Auripigment
Auripigment även kallat orpiment[4] eller operment[5] är ett gulaktigt malmmineral som innehåller grundämnerna arsenik och svavel[3] till 60,9 respektive 39,1%. Repas mineralet mot oglaserat porslin fås ett ljusgult streck. Namnet auripigment kommer från latinets auripigmentum, av orden aurum som betyder guld och pigmentum som betyder färgämne.[4]
| Auripigment | |
 Auripigment (gult). | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 2.FA.30 |
| Kemisk formel | As2S3 |
| Färg | gul, orangegul eller brun. |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | Perfekt efter {010}, böjbara blad |
| Brott | Bladigt |
| Hårdhet (Mohs) | 1½–2 |
| Glans | Pärlemorartad på spaltblad |
| Ljusbrytning | nα=2,4 (Li)
nβ=2,81 (Li) nγ=3,02 (Li)[1] |
| Dubbelbrytning | δ=0,62 |
| Optisk karaktär | tvåaxligt negativ |
| Dispersion | r>v stark |
| Streckfärg | blekgult |
| Densitet | 3,49[2] |
| Referenser | [3][4] |
Auripigment kan bildas genom nedbrytning av till exempel realgar och andra mineral som innehåller arsenik. Det kan också bildas i vulkaniska områden kring heta källor och fumaroler. Man kan även hitta auripigment i andra lågtempererade hydrotermala miljöer. Man kan hitta det som pulverformigt, massivt eller i bladiga kristaller.[3] Auripigment har hittats i Långbansgruvan.[6]
Pigment
redigera
Veronese (ca. 1570)
Auripigment och realgar är närbesläktade mineral och som pigment ses de ofta tillsammans. Auripigment är vanligen gyllengult, medan realgar har rödorange färg.
Användningen har dock varit begränsad, dels på grund av arsenikens giftighet, dels för att svavelinnehållet ställde till problem vid samtidig användning av då vanliga pigment som innehöll bly eller koppar.[8][9]
Under medeltiden importerades största delen av dessa pigment till Europa från Mindre Asien.[9] De användes då oftast för illuminering av handskrifter, men även till målningar.[9][10]
Det främsta bruket av auripigment inom målarkonsten ses hos renässansens venetianska målare.[10][11] I övrigt har de använts mer sporadiskt; under 1600-talet hos nederländska landskapsmålare för blommor och att blanda grönt med, och under 1700-talet i franskt och brittiskt måleri.[8][9][12] Exempelvis ses det i Turners tidiga oljemålningar, innan han bytte till kromgult när det kom i början av 1800-talet.[13]
Auripigment, liksom det mer rödaktiga realgar, användes i svenskt inredningsmåleri under 1500-, 1600- och 1700-talen men var aldrig särskilt vanligt. Samma eller besläktade pigment kunde också kallas ryssgult.[3][5]
I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har svavelarsenikpigmenten beteckningen Pigment Yellow 39 (PY39) samt nummer 77085 och 77086.[14]
-
Ljust guldgul streckfärg från auripigment -
Färgpigment använda på regalskeppet Vasa.
Auripigment ses på översta raden, tredje från vänster.
Källor
redigera- ^ http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/orpiment.pdf
- ^ https://www.mindat.org/min-3021.html
- ^ [a b c d] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 89 (och 7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ [a b c] http://www.ne.se/auripigment - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 26nov 2013
- ^ [a b] Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 296
- ^ L-H Hedin, M Jansson, Mineral i Sverige, {ISBN|978-91-88528-58-2} s 72
- ^ N. Penny, A. Roy, M. Spring: Veronese's Paintings in the National Gallery Technique and Materials: Part II i: Ashok Roy (red.), National Gallery Technical Bulletin, volym 17, 1996. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b] Gerald W. R. Ward (red.) The Grove Encyclopedia of Materials and Techniques in Art Oxford University Press, 2008. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b c d] Daniel V. Thompson The Materials and Techniques of Medieval Painting Dover Publications, 1956. Läst 9 mars 2019.
- ^ [a b] U. Birkmaier et al. Technical Examinations of Titian's Venus and Adonis: A Note on Early Italian Oil Painting Technique i: Historical Painting Techniques, Materials, and Studio Practice. Getty Publications, 1995. Läst 10 mars 2019.
- ^ B.H. Berrie, L.C. Matthew. Material Innovation and Artistic Invention: New Materials and New Colors in Renaissance Venetian Paintings i: Scientific Examination of Art: Modern Techniques in Conservation and Analysis. National Academies Press, 2003. Läst 10 mars 2019.
- ^ Orpiment Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 9 mars 2019.
- ^ Palettes of the masters - JMW Turner Winsor & Newton, oktober 2011. Läst 9 mars 2019.
- ^ ”The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow, PY”. Art is Creation. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306095313/http://artiscreation.com/. Läst 1 april 2016.