Lasse Pöysti
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Lasse Erik Pöysti, född 24 januari 1927 i Sordavala[1] i Viborgs län (i nuvarande Ryssland), död 5 april 2019 i Helsingfors,[2] var en finländsk skådespelare, regissör och teaterchef.
Lasse Pöysti | |
Lasse Pöysti | |
Född | Lasse Erik Pöysti 24 januari 1927 Sordavala, Viborgs län |
---|---|
Död | 5 april 2019 (92 år) Helsingfors, Finland |
Utbildad vid | Normallyceum i Helsingfors |
Aktiva år | 1941–2012 |
Maka | Birgitta Ulfsson (1952–1984; skilda) |
Barn | Tom Pöysti Erik Pöysti |
Släktingar | Alma Pöysti (barnbarn) |
Betydande roller | |
Mumintrollet i Mumintrollet Morfar i Dårfinkar & dönickar | |
IMDb SFDb |
Biografi
redigeraTidiga år
redigeraLasse Pöysti inledde sin karriär i de tidiga tonåren i en filmserie om familjen Suominen som sonen Olli. Han avancerade snabbt till mer eller mindre huvudperson i serien som handlade om en Helsingforsfamilj i övre medelklass och deras öden, mycket tidstypiskt strax innan och under andra världskriget. Han blev student 1945 och fortsatte därefter med filmandet. Innan följande halvsekel hade inletts hade han hunnit medverka i ett drygt dussintal filmer.
I början av 1950-talet blev Pöysti engagerad på Lilla Teatern i Helsingfors, där han fick uppträda på svenska. Där träffade han också Birgitta Ulfsson, som blev hans hustru, och med henne fick han två söner, Tom och Erik Pöysti. Makarna skilde sig 1984.[1]
Hektiska tider
redigeraUnder femtiotalet fortsatte han filmandet och började också med regi. Allt som allt regisserade han 6–7 filmer, men fann det tydligen inte som sitt gebit, för den sista som han regisserade kom 1960. Samtidigt var han fortfarande fast engagerad på Lilla Teatern, som satte upp revyer nästan årligen, skrivna av teaterns "hovförfattare" Benedict Zilliacus, under signaturen Bez, utöver diverse mera och mindre allvarsam repertoar. Vid sidan av detta var han verksam också i det nya mediet television, där han hade ett eget program, Lasse Pöysti show med manus av Bez och den också i en mycket produktiv period varande Henrik Tikkanen. År 1959 satte Lilla Teatern upp Troll i kulisserna av Tove Jansson, där hon dramatiserade sina Mumintroll. Det kom att prägla Pöystis image för en lång tid framåt, men ledde också till att han blev bekant för den rikssvenska publiken, då han som Mumintrollet gästspelade i Stockholm.
År 1967 tog paret Pöysti över chef- och ägarskapet på Lilla Teatern och hade därmed händerna fulla fram till 1974, då Asko Sarkola tog över. Filmrollerna fortsatte ännu lika regelbundet liksom hans popularitet på bägge sidor om Östersjön. TV-engagemanget förgrenade sig bland annat till barnprogrammet Pikku kakkonen ("Lilla tvåan"), där han för en hel generation finländska barn har präglat deras godnattsaga. Utan någon som helst rekvisita fyllde han rutan med sin personlighet.
Pöysti blev chef för Kungliga Dramatiska teatern 1981 och fortsatte med det till 1985, då han fick sluta på grund av olämpligt uppförande.[3] Efter det började han trappa ned på takten. På 1980-talet separerade han från hustrun: de befann sig oftast på var sin sida om Östersjön, eftersom hon också hade flera uppdrag i Sverige.
Senare år
redigeraEfter fyllda 70 år filmade Pöysti ännu regelbundet, och fullföljde bland annat under 2006 en ambitiös programserie om Finlands president efter kriget, Juho Paasikivi. Under sin produktiva karriär medverkade han i över sextio filmer och dussintals TV-program.
Lasse Pöysti fick det finländska filmpriset Jussi sju gånger. Han tilldelades Pro Finlandia-medaljen 1969.[4]
Pöysti avled, vid 92 års ålder, i april 2019.
Filmografi i urval
redigeraRoller
redigera- 1942 – Suomises-Olli på farliga vägar
- 1951 – Radion gör inbrott
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1966 – Syskonbädd 1782
- 1969–1970 – Mumintrollet (TV-serie)
- 1978 – Picassos äventyr
- 1979 – Herr Puntila och hans dräng Matti
- 1979 – Linus eller Tegelhusets hemlighet
- 1980 – Barna från Blåsjöfjället
- 1980 – Det blir jul på Möllegården (TV-serie) (TV-julkalender)
- 1982 – Ingenjör Andrées luftfärd
- 1984 – Dirty Story
- 1986 – Flucht in den Norden[källa behövs]
- 1986 – På liv och död
- 1989 – Dårfinkar och dönickar
- 1989 – Tjurens år
- 1993 – Macklean (TV-serie)
- 1993 – Rosenbaum (TV-serie)
- 1995 – Petri tårar
- 1995 – Vita lögner
- 1999 – Guldfeber i Lappland(en)
Regi
redigeraManus
redigeraTeater (ej komplett)
redigeraRoller
redigeraÅr | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1961 | Boeing Boeing Marc Camoletti |
Lilla Teatern, Helsingfors[5] |
Regi
redigeraÅr | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1979 | Lumiprinssi Le prince des neiges |
Roger Peyrefitte | Tampereen Työväen Teatteri, Tammerfors[6] |
1985 | Kattlek Macskajáték |
István Örkény | Dramaten[6] |
Bibliografi
redigeraMemoarer i tre delar:
- Lasses läroår. 1990. ISBN 91-7964-080-X (Original Lassen Oppivuodet, översättning av Bo Carpelan.)
- Fot mot jord. 1991. ISBN 951-50-0533-7 (Original Jalat maahan.)
- I lånta kläder. 1992. ISBN 951-50-0578-7 (Original Lainatakki, översättning av Eirik Udd.)
Senare några samlingsverk med texter från ovanstående, samt några sammanställningar av texter från hans radio- och TV-program.
Referenser
redigera- ^ [a b] Vem är det 1993, sid. 900. Projekt Runeberg.
- ^ Skådespelaren Lasse Pöysti död. Arkiverad 10 september 2020 hämtat från the Wayback Machine. Huvudstadsbladet 5 april 2019. Läst 5 april 2019
- ^ Kronlund, Dag (2007). Hundra år på Nybroplan – Kungliga Dramatiska teatern under ett sekel. Stockholm: Stockholmia. sid. 239. ISBN 9789170311864
- ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016.
- ^ Ebbe Linde (13 december 1961). ”Teaterbrev: Svenskans manliga stjärna äckligt smilande Richard”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-13/338/12. Läst 17 februari 2022.
- ^ [a b] Mago (1988). Klä av, klä på... Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 91-7054-572-3
Externa länkar
redigera- ”Pöysti, Lasse”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4256-1416928956862
- Pöysti, Lasse i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- Lasse Pöysti på Svensk Filmdatabas
- Lasse Pöysti på Internet Movie Database (engelska)