Europeiska unionens fördrag
|
Atenfördraget
|
Fördrag mellan (…) (Europeiska unionens medlemsstater) och (...) om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen
|
Gällande fördrag
|
Undertecknat
|
2003-04-16
|
Ikraftträdande
|
2004-05-01
|
Celexnummer
|
12003T
|
Offentliggjort i
|
EUT L 236, 23.9.2003
|
Rättslig form
|
Anslutningsfördrag
|
Rättsligt bindande
|
Ja
|
Direkt tillämpligt
|
Ja, under vissa omständigheter
|
Tillämpas av
|
Europeiska unionen
|
Utfärdat av
|
Europeiska unionens medlemsstater
|
Undertecknat i
|
Aten, Grekland
|
Depositarie
|
Italiens regering
|
Anslutningsfördraget 2003, även känt som Atenfördraget, är ett fördrag inom Europeiska unionen som undertecknades den 16 april 2003 i Aten, Grekland. Det trädde i kraft den 1 maj 2004 efter att ha ratificerats av alla medlemsstater samt de anslutande staterna Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Fördraget fastställde villkoren för de tio staternas anslutning till Europeiska unionen (EU). Det utgör en del av unionens primärrätt och är juridiskt bindande för medlemsstaterna.
Fördragets officiella namn är ”fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”.[1] Fördraget innebar att unionen utvidgades med tio nya medlemsstater. Staterna hade sedan tidigare erhållit statusen som ”kandidatland”.
Fördraget, inklusive samtliga ratificeringsinstrument från alla EU:s medlemsstater, är deponerat hos den italienska regeringen i Rom i likhet med unionens övriga fördrag. Det finns i en juridiskt bindande och bestyrkt version på varje av Europeiska unionens officiella språk.
|
Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern blir fullvärdiga medlemmar i unionen.
|
|
Fördraget består av tre artiklar. Den första artikeln innehåller bestämmelser om att de anslutande staterna blir fullvärdiga medlemmar i Europeiska unionen och på vilka villkor detta sker. Dessa villkor återfinns i anslutningsakten och de bilagor som är fogade till anslutningsfördraget. Bland annat finns det bestämmelser om fem av de nya medlemsstaternas kärnkraft liksom hur övergången i medlemsstaterna sker rörande tillämpningen av EU:s lagstiftning.[1]
Den andra och tredje artikeln behandlar fördragets ikraftträdande respektive giltighet. För att fördraget skulle träda i kraft krävdes att samtliga Europeiska unionens medlemsstater ratificerade det i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. För att fördraget skulle gälla de anslutande staterna var det även tvunget att ratificeras av respektive kandidatland.[1]
- ^ [a b c] ”Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”. EUT C 236, 23.9.2003, s. 17-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:236:0017:0032:SV:PDF.
- ^ ”Folkomröstningar”. EU-upplysningen. 7 februari 2008. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071021202540/http://www.eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Medlemsavtal-och-undantag-/Folkomrostningar-/. Läst 26 september 2008.