Den här artikeln handlar om den tyske SS-officeren Rudolf Lange, född 1910. För den svenske arkitekten född 1874 se Rudolf Lange (arkitekt).

Martin Franz Erwin Rudolf Lange, född 18 april 1910 i Weißwasser, död 23 februari 1945 i Poznań (tyska Posen), var en tysk promoverad jurist och SS-Standartenführer. I egenskap av chef för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Riga var han i stor utsträckning ansvarig för förintelsen i Lettland. Från 1941 till 1944 var Lange befälhavare för Einsatzkommando 2 (EK 2) inom Einsatzgruppe A. Lange var närvarande vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942.[1]

Rudolf Lange
Information
Född18 april 1910
Weißwasser, Provinsen Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död23 februari 1945 (34 år)
Posen, Västpreussen, Tyskland
I tjänst för Tredje riket
Försvarsgren SS
Sicherheitsdienst
TjänstetidSA: 1933–1936
SS: 1936–1945
Grad SS-Standartenführer (1945)
EnhetSS, SD
BefälEinsatzkommando 2
(1941–1944)
Slag/krigSlaget vid Poznań 1945
UtmärkelserTyska korset i guld
SS-Ehrenring
RelationerHustru: Elsa

Biografi

redigera

Lange studerade rättsvetenskap vid Jena universitet. År 1932 lade han fram avhandlingen Das Direktionsrecht des Arbeitgebers och promoverades till juris doktor.[2]

Lange var 1941–1944 befälhavare för Einsatzkommando 2 inom Einsatzgruppe A. Han var ansvarig för massmord på sammanlagt drygt 60 000 judar i Lettland, bland annat i Liepāja och Rumbula. Lange deltog vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942 i egenskap av expert på massarkebuseringar.[3]

I början av 1942 uttalade sig Lange om den slutgiltiga lösningen av judefrågan: ”Målet, som EK 2 inledningsvis anade, innebar en radikal lösning på judeproblemet genom avrättning av alla judar.”[4]

Lange dog i Poznań (Posen) i februari 1945. Han antas ha stupat i samband med försvaret av staden, men det existerar även uppgifter om att han begick självmord.[5][6]

I filmen Konspirationen (2001) som handlar om Wannseekonferensen porträtteras Rudolf Lange av Barnaby Kay.

Källor

redigera
  1. ^ Wildt 2009, s. 317.
  2. ^ Klee 2007, s. 356.
  3. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 411.
  4. ^ Browning & Matthäus 2004, s. 515. ”Das Ziel, das dem EK 2 von Anfang an vorschwebte, war eine radikale Lösung des Judenproblems durch die Exekution aller Juden.”
  5. ^ ”The Participants at the Conference” (på engelska). Haus der Wannsee-Konferenz – Gedenk- und Bildungsstätte. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://www.webcitation.org/60Ii3Aq9i?url=http://www.ghwk.de/engl/cateng6a.htm. Läst 8 augusti 2011. 
  6. ^ Schneider 2001, s. 4.

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera
  • Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 – March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Schneider, Gertrude (2001) (på engelska). Journey into Terror: Story of the Riga Ghetto. Westport, Connecticut: Praeger. ISBN 0-275-97050-7 
  • Wildt, Michael (2009) (på engelska). An Uncompromising Generation: The Nazi Leadership of the Reich Security Main Office. George L. Mosse Series in Modern European Cultural and Intellectual History. Madison, Wisconsin: University of Wisconsin Press. ISBN 978-0-299-23464-5