Clarence Williams, född den 8 oktober 1898 (enligt vissa källor 1893) i Plaquemine, Louisiana, död den 6 november 1965 i Queens i New York, var en svart amerikansk jazzmusiker (främst pianist), sångare, kompositör, orkesterledare, musikförläggare, producent och skivbolagsman. Han gjorde en lång rad skivinspelningar mellan 1921 och 1940, av vilka särskilt de med hans "Blue Five" från 1923-1924 räknas som jazzhistoriskt betydelsefulla genom att de sammanförde två av tidens främsta jazzsolister, Louis Armstrong och Sidney Bechet. Som kompositör ligger Williams bakom ett flertal melodier som kommit att ingå i jazzens standardrepertoar.
Uppväxt och tidig karriär i New Orleans (till 1920)
redigeraOklart födelseår (jfr Williams själv i Shapiro & Hentoff). Clarence Williams far, Dennis Williams, var hotellägare men också musiker och spelade basfiol. Familjen flyttade 1906 till New Orleans
Spelade piano på Lulu Whites Mahogany Hall på Basin Street (Jazzmen s 32, Guinness s 152)
Ingick i Freddie Keppards Olympia Orchestra (verksam 1900-1914) (Guinness s 181)
Framträdde i Texas 1913 (Jazzmen s 36)
Med W.C. Handy i Atlanta 1916 (Guinness s 15)
Lyssnade till Tony Jackson
I Chicago (1920-1923)
redigeraBechet s 119f
Hösten 1921 skivdebuterade Williams och gjorde under återstoden av året en handfull sidor för främst Okeh, det skivbolag han skulle ha sin mest produktiva koppling till under resten av 1920-talet. På merparten av dessa tidiga inspelningar ackompanjerades Williams - som här ännu bara framträdde som sångare - av en vit orkester under ledning av klarinettisten Joseph Samuels, vilket gör detta till några av de tidigaste rasblandade skivinspelningarna i USA. Som pianist gjorde Williams sin första skivinspelning i september 1922 då han med en kvartett ackompanjerade sin hustru Eva Taylor på hennes skivdebut New Moon för Black Swan. Denna följdes påföljande månad av två sidor med sångerskan Sara Martin där Williams piano utgör det enda ackompanjemanget. Sin debut som renodlat pianosolist gjorde Williams med två sidor Okeh i maj 1923. Av dessa är den ena, The Weary Blues, historiskt intressant då den innehåller ett parti som utgör ett ovanligt tidigt exempel på boogie woogie (Williams skulle senare sätta titeln "The Originator of Jazz and 'Boogie-Woogie'" på sitt visitkort, i andra sammanhang gav han dock äran av att uppfunnit denna stil till Texaspianisten George W. Thomas, vilken han sade sig ha hört spela boogie woogie-piano redan 1911).
I New York (1923-1965)
redigeraBechet s 145f (om Blue Five & problem)
Williams som musiker och kompositör
redigera"The Originator of Jazz and 'Boogie-Woogie'" (Williams visitkort i Keepnews s 128)
"the greatest living blues writer" (E. Simms Campbell i Jazzmen s 109)
Vokalister som Williams ackomapnjerade på skiva
redigera
|
|
|
Kända kompositioner
redigera- Baby Won't You Please Come Home
- Gulf Coast Blues
- I Can't Dance, I've Got Ants In My Pants
- Pa-Pa-De-Da-Da
- Royal Garden Blues (1920 enl Guinness s 207; Noone ifrågasatte)
- Sister Kate (omstridd, se t ex Jazzmen s 124, Jazz Anecdotes s 144, Bechet s 119ff)
- Squeeze Me
- Sugar Blues
- T'ain't Nobody's Bizness If I Do
- West End Blues
Källor
redigera- John Chilton: Who's Who of Jazz (5:e upplagan, London 1989)
- Peter Clayton & Peter Gammond: The Guinness Jazz Comapnion (2:a upplagan, Enfield, Middlesex 1989)
- Orrin Keepnews & Bill Grauer, Jr.: A Pictorial History of Jazz (London 1958, 5:e tryckningen 1965)
- Thomas L. Morgan: "Clarence Williams (1898-1965)" på The Red Hot Jazz Archive
- Frederic Ramsey, Jr. & Charles Edward Smith (red): Jazzmen (New York 1939)
- Brian Rust: Jazz Records 1897-1942 (5:e upplagan, Chigwell, Essex 1983)
- Anatol Schenker: kommentarhäften till de totalt 14 delarna i skivbolaget Classics kronlogiska CD-utgåva av Clarence Williams' inspelningar
- Motsvarande artikel på engelskspråkiga Wikipedia (läst XXXX 2009)