Wikipedia

Härfågel

fågelart

Härfågel (Upupa epops) är en fågel inom familjen härfåglar och återfinns i stora delar av Europa, Asien och Afrika. Den har en karaktäristisk och kraftfullt färgad fjäderdräkt i svart, vitt och orange och när den är exalterad reser den en fjäderplym på huvudet. Även dess läte är vittljudande och distinkt.

Härfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Nationellt utdöd[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar se text
Coraciiformes
FamiljHärfåglar
Upupidae
SläkteUpupa
ArtHärfågel
U. epops
Vetenskapligt namn
§ Upupa epops
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Utbredningsområde
  • africana
    • Ljusgrönt - stannfågel
  • epops- & senegalensis/waibeli-grupperna
    • Orange - häckningsområde (sommar)
    • Mörkgrönt - förekommer året runt
    • Blått - vinterkvarter (viss överlappning med häckningsområdet för africana.)
  • marginata
    • Olivgrönt - stannfågel

Utseende och läte

redigera

Härfågeln är 28 centimeter lång och väger 55–80 gram.[3] Dess fjäderdräkt är klarorange till blekt beige, med svarta och vita ränder på vingen, ryggen och stjärten. På huvudet har den en fjäderkrona eller fjäderkam, med svarta toppar. Kammen kan resas rakt upp men ligger oftast nedfälld och ser då mera ut som en nacktofs. Den rör sig fladdrigt och flaxigt, men kan vara mycket svår att upptäcka.

Läte

redigera

Lätet är ett trestavigt "opp-opp-opp" (fil).

Taxonomi och utbredning

redigera

Härfågeln placeras i släktet Upupa och familjen Upupidae. Tidigare placerades familjen oftast inom ordningen praktfåglar (Coraciiformes) men förs idag tillsammans med skratthärfåglar och näshornsfåglar till den egna ordningen härfåglar och näshornsfåglar (Bucerotiformes).

Utbredning

redigera

Härfågeln finns i stora delar av Europa, Asien och Afrika.[4] Världspopulationen består delvis av flyttfåglar medan de sydligare populationer är stannfåglar. Den europeiska populationen flyttar i augusti till oktober till övervintringsområden i Afrika, för att återkomma i april till maj.[5]

Underarter

redigera

Följande lista följer Clements et al.:[6]

epops-gruppen
senegalensis/waibeli-gruppen
africana-gruppen
  • Upupa epops africana – häckar i Afrika söder om ekvatorn, från södra Kongo-Kinshasa till Uganda och Kenya söderut till Sydafrika

Underarterna saturata och orientalis inkluderas ofta i nominatformen.[8]

Underarten africana urskijs ofta som den egna arten afrikansk härfågel.[8] Sibley (1996) behandlar underarten senegalensis som den goda arten Upupa senegalensis. Madagaskarhärfågel (Upupa marginata) har tidigare behandlats som underart till härfågel och vissa gör det fortfarande.[9]

Förekomst i Sverige

redigera
 
Härfågel i typisk miljö, fotograferad i Frankrike.
 
Härfågel med rest huvudplym.

Arten etablerade sig sent som häckfågel i Sverige, under första halvan av 1800-talet. Den häckade då i Skåne, utmed östkusten upp till Stockholm, och längst inåt landet i Hjo.[10] Omkring 1920 hade den återigen försvunnit, men återkom som årlig sällsynt häckfågel under 1980- och 90-talet. Efter 2001 har dock ingen trolig eller säker häckning rapporterats, utom i Västmanland 2008 och Skåne 2017. Merparten av de senare häckningarna har alla noterats på Öland, som också är det område i Sverige där härfågeln oftast observeras. På grund av detta togs härfågeln upp på 2005 års Röda listan som akut hotad (CR). Sedan 2010 års rödlista anges den återigen som nationellt utdöd.[2] Härfågeln har observerats i Sveriges alla landskap.[11]

Ekologi

redigera

Härfågeln bygger bo i trädhål, bland stenblock, ofta i stenmurar[3] och sällsynt direkt på marken[12]. Boet placeras vanligtvis omkring 1,5 meter över marken.[3] Boet byggs av en bädd av torrt gräs, ko- eller hästgödsel och små kvistar.[12] Boet är ofta illaluktande och rejält nedsmutsat av fågelträck.[12] Härfågeln lägger fem till åtta gråa eller gula, cirka 26 millimeter stora ägg som ruvas av honan i 16–18 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 26–29 dagar.[3] Arten är beroende av ett öppet odlingslandskap. Härfågeln livnär sig av bland annat stora insekter och små ödlor som den tar i betade hagar, och plockar gärna i spillning efter föda.[3]

Härfågeln och människan

redigera

Status och hot

redigera

Härfågeln har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen uppskattas till mellan fem och tio miljoner individer.[13] I Europa tros det häcka 1 300 000–2 760 000 par.[14] Den minskar dock i antal till följd av habitatförstörelse och jakt, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1]

Mytologi och folktro

redigera
 
Härfågel tecknad av Pisanello i Codex Vallardi från 1430-1440.

På grund av härfågelns uppseendeväckande utseende och höga läte har den fått en framträdande plats i mytologi och folktro.[15] Den har i flera äldre källor beskrivits som rädd och ängslig men av andra, exempelvis Johann Friedrich Naumann, som orädd.[16] Detta har resulterat i många berättelser om att den varnar människorna vid fara. I folktron har härfågeln ansetts förebåda både krig och svält då dess läte tolkades som: "Upp! Upp! Upp! Ut! Ut!".[15][17]

Arten förekommer i grekisk mytologi där Tereus förvandlades till härfågel. I klassisk kinesisk poesi brukar härfågeln beskrivas som en budbärare från himlen, som ofta bär nyheter om våren.[4] I Schweiz trodde man förr att man kunde bota snuva om man drack askan av en härfågel blandat med vin.[18] I Tusen och en natt står det att läsa att man kan få vem som helst att berätta sina hemligheter genom att placera ett härfågelshjärta under huvudet på personen när denne sover.[18] Det berättas i Koranen att Kung Salomo hade med en härfågel på sina resor eftersom den hittade underjordiska källor med vatten.[18]

Namn

redigera

Det är fågelns läte som har givit den dess vetenskapliga namn "upupa" vilket är latin och användes redan av Aristoteles.[15][förtydliga] Även dess engelska trivialnamn "hoopoe" är ljudhärmande.[4] Dess svenska trivialnamn, som härstammar redan från medeltiden, har också uppstått ur dess läte.[15] "Härfågel" skulle vara en förändring av "oäringsfågel", som härleds från äring, vilket betyder "årets skörd". Oäring innebär sålunda ett missväxtår, och i folktron har härfågeln ansetts förebåda både krig och svält.[15][17] Äldre dialektala svenska namn anspelar på samma ursprung, som popp i Skåne, oäringsfågel i Halland och pofågel i Blekinge.[12]

I litteraturen

redigera
 
Beskrivning av härfågel i Hugo Fouilloys fågelbok från 1278-1299.

Falstaff, fakir (Axel Wallengren) skrev:

Upupa epops-kalops
kan man propsa i en mops.

Bertil Malmberg använde härfågeln i en dikt om konstnärers sorg och lycka, där "frostiga bördan på vintriga vingar" bland annat syftar på den karakteristiska fjäderdräkten:

Du Faidon och ni andra, en härfågel klingar
aldrig för saknad, för ve och hunger,
— aldrig för frostiga bördan på vintriga vingar,
och svanen sörjer ej, när han klagosjunger.
I klagosången
bo sommarekon av böljegången,
är doften av ängar —
ja, blotta ordet klagan har silversträngar.

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Upupa epops . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 23 januari 2021.
  2. ^ [a b] ”Rödlistning 2020 av härfågel”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Upupa-epops-100143. Läst 19 mars 2022. 
  3. ^ [a b c d e] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 146. ISBN 91-34-50909-7 
  4. ^ [a b c] Hoopoe i engelskspråkiga Wikipedia 5 augusti 2006
  5. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 301-303. ISBN 91-1-913142-9 
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  7. ^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
  8. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi :  10.14344/IOC.ML.11.1.
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  10. ^ Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. sid. 130. Libris 273154 
  11. ^ Härfågel i Artportalen
  12. ^ [a b c d] Carl Agardh Westerlund (1867) Skandinavisk oologi, Albert Bonniers förlag, Stockholm, sid:65
  13. ^ Krištín, A. och Kirwan, G.M. 2015. Common Hoopoe (Upupa epops). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. och de Juana, E. (red.), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
  14. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
  15. ^ [a b c d e] Månadens P2-fågel: december 2004, Härfågel, Upupa epops
  16. ^ Härfogel i Alfred Brehm, Djurens lif (andra upplagan, 1884), Foglarne
  17. ^ [a b] U-äring: o-ärings-fógel i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  18. ^ [a b c] Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LTs förlag, Stockholm, ISBN 91-36-01184-3

Källor

redigera
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Härfågel&oldid=56065251”