Reportrar utan gränser
Reportrar utan gränser (franska: Reporters sans frontières (RSF)) är en internationell yttrandefrihetsorganisation med sektioner i Frankrike, Tyskland, Spanien, Schweiz, Sverige, Finland och Österrike. Organisationen började som en renodlad journalistorganisation men har, mycket på grund av Internets utbredning, blivit allt vidare i sin definition av pressfrihet. Numera innefattas också medborgarjournalister och andra nätaktivister av organisationens anspråk.
Organisationen bildades 1985 av en ung radiojournalist, Robert Ménard som ville få mer komplett rapportering från avlägsna länder (inte bara om stora katastrofer) samt att arbeta för att få fängslade journalister befriade och att påvisa brott mot pressfriheten och yttrandefriheten. Ménard efterträddes på posten som generalsekreterare av Jean-Francois Juillard. Sedan 2012 är Christophe Deloire generalsekreterare.
Reportrar utan gränsers huvudkontor ligger i Paris, men organisationen har också kontor i London, Washington, Taipei, Tunis, Dakar och Rio de Janeiro, samt på ett 130-tal orter runtom i världen har organisationen rapportörer, som meddelar till generalsekretariatet om brott mot press- och yttrandefriheten. Organisationens sektioner styrs av egna styrelser som samordnar sina aktiviteter och organisationens internationella arbete i ett internationellt råd.
Den svenska sektionen (RSF Sverige) skapades i november 1994 av DN-reportern Karin Bojs, som var den svenska sektionens ordförande under de fyra första åren. Därefter följde Olof Dahlberg, Alice Petrén, Eva Elmsäter, Gunnel Werner, Jesper Bengtsson, Lotta Schüllerqvist, Jonathan Lundqvist, Erik Halkjaer och Erik Larsson, sedan 2023. I november 2019 firade föreningen 25 år. År 2007 mottog föreningen Dawit Isaak-priset. År 2019 nominerade föreningen den afghanska journalisten Najwa Alimi till den svenska regeringens pris för mänskliga rättigheter, Per Anger-priset. Ett pris hon sedan tog emot i Sverige senare samma år. I dag lever Najwa Alimi i Sverige med sin familj.
Den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak, fängslade i Eritrea sedan 2001, och den svensk-kinesiska publicisten Gui Minhai, fängslad i Kina sedan 2015, är hedersmedlemmar [1]i den svenska sektionen.
Pressfrihetsindex
redigeraReportrar utan gränsers publicerar årligen en kvalitativ rankning av pressfriheten i 180 olika länder. Den första rankningen genomfördes 2002. Syftet med indexet är att återspegla hur fria enskilda journalister, nyhetsorganisationer och nätmedborgare i olika länder är att praktisera journalistik.[2][3][4]
Metod
redigeraPressfriheten i länderna som ingår i indexet bedöms av organisationen Reportrar utan gränser utifrån ett frågeformulär som besvaras av personer som bor i respektive land. Varje land bedöms enligt en skala från 0 (sämst) till 100 (bäst). Siffran för varje land är en sammanvägning av dels kvantitativ data över våld eller övergrepp mot journalister, dels en sammanvägd kvalitativ bedömning av pressfriheten i respektive land på fem områden:
- Politisk kontext
- Lagar och regler
- Ekonomisk kontext
- Sociokulturell kontext
- Säkerhet och trygghet
Frågeformuläret som består av över hundra frågor framställs av Reportrar utan gränser på 24 olika språk. Till sin hjälp i utformningen av frågeformuläret har organisationen en expertpanel bestående av 7 medlemmar. Frågeformuläret besvaras av journalister, korrespondenter, forskare, jurister och mänskliga rättighetsaktivister som valts ut av organisationen. Antalet svar per land varierar från ett i vissa afrikanska länder till som mest 50 i Frankrike.[2][3][4]
RSF Sveriges ordförande
redigera- 1994–1998 Karin Bojs (svenska sektionens första ordförande)[5]
- 1998–2000 Olof Dahlberg
- 2000–2004 Alice Petrén
- 2004–2007 Eva Elmsäter
- 2007–2008 Gunnel Werner
- 2008–2012 Jesper Bengtsson
- 2012–2013 Lotta Schüllerqvist[5] (senare vice ordförande)[6]
- 2013–2019 Jonathan Lundqvist[5]
- 2019–2023 Erik Halkjaer[7] (vice ordförande sedan 2023)
- 2023– Erik Larsson[8]
I Sverige delar Reportrar utan gränser Sverige ut det svenska pressfrihetspriset sen 2003, till modiga och oberoende journalister som genom sitt arbete bidragit till att stärka pressfrihet[10].
- 2003: Dawit Isaak (Sverige/Eritrea)
- 2004: Nikolaj Posedko (Belarus)
- 2005: Alisher Sidikov (Uzbekistan)
- 2006: Martin Adler (Sverige) & Anna Politkovskaja (Ryssland) postumt
- 2007: Adnan Hassanpour (Iran)
- 2008: Mohammed Omer (Palestina)
- 2009: (Inget pris delades ut)
- 2010: Claudia Julieta Duque (Colombia)
- 2011: Wael Ghonim (Egypten)
- 2012: Malahat Nasibova (Azerbajdzjan)
- 2013: Mesfin Negash (Etiopien), Johan Persson (Sverige) & Martin Schibbye (Sverige)
- 2014: Rimjingang (Nordkorea)
- 2015: Raif Badawi (Saudiarabien)
- 2016: Raqqa is being slaughtered silently (Syrien)
- 2017: Najiba Ayubi (Afghanistan)
- 2018: Lina Chawaf (Syrien)
- 2019: Ismael Bojórquez Perea (Mexiko)
- 2020: Sudanese Journalist Network, (Sudan)
- 2021: Telex.hu, (Ungern)
- 2022: Belarus Association of Journalists (BAJ), (Belarus). Hederspris till Aaron Berhane (Eritrea)
- 2023: Nilufar Hamedi och Elahe Mohammedi (Iran)[11]
- 2024. Rasmus Canbäck[12]
Priser och utmärkelser (RSF Sverige)
redigera- 2007: Publicistklubbens västra krets Dawit Isaak-pris[13]
- 2018: 100-wattaren, tillsammans med Åkestam Hols NoA, för kampanjen Billboards beyond borders[14]
- 2019: Guldägget, tillsammans med Åkestam Holst NoA, för kampanjen Billboards beyond borders[15]
- 2020: Guldägget, tillsammans med Åkestam Holst NoA, Pressbyrån/ReitanConvenience och Expressen, för kampanjen Om världen inte får se[16]
- 2022: Rotary Stockholm-Skanstulls stipendium till Kurt Perssons minne[17]
- 2022: Magdalena Ribbings Minnesfonds stipendium[18]
- 2022: Stockholms FN:s förenings pris för mänskliga rättigheter[19]
- 2023: Guldägget, tillsammans med Åkestam Holst NoA, för kampanjen Den självcensurerande annonsen[20]
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ ”Dawit Isaak och Gui Minhai hedersmedlemmar i RSF”. www.expressen.se. 5 maj 2021. https://www.expressen.se/nyheter/dawit-isaak-och-gui-minhai-hedersmedlemmar-i-rsf/. Läst 17 maj 2023.
- ^ [a b] Deutsche Welle (www.dw.com). ”The Press Freedom Index by Reporters Without Borders | DW | 11.02.2015” (på brittisk engelska). DW.COM. https://www.dw.com/en/the-press-freedom-index-by-reporters-without-borders/a-18250340. Läst 3 maj 2024.
- ^ [a b] ”Methodology used for compiling the World Press Freedom Index 2024 | RSF” (på engelska). rsf.org. https://rsf.org/en/methodology-used-compiling-world-press-freedom-index-2024. Läst 3 maj 2024.
- ^ [a b] ”Framåt för pressfrihet i Europa – Sverige tappar medaljplats”. www.europaportalen.se. 3 maj 2023. https://www.europaportalen.se/2023/05/framat-pressfrihet-i-europa-sverige-tappar-medaljplats. Läst 3 maj 2024.
- ^ [a b c] "Ny ordförande i Reportrar utan gränser", resume.se, 14 mars 2013. Åtkomst den 17 mars 2018.
- ^ "Styrelsen", reportrarutangranser.se. Åtkomst den 17 mars 2018.
- ^ Urban (14 mars 2019). ”Erik Halkjaer ny ordförande”. Reportrar utan gränser. https://www.reportrarutangranser.se/erik-halkjaer-ny-ordforande/. Läst 12 augusti 2021.
- ^ ”Reportrar utan gränsers nya ordförande: ”Vi behöver kämpa hårt idag””. www.dagensmedia.se. https://www.dagensmedia.se/alla-nyheter/nyheter/reportrar-utan-gransers-nya-ordforande-vi-behover-kampa-hart-idag/. Läst 17 maj 2023.
- ^ ”Pressfrihetspriset - Reportrar utan gränser Pressfrihetspris”. Reportrar utan gränser. https://www.reportrarutangranser.se/pressfrihetspriset/. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”Vårt arbete: pressfrihetspriset”. reportrarutangranser.se. https://www.reportrarutangranser.se/pressfrihetspriset/. Läst 3 maj 2021.
- ^ ”Fängslade iranska journalister prisas”. www.aftonbladet.se. 27 april 2023. https://www.aftonbladet.se/a/pQ4mlX. Läst 17 maj 2023.
- ^ Maria Lindén (26 september 2024). ”Årets pressfrihetspris går till journalisten Rasmus Canbäck”. Reportrar utan gränser. https://www.reportrarutangranser.se/arets-pressfrihetspris-gar-till-journalisten-rasmus-canback/. Läst 1 oktober 2024.
- ^ ”Expo får Dawit Isaak-pris | Journalisten”. www.journalisten.se. https://www.journalisten.se/nyheter/expo-far-dawit-isaak-pris. Läst 21 januari 2023.
- ^ Nordfeldt, Matilda. ”Vinnare Ideellt 2018”. 100-wattaren. https://100wattaren.se/vinnare-ideellt-2018/. Läst 17 maj 2023.
- ^ ”Billboards Beyond Borders ‹ Guldägget” (på amerikansk engelska). guldagget.se. https://guldagget.se/bidrag/billboards-beyond-borders-4/. Läst 17 maj 2023.
- ^ ”Om världen inte får se. ‹ Guldägget” (på amerikansk engelska). guldagget.se. https://guldagget.se/bidrag/om-varlden-inte-far-se/. Läst 17 maj 2023.
- ^ ”KP-DAGEN 2022” (på svenska). Stockholm-Skanstull Rotaryklubb. https://portal.clubrunner.ca/15805/Stories/kp-dagen-2022. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”Magdalena Ribbings minnesfond delar för sista gången ut stipendier”. DN.SE. 17 oktober 2022. https://www.dn.se/kultur/magdalena-ribbings-minnesfond-delar-for-sista-gangen-ut-stipendier/. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”Stockholms FN-förening - Reportrar utan gränser tilldelas 2022 års pris för mänskilga rättigheter av Stockholms FN-förening. Priset mottas av Erik Hallkjaer, ordförande i Sverige vid en ceremoni som sänds digitalt lördag 10 december kl 11:00 - 11:45, via denna zoomlänk: https://us02web.zoom.us/j/82164613468?pwd=OEpUZ0dpMjhkMmlpT1YyTHJPTXZVZz09 Yttrandefrihet och tryckfrihet är centrala rättigheter för att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska få tillgång till fri och oberoende nyhetsförmedling, information och idéer. Den fria pressen och medier utvärderar myndighetsutövning och olika samhällsfunktioner, vilket skyddar och stärker demokratin. Yttrandefrihetsindexet som publiceras av Reportrar utan gränser finns tillgängligt på deras hemsidan reportrarutangranser.se | Facebook”. www.facebook.com. https://www.facebook.com/StockholmsFNforening/photos/a.517816888280969/5980022182060385/. Läst 21 januari 2023.
- ^ ”Den självcensurerande annonsen ‹ Guldägget” (på amerikansk engelska). guldagget.se. https://guldagget.se/bidrag/den-sjalvcensurerande-annonsen/. Läst 17 maj 2023.