Nobelpriset i fysiologi eller medicin

ett av de fem Nobelprisen, som delas ut av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet

Nobelpriset i fysiologi eller medicin är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "har gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän".

Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Medaljen för nobelpriset i kemi. Medaljen för fysiologi eller medicin är identisk med denna medalj.
BeskrivningVetenskapspris
UtdelareNobelförsamlingen vid Karolinska institutet
PlatsStockholm
LandSverige Sverige
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
Tidpunkt10 december

Pristagare utses av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet. Priset har utdelats sedan 1901. Pristagarna offentliggörs vanligtvis i oktober och priset utdelas den 10 december varje år i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand.

Bland de 229 personer som mottagit priset fram till 2024 har 13 varit kvinnor. Priset delades inte ut åren 1915, 1916, 1917, 1918, 1921, 1925, 1940, 1941 och 1942. Den yngsta pristagaren är Frederick G. Banting som var 32 år när han mottog priset 1923 för upptäckten av insulin. Den äldsta är Peyton Rous som var 87 år gammal när han mottog priset 1966 för upptäckten av virusinducerade tumörer. 40 gånger har priset delats ut till en enskild person, 36 gånger har två personer delat på priset och 39 gånger har tre personer delat på priset.[1]

Kronologisk lista över pristagare

redigera
År Pristagare Nationalitet Bedrift
1901   Emil von Behring Tyskland Arbete med serumterapi, speciellt för applikationen vid behandling av difteri.
1902   Ronald Ross Storbritannien För upptäckten och beskrivningen av hur malaria kommer in i organismen.
1903   Niels Ryberg Finsen Danmark För behandlingen av sjukdomar, främst lupus vulgaris med koncentrerad ljusstrålningsterapi.
1904   Ivan Pavlov Ryssland För att ha utökat grundförståelsen av digestionen.
1905   Robert Koch Tyskland Utredningar och upptäckter som gäller tuberkulos
1906   Camillo Golgi Italien Upptäckter rörande nervsystemet
  Santiago Ramón y Cajal Spanien
1907   Alphonse Laveran Frankrike Arbete med att finna samband mellan protozoa och sjukdom
1908   Ilja Metjnikov Ryssland Arbete inom immunologi
  Paul Ehrlich Tyskland
1909   Theodor Kocher Schweiz Fysiologi, patologi och kirurgi gällande Tyroidea
1910   Albrecht Kossel Tyskland Bidragit med cellkemisk kunskap inklusive proteiner och kärnsubstanser
1911   Allvar Gullstrand Sverige Ögats dioptrik
1912   Alexis Carrel Frankrike Vaskulär sutur och transplantation av blodkärl och organ.
1913   Charles Richet Frankrike Arbete med anafylaxi
1914   Robert Bárány Österrike Fysiologin och patofysiologin bakom balanssinnet.
1915 Inget pris utdelades (a)
1916
1917
1918
1919   Jules Bordet Belgien Upptäckter rörande immunologin
1920   August Krogh Danmark Kartläggning av hur luftutbytet i lungorna fungerar (vanlig diffusion)
1921 Inget pris utdelades (a)
1922   Archibald V. Hill Storbritannien Upptäckter relaterade till värmeproduktionen i musklerna.
  Otto Meyerhof Tyskland Relationen mellan syrgaskonsumtionen och bildandet av mjölksyra i de arbetande musklerna.
1923   Frederick G. Banting Kanada För upptäckten av insulin
  John Macleod
1924   Willem Einthoven Nederländerna För upptäckterna av mekanismerna för Elektrokardiografi
1925 Inget pris utdelades (a)
1926   Johannes Fibiger Danmark Upptäckten av Rundmaskar (Spiroptera carcinoma)
1927   Julius Wagner-Jauregg Österrike Upptäckten av det terapeutiska värdet av malariainokulation vid behandling av dementia paralytica ( syfilis i dess tredje dödliga stadium [2])
1928   Charles Nicolle Frankrike För arbetet med tyfus
1929   Christiaan Eijkman Nederländerna För upptäckten av tiamin (vitamin B1)
  Sir Frederick Hopkins Storbritannien
1930   Karl Landsteiner Österrike För upptäckten av människans blodgrupper
1931   Otto Warburg Tyskland För upptäckten av de respiratoriska enzymerna (cytokromerna i hemoglobin)
1932   Sir Charles Sherrington Storbritannien Upptäckter rörande neuroners funktion
  Edgar Adrian
1933   Thomas H. Morgan USA Klarläggande av hur kromosomer fungerar vid heriditet.
1934   George H. Whipple USA För upptäckten av leverterapi vid olika former av anemi (perniciös anemi)
  George R. Minot
  William P. Murphy
1935   Hans Spemann Tyskland Upptäckten av den organisatoriska effekten vid fosterutvecklingen
1936   Sir Henry Dale Storbritannien Kemiska fortledningen av nervimpulser
  Otto Loewi Österrike
1937   Albert Szent-Györgyi Ungern Respiratorisk cellandning, speciellt rollerna som vitamin C och fumarat spelar i denna
1938   Corneille Heymans Belgien Hur andningsregleringen sker av aorta och paranasal sinus.
1939   Gerhard Domagk Tyskland Prontosils antibakteriella egenskaper
1940 Inget pris utdelades (b)
1941
1942
1943   Henrik Dam Danmark Vitamin K upptäckt och kemisk struktur
  Edward A. Doisy USA
1944   Joseph Erlanger USA För upptäckten av de högst olika funktionerna hos särskilda nervfiber
  Herbert S. Gasser
1945   Sir Alexander Fleming Storbritannien För upptäckten av penicillin och dess kurativa effekt vid många infektionssjukdomar.
  Ernst Boris Chain
  Howard Walter Florey Australien
1946   Hermann Joseph Muller USA För uppkomsten av mutationer vid röntgenstrålning
1947   Carl Cori USA För att ha rett ut glykogens katalytiska konversation och regleringen av hormoner från adenohypofysen.
  Gerty Cori
  Bernardo Alberto Houssay Argentina
1948   Paul Müller Schweiz För upptäckten av DDT som ett kontaktgift mot en mängd insekter
1949   Walter Hess Schweiz För hans upptäckt av mellanhjärnans organisation och funktion som koordinator av de inre organens aktiviteter.
  Egas Moniz Portugal För hans upptäckt av det terapeutiska värdet av lobotomi vid vissa psykoser.
1950   Edward C. Kendall USA För deras upptäckter rörande hormoner i binjurebarken, deras struktur och dess biologiska effekter.
  Philip S. Hench
  Tadeus Reichstein Schweiz
1951   Max Theiler Sydafrika För hans upptäckt rörande Gula febern och hur man bekämpar den
1952   Selman A. Waksman USA För hans upptäckt av streptomycin, de första antibiotikumet effektivt mot tuberkulos.
1953   Hans Krebs Storbritannien För hans upptäckt av citronsyracykeln
  Fritz Lipmann USA För hans upptäckt av koenzym A och dess betydelse för intermediärmetabolismen.
1954   John F. Enders USA För upptäckten om poliovirusets förmåga att växa i olika typer av vävnader.
  Thomas H. Weller
  Frederick C. Robbins
1955   Hugo Theorell Sverige För upptäckter rörande oxidationsenzymers funktion.
1956 André F. Cournand USA För upptäckter om användningen av hjärtkateter samt patologiska förändringar i cirkulatoriska systemet.
  Dickinson W. Richards
  Werner Forssmann Västtyskland
1957   Daniel Bovet Italien För upptäckten av antihistamin
1958 George Wells Beadle USA För upptäckte av geners påverkan på kemisk reglering samt upptäckter rörande genetisk rekombinering och bakteriers genetiska element.
  Edward Lawrie Tatum
  Joshua Lederberg
1959   Severo Ochoa Spanien och USA För upptäckten av mekanismen bakom RNA och DNA syntetisering.
  Arthur Kornberg
1960   Sir Frank Macfarlane Burnet Australien För upptäckter rörande det medfödda immunförsvaret.
  Peter Medawar Storbritannien
1961   Georg von Békésy USA För upptäckt funktioner rörande mekanisk stimuli i cochlea
1962   Francis Crick Storbritannien För upptäckten av byggstenarna i DNA.
  James Watson USA
  Maurice Wilkins Storbritannien och Nya Zeeland
1963   Sir John Eccles Australien För upptäckter rörande joner i nervceller.
  Alan L. Hodgkin Storbritannien
  Andrew F. Huxley
1964   Konrad Bloch USA För upptäcker kring reglering av kolesterol och fettsyremetabolism.
  Feodor Lynen Västtyskland
1965   François Jacob Frankrike För upptäcker om genetisk reglering av enzym samt syntes av virus.
  André Lwoff
  Jacques Monod
1966 Peyton Rous USA För upptäckten av virusinducerade tumörer samt upptäckten rörande hormonbehandling av prostatacancer.
  Charles B. Huggins
1967   Ragnar Granit Finland och Sverige För upptäckter av fysiologiska och kemiska processer i ögat.
  Haldan Keffer Hartline USA
  George Wald
1968   Robert W. Holley USA För upptäckter rörande genetiska kodens samband med proteinsyntes.
  Har Gobind Khorana
  Marshall W. Nirenberg
1969   Max Delbrück USA För upptäckter kring replikationsmekanismen och virus genetiska struktur.
  Alfred D. Hershey
  Salvador E. Luria
1970   Sir Bernard Katz Storbritannien För deras upptäckt rörande de humorala neurotransmittorerna i nervändsluten och mekanismen för deras inlagring, utsöndring och inaktivering.
  Ulf von Euler Sverige
  Julius Axelrod USA
1971   Earl W. Sutherland USA För hans upptäckter rörande hormoners verkningsmekanism.
1972   Gerald M. Edelman USA För deras upptäckter rörande den kemiska strukturen hos antikroppar.
  Rodney R. Porter Storbritannien
1973   Karl von Frisch Västtyskland För upptäckter rörande organisationen och utförandet av individuella och sociala beteendemönster.
  Konrad Lorenz Österrike
  Nikolaas Tinbergen Storbritannien
1974   Christian de Duve Belgien För upptäckter rörande den strukturella och funktionella organisationen av cellen.
  Albert Claude
  George E. Palade USA
1975   David Baltimore USA För upptäckten rörande interaktioner mellan tumörvirus och genetiskt material.
  Renato Dulbecco
  Howard M. Temin
1976   Baruch S. Blumberg USA För upptäckter rörande ursprunget och spridningen av infektionssjukdomar.
  D. Carleton Gajdusek
1977   Andrew V. Schally USA För upptäckt rörande hjärnans produktion av peptidhormon.
  Roger Guillemin
  Rosalyn Yalow
1978   Werner Arber Schweiz För upptäckten rörande genetiskt bestämda strukturer på cellytan som reglerar immunreaktioner.
  Daniel Nathans USA
  Hamilton O Smith
1979   Allan M. Cormack Sydafrika och USA För utvecklandet av assisterad datortomografi.
  Godfrey N. Hounsfield Storbritannien
1980   Jean Dausset Frankrike För deras upptäckter rörande hur strukturer på cellytan påverkar vårt immunförsvar
  Baruj Benacerraf Venezuela
George D. Snell USA
1981   Roger W. Sperry USA För upptäckter rörande synsystemet
  David H. Hubel
  Torsten N. Wiesel Sverige
1982   Sune Bergström Sverige För deras upptäckter rörande prostaglandiner och liknande biologiska ämnen.
  Bengt Samuelsson
  John R. Vane Storbritannien
1983   Barbara McClintock USA För hennes upptäckt av mobila genetiska element
1984   Niels K. Jerne Danmark För teorier rörande specificiteten vid utvecklingen av och styrningen av immunsystemet och för upptäckten av principen för produktionen av monoklonal antikroppar.
  Georges J F Köhler Västtyskland
  César Milstein Argentina och Storbritannien
1985   Michael S. Brown USA För upptäckter rörande kolesterolmetabolismen
  Joseph L. Goldstein
1986   Rita Levi-Montalcini Italien och USA För upptäckter av tillväxtfaktorer
  Stanley Cohen USA
1987   Susumu Tonegawa Japan För att ha upptäckt de genetiska mekanismerna bakom antikropparnas stora diversivitet.
1988   Sir James W. Black Storbritannien För uppäckter av viktiga principer vid läkemedelsbehandling.
  Gertrude B. Elion USA
  George H. Hitchings
1989   J. Michael Bishop USA För upptäckten av det cellulära ursprunget till retrovirala onkogener.
  Harold E. Varmus
1990 Joseph E. Murray USA För upptäckter rörande organ- och celltransplantation i botandet av mänsklig sjukdom.
  Edward Donnall Thomas
1991   Erwin Neher Tyskland För upptäckter rörande funktionen av joner av enjonstyp i cellen.
  Bert Sakmann
1992   Edmond H. Fischer Schweiz och USA För upptäckten att reversibel fosforylering är en viktig biologisk reglermekanism.
Edwin G. Krebs USA
1993   Richard J. Roberts Storbritannien För upptäckten att vissa gener innehåller introner som spjälkas bort ur mRNA innan translation.
  Phillip A. Sharp USA
1994   Alfred G. Gilman USA För deras upptäckter av G-kopplade proteiner och deras roll för signaltransduktion i celler.
  Martin Rodbell
1995   Edward B. Lewis USA För deras upptäckter rörande den genetiska kontrollen av den embryonala utvecklingen
  Eric F. Wieschaus
  Christiane Nüsslein-Volhard Tyskland
1996   Rolf M. Zinkernagel Schweiz För deras upptäckter rörande specificiteten i det cell-medierade immunförsvaret.
  Peter C. Doherty Australien
1997   Stanley B. Prusiner USA Prioner och dess roll vid sjukdom (till exempel Galna kosjukan).
1998   Robert F. Furchgott USA För att ha upptäckt kväveoxid (NO) som en signalsubstans i det kardiovaskulära systemet.
  Louis J. Ignarro
  Ferid Murad
1999   Günter Blobel USA För att ha upptäckt att proteiner har inbyggda signaler som styr deras transport och plats i cellen.
2000   Paul Greengard USA Upptäckter rörande signaltransduktionen i nervsystemet
  Eric R. Kandel
  Arvid Carlsson Sverige
2001   Tim Hunt Storbritannien Nyckelregulatorerna i cellcykeln
  Sir Paul Nurse
Leland H. Hartwell USA
2002   Sydney Brenner Storbritannien Apoptos och programmerad celldöd
  John E. Sulston
H. Robert Horvitz USA
2003   Paul C. Lauterbur USA Medicinska användningen av Magnetisk resonanstomografi
  Sir Peter Mansfield Storbritannien
2004   Richard Axel USA Luktreceptorer och organisationen av det olfaktoriska systemet
  Linda B Buck
2005   Barry Marshall Australien För att ha kartlagt sambandet mellan helicobacter pylori och peptisk ulcussjukdom
  Robin Warren
2006   Andrew Z. Fire USA För upptäckten av RNA-interferens
  Craig C. Mello
2007   Mario R. Capecchi USA För att kunna stänga av och på specifika gener genom att använda embryonala stamceller och skapa knockoutmöss
  Oliver Smithies
  Sir Martin J. Evans Storbritannien
2008   Harald zur Hausen Tyskland För upptäckten av de virus som orsakar livmoderhalscancer respektive HIV.
  Françoise Barré-Sinoussi Frankrike
  Luc Montagnier
2009   Elizabeth Blackburn USA För upptäckten av hur kromosomerna skyddas av telomerer och enzymet telomeras.
  Carol Greider
  Jack Szostak
2010   Robert Edwards Storbritannien För utvecklandet av in vitro-fertilisering.
2011   Bruce Beutler USA För deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet.
  Jules Hoffmann Frankrike
  Ralph Steinman Kanada För hans upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet.
2012   John B. Gurdon
Storbritannien För upptäckten att mogna celler kan omprogrammeras till pluripotens (rörande stamceller).
  Shinya Yamanaka Japan
2013   James Rothman USA För deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler
  Randy Schekman
  Thomas Südhof Tyskland
2014   John O'Keefe USA För deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan.
  Edvard Moser Norge
  May-Britt Moser
2015   William C. Campbell USA För deras upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar.
  Satoshi Ōmura Japan
  Tu Youyou Kina För hennes upptäckter rörande en ny terapi mot malaria.
2016   Yoshinori Ohsumi Japan För hans upptäckter av mekanismer för autofagi.
2017   Jeffrey C. Hall USA För deras upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm.[3]
  Michael Rosbash
  Michael W. Young
2018   James P. Allison USA För deras upptäckt av cancerbehandling genom hämning av immunförsvarets bromsmekanismer.
  Tasuku Honjo Japan
2019   William G. Kaelin Jr. USA För deras upptäckter av hur celler känner av och anpassar sig efter syretillgång.[4]
  Peter J. Ratcliffe Storbritannien
  Gregg L. Semenza USA
2020   Harvey J. Alter USA För upptäckten av hepatit C-virus.[5]
  Michael Houghton Storbritannien
  Charles M. Rice USA
2021   David Julius USA För upptäckten av receptorer för temperatur och beröring.[6]
  Ardem Patapoutian Libanon och USA
2022   Svante Pääbo Sverige För hans upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.[7]
2023   Katalin Karikó Ungern För deras upptäckter rörande nukleosidbasmodifieringar som möjliggjorde utveckling av effektiva mRNA-vacciner mot covid-19.[8]
  Drew Weissman USA
2024   Victor Ambros USA För upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering.[9]
  Gary Ruvkun

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till medicinprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till medicinprisfonden

Källor

redigera
  1. ^ ”Facts on the Nobel Prize in Physiology or Medicine”. Nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physiology-or-medicine/. Läst 7 oktober 2024. 
  2. ^ sista raden i stycket "Tertiary syphilis" http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/syfilis
  3. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2017 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2017/press-release/. Läst 2 oktober 2017. 
  4. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2019 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2019/60410-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2019. 
  5. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2020” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2020/161147-press-release-swedish/. Läst 5 oktober 2020. 
  6. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2021” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2021/172737-press-release-swedish/. Läst 4 oktober 2021. 
  7. ^ Odelfors/TT, Hanna (3 oktober 2022). ”Svensk forskare tilldelas Nobelpriset”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/O8rEvb/dags-for-arets-forsta-nobelpris. Läst 3 oktober 2022. 
  8. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2023”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 2 oktober 2023. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2023/213174-press-release-swedish/. Läst 2 oktober 2023. 
  9. ^ ”Pressmeddelande: Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2024”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2024/221986-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2024. 

Externa länkar

redigera