Clarence Williams, född den 8 oktober 1898 (enligt vissa källor 1893) i Plaquemine, Louisiana, död den 6 november 1965 i Queens i New York, var en svart amerikansk jazzmusiker (främst pianist), sångare, kompositör, orkesterledare, musikförläggare, producent och skivbolagsman. Han gjorde en lång rad skivinspelningar mellan 1921 och 1940, av vilka särskilt de med hans "Blue Five" från 1923-1924 räknas som jazzhistoriskt betydelsefulla genom att de sammanförde två av tidens främsta jazzsolister, Louis Armstrong och Sidney Bechet. Som kompositör ligger Williams bakom ett flertal melodier som kommit att ingå i jazzens standardrepertoar.

Uppväxt och tidig karriär i New Orleans (till 1920)

redigera

Oklart födelseår (jfr Williams själv i Shapiro & Hentoff). Clarence Williams far, Dennis Williams, var hotellägare men också musiker och spelade basfiol. Familjen flyttade 1906 till New Orleans

Spelade piano på Lulu Whites Mahogany HallBasin Street (Jazzmen s 32, Guinness s 152)

Ingick i Freddie Keppards Olympia Orchestra (verksam 1900-1914) (Guinness s 181)

Framträdde i Texas 1913 (Jazzmen s 36)

Med W.C. Handy i Atlanta 1916 (Guinness s 15)

Lyssnade till Tony Jackson

I Chicago (1920-1923)

redigera

Bechet s 119f

Hösten 1921 skivdebuterade Williams och gjorde under återstoden av året en handfull sidor för främst Okeh, det skivbolag han skulle ha sin mest produktiva koppling till under resten av 1920-talet. På merparten av dessa tidiga inspelningar ackompanjerades Williams - som här ännu bara framträdde som sångare - av en vit orkester under ledning av klarinettisten Joseph Samuels, vilket gör detta till några av de tidigaste rasblandade skivinspelningarna i USA. Som pianist gjorde Williams sin första skivinspelning i september 1922 då han med en kvartett ackompanjerade sin hustru Eva Taylor på hennes skivdebut New Moon för Black Swan. Denna följdes påföljande månad av två sidor med sångerskan Sara Martin där Williams piano utgör det enda ackompanjemanget. Sin debut som renodlat pianosolist gjorde Williams med två sidor Okeh i maj 1923. Av dessa är den ena, The Weary Blues, historiskt intressant då den innehåller ett parti som utgör ett ovanligt tidigt exempel på boogie woogie (Williams skulle senare sätta titeln "The Originator of Jazz and 'Boogie-Woogie'" på sitt visitkort, i andra sammanhang gav han dock äran av att uppfunnit denna stil till Texaspianisten George W. Thomas, vilken han sade sig ha hört spela boogie woogie-piano redan 1911).

I New York (1923-1965)

redigera

Bechet s 145f (om Blue Five & problem)

Williams som musiker och kompositör

redigera

"The Originator of Jazz and 'Boogie-Woogie'" (Williams visitkort i Keepnews s 128)

"the greatest living blues writer" (E. Simms Campbell i Jazzmen s 109)

Vokalister som Williams ackomapnjerade på skiva

redigera
  • Alberta Hunter (Okeh 1926)
  • Bertha Idaho (Columbia 1929)
  • Willie Jackson (Columbia 1926)
  • Edith North Johnson (QRS 1928)
  • Elizabeth Johnson (Okeh 1926)
  • Elvira Johnson (Gennett 1926)
  • Margaret Johnson (Okeh 1923-1925)
  • Maggie Jones (Columbia 1926)
  • May Kelly (Okeh 1928)
  • Virginia Liston (Okeh 1923-1925)
  • Billy & Mary Mack (Okeh 1926)
  • Sara Martin (Okeh & QRS 1922-1928) - 17/10 1922 = debut som pianist på skiva?
  • Lizzie Miles (Columbia 1928)
  • Irene Mims (Okeh & Vocalion 1928)
  • Andy Pendleton (Okeh 1928)
  • Sam Robinson (Okeh 1925)
  • Irene Scruggs (Okeh 1924)
  • Bessie Smith (Columbia 1923, 1926 & 1929-1931) - start jan/feb 1923
  • Clara Smith (Columbia 1931)
  • Hazel Smith (Okeh 1928)
  • Laura Smith (Okeh 1924-1926)
  • Mamie Smith (Okeh 1923)
  • Victoria Spivey (Okeh 1928)
  • Eva Taylor (Black Swan, Okeh, Columbia & Edison 1922-1933) - debut c: sept 1922
  • Charles & Effie Tyus (Okeh 1924-1925)
  • Sippie Wallace (Okeh 1924)
  • Ethel Waters (Columbia 1928)
  • Margaret Webster (Velvet Tone 1930)

Kända kompositioner

redigera
  • Baby Won't You Please Come Home
  • Gulf Coast Blues
  • I Can't Dance, I've Got Ants In My Pants
  • Pa-Pa-De-Da-Da
  • Royal Garden Blues (1920 enl Guinness s 207; Noone ifrågasatte)
  • Sister Kate (omstridd, se t ex Jazzmen s 124, Jazz Anecdotes s 144, Bechet s 119ff)
  • Squeeze Me
  • Sugar Blues
  • T'ain't Nobody's Bizness If I Do
  • West End Blues

Källor

redigera
  • John Chilton: Who's Who of Jazz (5:e upplagan, London 1989)
  • Peter Clayton & Peter Gammond: The Guinness Jazz Comapnion (2:a upplagan, Enfield, Middlesex 1989)
  • Orrin Keepnews & Bill Grauer, Jr.: A Pictorial History of Jazz (London 1958, 5:e tryckningen 1965)
  • Thomas L. Morgan: "Clarence Williams (1898-1965)" på The Red Hot Jazz Archive
  • Frederic Ramsey, Jr. & Charles Edward Smith (red): Jazzmen (New York 1939)
  • Brian Rust: Jazz Records 1897-1942 (5:e upplagan, Chigwell, Essex 1983)
  • Anatol Schenker: kommentarhäften till de totalt 14 delarna i skivbolaget Classics kronlogiska CD-utgåva av Clarence Williams' inspelningar
  • Motsvarande artikel på engelskspråkiga Wikipedia (läst XXXX 2009)