Wikipedia

Ernst Wigforss

svensk socialdemokratisk politiker och finansminister

Ernst Johannes Wigforss (i riksdagen kallad Wigforss i Göteborg och Wigforss i Stockholm), född 26 januari 1881 (enligt det felaktiga dopbeviset 24 januari 1881)[1] i Halmstads församling, Hallands län, död 2 januari 1977 i Förslövs församling, Kristianstads län, var en svensk socialdemokratisk politiker och språkvetare. Han var finansminister 1925–26, 1932–36 samt 1936–49. 1913 docent i nordiska språk vid Lunds universitet.

Ernst Wigforss

Tid i befattningen
28 september 1936–30 juni 1949
Monark Gustaf V
Statsminister Per Albin Hansson
Tage Erlander
Företrädare Vilmar Ljungdahl
Efterträdare David Hall
Tid i befattningen
24 september 1932–19 juni 1936
Statsminister Per Albin Hansson
Företrädare Felix Hamrin
Efterträdare Vilmar Ljungdahl
Tid i befattningen
8 maj 1925–7 juni 1926
Statsminister Rickard Sandler
Företrädare Fredrik Vilhelm Thorsson
Efterträdare Carl Gustaf Ekman
Tid i befattningen
14 oktober 1924–8 maj 1925
Statsminister Hjalmar Branting
Företrädare Erik Stridsberg
Efterträdare Karl Schlyter
Mandatperiod
1948–1953
1919–1928
Valkrets Göteborgs stads valkrets
(1919–1928)
Blekinge läns och Kristianstads läns valkrets
(1948–1953)
Mandatperiod
1929–1947
Valkrets Göteborgs kommuns valkrets
Född Ernst Johannes Wigforss
26 januari 1881
Halmstads församling, Hallands län
Död 2 januari 1977 (95 år)
Förslövs församling, Kristianstads län
Gravplats Munka-Ljungby kyrkogård
Politiskt parti Socialdemokraterna
Utbildning Docent 1913
Alma mater Lunds universitet
Yrke Språkvetare, politiker
Ministär Regeringen Branting III
Regeringen Sandler
Regeringen Hansson I
Regeringen Hansson II
Regeringen Hansson III
Regeringen Hansson IV
Regeringen Erlander I
Maka Eva Jönsson
(g. 1913–1977; hans död)
Barn Georg "Göran" Alexander (f. 1922)
Föräldrar Frans Wigforss (1842–1918)
Tekla Lindquist (1854–1937)
Släktingar Frits Wigforss (1886-1953), bror
Ernst Wigforss i samtal med Trygve Lie, Norges utrikesminister i exil. Stockholm, oktober/november 1944.

Wigforss räknas till den svenska socialdemokratins stora ideologer, och tillhörde från studieåren den intellektuella eliten vid Lunds universitet. Som den förste betydande finansministern för de svenska socialdemokraterna har hans ekonomiska program och teorier färgat politiken. Wigforss är en av de mest framträdande gestalterna avseende byggandet av det så kallade svenska folkhemmet, och anses även vara en omdanare av den svenska socialdemokratins ideologi. Han framförde därvid en principiellt grundad kritik mot det marknadsekonomiska systemet.

Biografi

redigera

Barndom och uppväxt

redigera

Wigforss var son till målarmästaren Frans Wigforss (1842–1918) och Tekla (f. Lindquist; 1854–1937). Den 9 juli 1913 gifte sig Wigforss med Eva Jönsson (1888–1981),[2] dotter till handlaren Sven Jönsson i Munka-Ljungby och Christina Klinker. Eva Wigforss var styrelseledamot av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 1936–44. Ernst Wigforss var bror till lärarutbildaren Frits Wigforss[3] och kusin till författaren John Wigforss samt även släkt med Harald Wigforss.

Ernst Wigforss farfars far, målaren Johan Wikforss (1748–1809), kom från Tierp, Uppland, och flyttade till Västerås. Farfadern, garvaren Johan Isak Wigfors, var först verksam i Karlskrona, och nämns i riksdagsmannen Sven Rosenbergs memoarer, som den förste läsaren i Karlskrona. Även Ernst Wigforss fader var djupt religiös och tillhörde Missionsförbundet. Morfadern var från Hishults socken, hade utvandrat till Amerika; i Sverige hade han varit handlare och haft en liten affär i Falkenberg. Ernst Wigforss morbröder hade utbildats till urmakare och guldsmed, och sedan följt efter sin far. Sedan morfadern avlidit flyttade mormodern på 1860-talet med sina två små döttrar varav den ena var Tekla Wigforss mor, Catharina Lindquist, från Småland till Halmstad.[4]

När Ernst Wigforss skulle skrivas in vid första klassen på Halmstads högre allmänna läroverk, uppenbarades det att prästen råkat skriva in fel datum i kyrkoboken. Enligt Tekla Wigforss var han egentligen född den 26 januari, men i kyrkoboken stod det att han var född den 24 januari.

Familjen var generellt ointresserad av politik, med undantag av vissa konservativa drag hos fadern. ”Far var böjd för att vara all världslig ordning underdånig”, skriver Wigforss i sina memoarer.[5] Dessa familjedrag kontrasterades av familjens frikyrkliga engagemang i Missionsförbundet, som grundades i Sverige tre år innan Ernst Wigforss födelse. Familjen lät aldrig religionen vara ”förbunden med någon avoghet mot glädjeämnena i livet”, skriver Wigforss i memoarerna.[5] Den religiösa förankringen verkade i demokratisk riktning, skriver Wigforss, och fortsätter: "Med atmosfären i hemmet följde en föreställning om mänskornas likvärdighet, när det gällde religiösa ting, som blev lämplig jordmån för alla frön till tro på annan jämlikhet."[6]

Familjens ekonomiska situation var tidvis kärv eftersom faderns yrke var säsongsbetonat, och Ernst hade fem syskon. När familjen blev husägare vid Klammerdamsgatan 16 stabiliserades dock ekonomin något. Modern var lättskrämd men bestämd och skötte familjens ekonomi.

Ernst Wigforss var duktig i skolan och läste allt han kom över. Av särskild betydelse var kusinen John Wigforss, som bodde hos familjen 1895. John Wigforss var något äldre än Ernst, och var på den tiden en vänsterinriktad bohem.

Studier och akademisk karriär

redigera

Det var under tiden Wigforss var student vid Lunds universitet, med start på hösten 1899, som han blev socialist. Han blev medlem i den radikala studentföreningen Den yngre gubben (DYG), där han lärde känna Knut Wicksell och Östen Undén som skulle bli hans goda vänner. Wigforss blev under studenttiden även god vän med filosofen Hans Larsson, Torgny Segerstedt, Fredrik Böök, Axel Kock och Bengt Lidforss. Alla dessa kontakter kom att påverka Wigforss i hög grad: deras olika uppfattningar och öppna diskussioner fick honom själv att söka vidare efter egna svar.

Ernst Wigforss blev filosofie kandidat 1901, filosofie licentiat 1906, disputerade och blev docent i nordiska språk vid Lunds universitet 1913 på avhandlingen Södra Hallands folkmål: ljudlära. Andra vetenskapliga verk handlar om forndanskans långa vokaler, om materialistisk historiesyn, och första världskriget; därefter koncentrerade han sig på svensk ekonomisk politik i teori och praktik. För att kunna försörja sig de första åren som forskare, gav han populärvetenskapliga föreläsningar, och hustrun Eva hade tjänst vid olika flickskolor, men hon var i perioder sjuklig.

Från tiden efter disputationen tog världspolitiken en allt större plats i Wigforss tankevärld. Några av de vänner, som han brevväxlade med, befann sig i Tyskland vid utbrottet av första världskriget. Efter att han låtit publicera verket Världskrig och världsfred (1–2; 1915) tog han upp språkstudierna igen, och undervisade. Åren 1908–11 var Wigforss extra lärare vid Göteborgs realläroverk, 1911–14 var han adjunkt vid Lunds högre allmänna läroverk, 1918–46 lektor i modersmålet och tyska vid Göteborgs högre latinläroverk samt som sådan 1918–36 ingående i konsistorium i Göteborgs stift.[7]

I valrörelsen 1919 höll han några föreläsningar med rubriken Socialismen i praktik. Valutgången blev inte den framgång för socialdemokraterna som hoppats, men Wigforss blev i samband med detta invald i första kammaren som representant för Göteborgs stads valkrets.

I västra Lund, området Värpinge, ligger Ernst Wigforss gata.

Riksdagen och Finansdepartementet

redigera
 
Ernst Wigforss letar i sin portmonnä efter pengar till taxi. Bilden togs av pressfotografen Victor Malmström efter regeringens vårmiddag 1947.

År 1919 blev Wigforss ledamot av första kammaren i riksdagen, och tillträdde vid urtiman 4 augusti. Vid sidan av arbetet i riksdagen fortsatte han ge föreläsningar om språkhistoria. Wigforss var dock ingen nybörjare i politiken; redan i Lund hade han varit aktiv i arbetarekommunen och stadsfullmäktige. De spörsmål som var centrala under Wigforss första år i riksdagen kom att utgöra grundvalen för den senare blockpolitiken, där liberalerna, som tidigare ansetts tillhöra vänstern, i tilltagande grad började uppfattas som ett högerparti.

År 1924, 18 oktober, under Hjalmar Brantings tredje ministär, utnämndes han till konsultativt statsråd. Året därpå, då Branting hastigt insjuknat och gått bort i februari, blev han mot alla odds finansminister i Rickard Sandlers regering. Detta berodde på att sittande finansminister Fredrik Wilhelm Thorsson, som blivit partiordförande, blev sjuk. Regeringen ansåg att det var olämpligt att kalla in någon annan tillfälligt, så lotten föll på Wigforss. Denna utnämning var mycket kritiserad trots att den var tänkt som temporär. Segerstedt skrev att det var ett dåligt skämt, och Sandler liknade honom ironiskt vid en råtta född av ett berg; Per Albin Hansson var nästan ensam om att förorda valet. Thorsson avled i maj 1925, och Wigforss fick då sitta kvar.

Posten som finansminister skulle han sedan inneha under flera perioder: 8 maj 1925–7 juni 1926, 24 september 1932–19 juni 1936 och 28 september 1936–30 juni 1949. Dessa årtionden präglades av täta regeringsskiften, och Wigforss var en självklar finansminister i de socialdemokratiska regeringsbildningarna. 1929 blev han ledamot av andra kammaren. Tiden i riksdagen varade ända till 1949, då Wigforss drog sig tillbaka med ålderns rätt. Enligt Herbert Tingsten var Wigforss vid det laget den mest omstridda gestalten i svensk politik. I samband med midsommarkrisen, juni 1941, fällde Karl Gustaf Westman ett omdöme om Wigforss i sin dagbok:

” Jag tänkte att Wigforss med fruktansvärt allvar skulle deltagit i gångna tiders religionskrig. Hans vetenskapliga studier ha ej höjt honom till Erasmus Rotterdamus humanistiska ståndpunkt. I detta sammanhang menar jag: Wigforss förstår ej de mänskliga ideologiernas relativitet och föränderliga natur. „
– Karl Gustaf Westman

De frågor Wigforss i efterhand främst blev omtalad för rörde höjd arvsskatt, en aktiv krispolitik, och bekämpandet av skattereformen 1947. Diplomaten Gunnar Hägglöf skrev i sina memoarer att Wigforss var ”en säregen typ. Pacifist, nykterist, radikal, men framför allt en intellektuell med maktinstinkt och därför i många hänseenden en realist” och vidare regeringens starkaste man. Vid andra världskrigets utbrott hösten 1939 var flera ledande socialdemokrater för att Wigforss skulle ta över partiledningen, något som dock aldrig inträffade. I februari 2009 kom det fram att han 1941 godkände en stor svensk bankkredit till Nazityskland enligt ett hemligt dokument som hittats i ett kassaskåp på finansdepartementet och som aldrig blev registrerat. Utrikesdepartementet tog aldrig någon anteckning om saken.[8] Detta var en viktig del av Ernst Wigforss antinazistiska politik att enbart ge Nazityskland dyra privatkrediter, istället för statskrediter vilket både Tyskland och protyska politiker vid ständigt krävde av Wigforss. Den tyskvänlige utrikesministern Christian Günther bekämpade Wigforss system med privatkrediter och ansåg att Wigforss antinazistiska kreditpolitik skadade Sverige. Günther krävde ständigt förgäves att Wigforss istället skulle godkänna statskrediter åt Nazityskland: ”Vad gjorde det egentligen om vi beviljade Tyskland en kredit på ett par hundra miljoner? En mobilisering kostade lika mycket”, sade Günther.[9] Men Wigforss kreditlinje gynnade inte bara antinazismen utan även den svenska ekonomin, vilket handelsdiplomaten Gunnar Hägglöf konstaterade: "Vår vägran att lämna annat än privatkrediter varit nyttig, då den har tvingat tyskarna till större leveranser."[10]

I samband med valutakrisen 1947 blev Wigforss Gunnar Myrdals främste politiska motspelare. I den svenska historieskrivningen tolkas denna kris som Myrdals politiska misslyckande, medan historikern Örjan Appelqvist hävdar att det är Wigforss tillsammans med folkförsörjningsministern Axel Gjöres som bär det främsta ansvaret för detta politiska fiasko.[11]

Han var redaktör för tidskriften Tiden 1922–24, 1929–32 och 1936. Han gav ut sina memoarer på 1950-talet, med titeln Minnen 1–3.

Wigforss teorier

redigera

Ernst Wigforss intog en särställning bland samtida socialdemokrater då han inspirerades av den brittiska idédebatten, såsom gillesocialismen, R.H. Tawney, Leonard Trelawny Hobhouse och J.A. Hobson. Av amerikaner nämner han själv John Leitch som skrev Man to Man 1920, och som agiterade för socialdemokratisk industriell demokrati. Ett genomgående förhållningssätt hos Wigforss var pragmatism och ett samtida perspektiv, även när han diskuterade ideologiska och historiska frågor. Hans senare skrifter handlade om välfärdsstaten och klasskampen, verk som blev ideologiskt viktiga för den svenska socialdemokratin. Vid sidan av Nils Karleby och Gustav Möller räknas Wigforss till sin samtids stora socialdemokratiska teoretiker.

År 1932 publicerade Wigforss skriften Har vi råd att arbeta?, som anger riktlinjerna för den kommande socialdemokratiska ekonomiska politiken. I denna skrift går Wigforss i polemik mot den marxistiska teorin att kapitalismen inte kan lösa en nationell ekonomisk kris. Wigforss menade i stället att staten kunde lösa krisen genom att ge medborgarna arbete i lågkonjunktur, och föra en åtstramningspolitik vid högkonjunktur. Denna skrift räknas ibland som en av 1900-talets viktigaste politiska skrifter, då den inte bara påverkade Gunnar Myrdal vid hans statsbudgetplanering, utan även föregick John Maynard Keynes verk The General Theory of Employment, Interest and Money (1936; på svenska Sysselsättningsproblemet, 1942). Herbert Tingsten var emellertid av den uppfattningen, att Wigforss, fastän han var en begåvning och stor politiker, i intellektuellt hänseende främst var en eklektiker som samlade drag från mer självständiga ideologer och ekonomer.

Wigforss höll ett berömt anförande vid 1932 års partikongress, där han angav att partiet hade sin grund i såväl marxism som liberalism, och att båda ideologierna skulle utbytas. Samma år förkastades den traditionella idén om socialisering av produktionsmedlen, för folkhemstanken med statliga ingripanden i näringslivet, fördelningspolitik och växande offentlig sektor.

Att definiera socialdemokratin och dess förhållande till bland annat liberalismen i teori och praktik skulle utgöra en huvudfråga för Wigforss under resten av hans liv. I Om provisoriska utopier (1958), som publicerades i Insikt och Handling, redogör han respektfullt, påverkad av Karl Popper och Hans Larssons konvergenstanke, för likheter mellan bland annat den konservative Edmund Burke, liberalen Alexis de Tocqueville och Karl Marx i fråga om synen på samhällsordning och förvandling. "När Burke talar om att ingenting är önskvärt som inte är genomförbart, klingar det ju nästan som de välbekanta raderna hos Marx." I ljuset av människors mångfald, kommer Wigforss fram till slutsatsen att utopier är relativismens motpol, och att då dessa båda är avhängiga varandra kommer det att finnas ett behov av utopier och enighet i och med att värderingarna oundvikligen förskjuts.

Utmärkelser

redigera

I populärkulturen

redigera

I tv-filmen Fyra dagar som skakade Sverige från 1988 gestaltas han av skådespelaren Helge Skoog.

I tv-serien En kunglig affär från 2021, som dramatiserar Haijbyaffären, spelas Wigforss av Sven Ahlström.[12]

Bibliografi

redigera
Memoarer
  • Wigforss, Ernst (1950–1954). Minnen. Stockholm: Tiden. Libris 452589 
Politiska skrifter
  • Wigforss, Ernst (1908). Materialistisk historieuppfattning och klasskamp.. D.Y.G.-Laboremus skriftserie, 99-1589588-7 ; 3Socialdemokratiska ungdomsförbundets agitationsskrift ; 31. Malmö: Fram. Libris 1618999 
  • Wigforss, Ernst (1913), Södra Hallands folkmål, ljudlära.Svenska landsmål och svenskt folkliv. B, 99-0408553-6 ; 13. http://libris.kb.se/bib/753412
  • Wigforss, Ernst (1915). Världskriget och världsfreden: dokument och reflexioner. Stockholm: Tiden. Libris 8390123 
  • Wigforss, Ernst (1919). Socialismen i praktik.. Malmö. Libris 1162765 
  • Wigforss, Ernst (1920). Industriell demokrati.. Stockholm. Libris 8214516 
  • Wigforss, Ernst (1922). Industrins demokratisering: en överblick av förslagen om arbetarnas deltagande i industrins ledning. Lilla biblioteket (Tiden), 99-1317639-5 ; 4. Stockholm. Libris 284417 
  • Wigforss, Ernst (1923). Arbetsdag och produktion. Landsorganisationens skriftserie, 99-0937270-3 ; 7. Stockholm. Libris 1316644 
  • Wigforss, Ernst (1924). Studieplan i industriell demokrati.. Stockholm. Libris 3175248 
  • Wigforss, Ernst (1926). Socialismen - dogm eller arbetshypotes?: föredrag. Eskilstuna: Frihet. Libris 1337449 
  • Wigforss, Ernst (1927). Hur en svensk riksbudget blir till. Stockholm: Geber. Libris 8213355 
  • Wigforss, Ernst (1928). Egendomsutjämning och arvsskatt.. Stockholm: Tiden. Libris 1337447 
  • Wigforss, Ernst (1928). Fattiga och rika.. Stockholm: Tiden. Libris 1337448 
  • Wigforss, Ernst (1928). Äganderätt och socialism.. Stockholm: Tiden. Libris 1337451 
  • Wigforss, Ernst (1929). Studiet av socialismen. Eskilstuna: Frihet. Libris 1337450 
  • Wigforss, Ernst (1931). Den ekonomiska krisen. Stockholm: Tiden. Libris 1365455 
  • Wigforss, Ernst (1932). Ha vi råd att arbeta?: något om sparsamhet och offentliga arbeten. Stockholm: Tiden. Libris 1365457 
  • Wigforss, Ernst (1932). Kreugerkris: banker och stat. Stockholm: Tiden. Libris 1365458 
  • Wigforss, Ernst (1934). Krispolitik: miljonrullning och sparsamhet. Stockholm: Tiden. Libris 1365459 
  • Wigforss, Ernst (1935). Folkpensionering och statsmonopol.. Stockholm: Tiden. Libris 1365456 
  • Wigforss, Ernst (1936). Rättvisa skatter. Stockholm: Tiden. Libris 1381574 
  • Wigforss, Ernst (1937). Ha vi råd till sociala reformer?: Två föredrag november 1937. Stockholm. Libris 3175247 
  • Wigforss, Ernst (1938) (på engelska). The financial policy during depression and boom.. Philadelphia. Libris 3175246 
  • Wigforss, Ernst (1938). De intellektuella och socialismen. Malmö. Libris 2875752 
  • Wigforss, Ernst (1938). Samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet.. Stockholm: Tiden. Libris 1381575 
  • Wigforss, Ernst (1938). Statsutgifter och näringsliv. Stockholm: Tiden. Libris 1381577 
  • Wigforss, Ernst; Ohlin Bertil (1939) (på engelska). That Swedish budget: Publ. by The Royal Swedish commission, New York World's fair 1939. Stockholm: H. W. Tullberg. Libris 1381578 
  • Wigforss, Ernst (1940). Försvarslån och sparsamhet: Radioanförande den 29 april 1940. Stockholm: Tiden. Libris 1381571 
  • Wigforss, Ernst (1940). Kriget och vår ekonomi.. Stockholm: Tiden. Libris 1381573 
  • Wigforss, Ernst (1940). Det statsfinansiella läget. Stockholm: Tiden. Libris 1381576 
  • Wigforss, Ernst (1941). Från klasskamp till samverkan. Stockholm: Tiden. Libris 8198600 
  • Wigforss, Ernst (1942). Bördor efter bärkraft. Stockholm: Nord. rotogravyr. Libris 1422993 
  • Wigforss, Ernst (1943). Friheten och socialismen.. Stockholm: Frihets förl. Libris 8219679 
  • Wigforss, Ernst (1943). Krispolitikens avveckling. Skrifter utgivna av Nationalekonomiska föreningen i Skåne, 99-0965934-4 ; 5. Lund: Gleerup. Libris 1229145 
  • Wigforss Ernst, red (1944). Arbetarrörelsens efterkrigsprogram: [de 27 punkterna med motivering]. Stockholm. Libris 31497 
  • Wigforss, Ernst (1944). Bröd och frihet.. Stockholm: Nord. rotogravyr. Libris 8219939 
  • Wigforss, Ernst; Hagberg Hilding (1944). Duellen Wigforss - Hagberg om den ekonomiska politiken under och efter kriget.. Stockholm. Libris 3175250 
  • Wigforss, Ernst; Henriksson Torsten, Anderson Ivar, Söderlund Gustaf (1944). Ekonomisk demokrati. Stockholm: A. Lundquist. Libris 1422994 
  • Wigforss, Ernst (1947). Vår gemenskap: Ett tal till ungdomen : Utg. av Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund : [Tal vid SSU:s jubileumsläger i Malmö den 6 juli 1947]. Stockholm: Frihets förl. Libris 1422995 
  • Wigforss, Ernst (1948). Ekonomisk demokrati. Stockholm: Natur och kultur. Libris 1406808 
  • Wigforss, Ernst (1948). Frihet - för vem?.. Socialdemokratisk skriftserie, 99-0857726-3 ; 18. Stockholm: Tiden. Libris 834158 
  • Wigforss, Ernst (1952). Socialism i vår tid. Stockholm: Tiden. Libris 8210156 
  • Wigforss, Ernst (1956). Välfärdsstaten : anhalt till socialismen Ernst Wigforss tal till ungdomen i Stockholms stadshus tisdagen den 6 september 1955 till Sverges socialdemokratiska ungdomsförbunds 14:e kongress. [Stockholm]: Frihets förlag. Libris 10613612 
  • Wigforss, Ernst (1956). Efter välfärdsstaten. Arbetets debattforum, 99-0823811-6. Malmö: Framtiden. Libris 363973 
  • Wigforss Ernst, red (1959). Nej! till svenska atomvapen. Stockholm: Tiden. Libris 439647 
  • Wigforss, Ernst (1959). Atomvapen?. Arbetets debattforum, 99-0823811-6. Malmö: Framtiden. Libris 445086 
  • Wigforss, Ernst (1959). Kan dödläget brytas?: dagspolitik och utopi. Socialistisk bokklubb, 99-0593241-0. Stockholm: Tiden. Libris 8205749 
  • Wigforss, Ernst (1960). Den nya ekonomiska politiken. Stockholm: Ekonomisk tidskrift. Libris 10439407 
  • Wigforss, Ernst (1962). Frihet och gemenskap: essayer. Socialistisk bokklubb, 99-0593241-0. Stockholm: Tiden. Libris 8209813 
  • Wigforss, Ernst (1962). Är du socialist?: kring ett handlingsprogram. Arbetets debattforum, 99-0823811-6. Malmö: Framtiden. Libris 379597 
  • Wigforss, Ernst (1970). Socialismen i välfärdssamhället. Utblick (1966), 0583-5186 ; 22. Stockholm. Libris 722445 
  • Wigforss, Ernst; Sandell Ove (1967). Vision och verklighet. Stockholm: Prisma. Libris 60069 
  • Wigforss, Ernst; Wedin Åke (1971). Icke allenast av bröd-. Arbetarrörelsens årsbok, 0347-2965 ; 1971. Libris 462184 
  • Wigforss, Ernst (1982). Socialismen i socialdemokratin. Stockholm: Brevskolan. Libris 7430376. ISBN 91-574-0744-4 
Språkvetenskap
  • Wigforss, Ernst (1913–1918). Södra Hallands folkmål: ljudlära. Svenska landsmål och svenskt folkliv. B, 99-0408553-6 ; 13. Stockholm. Libris 753412 
  • Wigforss, Ernst (1914). Två radikaler: G. K. Chesterton och H. G. Wells. D.Y.G.-Laboremus skriftserie, 99-1589588-7 ; 9. Malmö. Libris 1639543 
  • Wigforss, Ernst (1915). En anmärkning om "akcentöverskastningen" i Skånemålen.. Lund .... Libris 3175245 
  • Wigforss, Ernst (1918). De korta rotstavelserna i Skånemålen. Lunds universitets årsskrift. Första avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska ämnen, 99-0507131-8 ; 14:29. Lund. Libris 753139 
"Skrifter i urval"

Se även

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ Wigforss, Ernst (1950). Minnen I: Före 1914. sid. 9 
  2. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  3. ^ ”Frits och Vera Wigforss - en likvärdig skola för alla | IT-Pedagogen.se”. it-pedagogen.se. 5 december 2022. https://it-pedagogen.se/frits-och-vera-wigforss-en-likvardig-skola-for-alla/. Läst 9 juni 2023. 
  4. ^ Ur Ernst Wigforss' minnen, artikel i Föreningen gamla Halmstads årsbok 1951.
  5. ^ [a b] Wigforss, Ernst (1950). Minnen I : före 1914. sid. 9 
  6. ^ Wigforss, Ernst (1951). Minnen II : 1914-1932. sid. 306 
  7. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1924, utgifven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1924 ISSN 0347-7223, avsnitt 691, 737, s. 559, 623
  8. ^ Andrén, Simon (15 februari 2009). ”Sverige gav kredit till Hitlers Tyskland”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4415895.ab. Läst 15 februari 2009. 
  9. ^ Hägglöf, Gunnar (1972). Samtida vittne 1940–1945. sid. 108 
  10. ^ Hägglöf, Gunnar (1972). Samtida vittne 1940–1945. sid. 128 
  11. ^ Gunnar Myrdal i svensk politik 1943–1947 – En svensk Roosevelt och hans vantolkade nederlag, Örjan Appelqvist (1999:1), I: NORDEUROPA forum, s. 33–51
  12. ^ ”Sven Ahlström: Ernst Wigforss” (på engelska). Internet Movie Database. https://www.imdb.com/title/tt13130964/characters/nm0014078?ref_=tt_cl_c_8. Läst 26 december 2021. 

Tryckta källor

redigera
  • Hägglöf, Gunnar, Möte med Europa 1926-1940 (Sthlm 1971)
  • Tingsten, Herbert, artikel om Ernst Wigforss i Svenska Män och Kvinnor del 8 (Sthlm 1955)
  • Wahlbäck, Krister, Regeringen och kriget. Ur statsrådens dagböcker 1939-41 (Sthlm 1972)
  • Wigforss, Ernst, Minnen (1-3, 1950-54), "Om provisoriska utopier" s.86-119; Insikt och handling 2, utgiven av Hans Larsson Samfundet (Lund 1958)
  • Sveriges styresmän 1937, [: Konungens statsråd, riksdagsmän, landstingsmän, stadsfullmäktige, överståthållaren, landshövdingar och borgmästare : jämte historiker över regeringsmakten, Sveriges riksdag, landstings- och stadsfullmäktigeinstitutionerna], huvudred. Erik Winge, Vipe förlag, Stockholm 1938 s. 15
  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 1 149

Webbkällor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Arnstad, Henrik (2023). Den förbannade optimisten Ernst Wigforss: Socialisten som skapade Sverige. Lund: Historiska media. Libris 7p93llx752x3lr00 
  • Brock, Lennart (1977). Ernst Wigforss syn på socialismen: en idéanalys. Lund: Univ. Libris 10573354 
  • Gustafsson, Rune (2001). Syntes och design: den intellektuelle politikern som konstnär. Lund political studies, 0460-0037 ; 121. Lund: Statsvetenskapliga institutionen, Univ. Libris 8392923. ISBN 91-88306-62-3 
  • Hansson, Gunnar (1997). Dogm eller arbetshypotes?: den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet. Göteborg studies in politics, 0346-5942 ; 39. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. Libris 7607618. ISBN 91-7139-324-2 
  • Hansson, Gunnar (1993). Wigforss och det marxistiska arvet: en studie av Ernst Wigforss politiska idéer under det tidiga 1900-talet. Göteborg: Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen. Libris 1699017 
  • Helldén, Arne (1990). Ernst Wigforss: en idébiografi om socialdemokratins kultur- och samhällsideal. Stockholm: Carlsson. Libris 7665904. ISBN 91-7798-315-7 
  • Jarlert, Anders (2015), Finansministern i domkapitlet. Ernst Wigforss som ledamot av Göteborgs domkapitel 1918-1936" i: Kyrklig rätt och kyrklig orätt – kyrkorättsliga perspektiv. Festskrift till professor Bertil Nilsson. (Bibliotheca theologiae practicae 97.) Skellefteå
  • Lindblom, Paul (1977). Ernst Wigforss: socialistisk idépolitiker. Stockholm: Tiden. Libris 7420551. ISBN 91-550-2121-2 
  • Olefeldt, Lars (2014). Vägsjäl Stora Hult. Stora Hult: Storahultmedia. ISBN 91-631-2031-3.
  • Palme, Olof, red (1977). Till minnet av Ernst Wigforss. Stockholm: Socialdemokraterna. Libris 7412808. ISBN 91-532-0086-1 
  • Tilton, Timothy Alan (197n) (på engelska). A Swedish road to socialism: Ernst Wigforss and the ideological foundations of Swedish social democracy. Bloomington: Indiana Univ. Libris 9879224 

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Fredrik Vilhelm Thorsson 		Sveriges finansminister
1925–1926 		Efterträdare:
Carl Gustaf Ekman
Företrädare:
Felix Hamrin 		Sveriges finansminister
1932–1936 		Efterträdare:
Vilmar Ljungdahl
Företrädare:
Vilmar Ljungdahl 		Sveriges finansminister
1936–1949 		Efterträdare:
David Hall



Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ernst_Wigforss&oldid=56252841”