Ale Möller

svensk kompositör och musiker

Ale Arild Staffan Möller, ursprungligen Arild Staffan Möller, född 26 mars 1955 i Stävie församling i Malmöhus län,[3] är en svensk kompositör och musiker (multiinstrumentalist).

Ale Möller
Musikern Ale Möller fick 2009 års Teskedsstipendium för att han framgångsrikt visat hur kreativiteten och musiken kan växa i möten mellan människor med rötter i olika kulturer.
Född26 mars 1955[1][2] (69 år)
Stävie församling[2], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningKompositör, artist
Utmärkelser
Jan Johansson-stipendiet (1996)
LRF:s litteraturpris (1998)
Stockholms stads hederspris (2000)
Webbplatsalemoller.com
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Möller började i ungdomen som elgitarrist och fick sitt första musikerjobb som 15-åring i en uppsättning av Tolvskillingsoperan i regi av Peter Oskarson.[4] Han bytte senare fokus till en karriär som trumpetare i tradjazzgruppen Jazzådé[5] (som bland annat spelade på Folkfesterna i Malmö i mitten av 1970-talet[6][7]) och därefter i Kabaréorkestern, men har blivit mest känd som folkmusiker. Han deltog i Tältprojektet och spelade sedan med Filarfolket, varefter han lärde sig spela bouzouki i Grekland[4], där han i tre år spelade i Neo minores orkester som ofta gästades och dirigerades av den kände kompositören Mikis Theodorakis. Bouzoukin fortsatte att vara ett av Möllers favoritinstrument, även sedan han mestadels övergått till spelmansmusik av mer eller mindre traditionellt nordiskt snitt, ibland med kraftiga inslag av världsmusik. I början på 90-talet började dock bouzoukin mer och mer ersättas av olika typer av oktavmandola, där den mest nämnvärda är låtmandolan som han utvecklade tillsammans med instrumentbyggaren Christer Ådin.

Vid uppsättningen av teaterpjäsen Den stora vreden hade Ale Möller det övergripande ansvaret för musiken och orkestern, vilken resulterade i bandet Hedningarna. Han var också tillsammans med Jonas Knutsson kapellmästare för Stockholm Folk Big Band, som senare ledde till Ale Möller band.

Ale Möller har hittills medverkat på ett hundratal skivinspelningar, antingen i eget namn eller som medlem i olika konstellationer; Filarfolket var en av de första. Ale Möllers egen orkester – Ale Möller Band – skivdebuterade 2004 med den Grammis-belönade cd:n Bodjal. Uppföljaren Djef Djel släpptes våren 2007. Möller ingår även i ett antal andra musikgrupper, bland annat gruppen Frifot, där han samarbetar med sångerskan och violinisten Lena Willemark samt violinisten och säckpipespelaren Per Gudmundson. Även Frifots cd Sluring belönades med en Grammis 2005. Samarbetet med den skotske spelmannen Aly Bain har också resulterat i två cd-skivor, Fully Rigged och Beyond The Stacks.

År 2007 var Ale Möller "Artist in Residence" vid både Gävle och Vara konserthus. Han är sedan 2010 gästprofessor vid Musikhögskolan Ingesund.[8]

De musikinstrument Ale Möller trakterar är mandola, skalmeja, härjedalspipa, sälgpipa, low whistle, traversflöjt, lur, kohorn, luta, flygelhorn, harpa, stråkharpa, hackbräde, althorn, mandolin, bouzouki, mungiga, munspel, dragspel, cittra och slagverk.

Diskografi i urval

redigera
Med Frifot
Med Filarfolket
  • 1980Birfilarmusik från Malmö
  • 1982Utan tvekan
  • 1983Hönsafötter och gulerötter
  • 1985Live
  • 1988Smuggel
  • 1990Filarfolket 1980-1990
  • 1993Vintervals
Med andra

Priser och utmärkelser

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Discogs, Discogs artist-ID: 502053, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, läst: 2 november 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2002
  4. ^ [a b] Ale Möllers vägSveriges Radio 2018.
  5. ^ Bengt Eriksson, Världens musik möts i Ale Möller i Kristianstadsbladet 25 oktober 2013.
  6. ^ Roger Skoog, 2022, Från Västervik till Hultsfred!: Svenska Musikfester 1966-1986: Del 1, sid. 456 och 459. ISBN 9789180078771.
  7. ^ Folkfest Malmö -73 på Affischerna 1967-1979.
  8. ^ ”Nya Wermlandstidningen 2010-06-23”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525091537/http://www.nwt.se/arvika/article728708.ece. Läst 25 maj 2012. 

Externa länkar

redigera