok nr 9 passerar juli 2019.
• Tåg med ånglok nr 5 stannar vid Hedlandet juli 2019.
• En resa med Östra Södermanlands järnväg mellan Taxinge och Mariefred juli 2022.

Referenser

Källor

• Historia om Sörmlands järnväg.

Vidare läsning

• Nelldal, Bo-Lennart; Ahlstedt, Lars (1976). Östra Södermanlands järnväg 1966-1976. Malmö: F. Stenvall. Libris 7630142. ISBN 91-7266-026-0 
• Welander, Lennart (2011). De smalaste spåren: berättelsen om Östra Södermanlands järnväg och dess föregångare (2., utvidgade och väsentligt omarb. uppl). Mariefred: Museiföreningen Östra Södermanlands järnväg. Libris 12308527. ISBN 978-91-633-8946-7 
• Östra Södermanlands Järnväg och dess föregångare: = Östra Södermanlands Järnväg and its forerunners : Sveriges äldsta museibana 1959-2009 : [including brief summaries in english]. TNF bok ; 85. Saltsjöbaden: Trafik-Nostalgiska Förlaget. 2009. Libris 11459736. ISBN 978-91-86275-17-4 

Externa länkar

• Officiell webbplats
• Wikimedia Commons har media som rör Östra Södermanlands Järnväg.
  Bilder & media