Nattvardskärl
Nattvardskärl kallas de kärl som används för förvaring, presentation och servering av brödet och vinet vid nattvarden. Materialet är av tradition ädelmetall, men numera används även enklare material.
Brödet
Brödet, som kallas oblat, förvaras i protestantiska kyrkor i en oblatask (ett skrin med lock). I katolska kyrkor förvaras i stället den invigda hostian i en ciborium (i äldre tid en behållare med toppig lock, numera ofta på hög fot) eller i små dosor som kallas pyxis.[1] Dessa används när prästen tar med sig oblater för att ge nattvard till församlingsmedlemmar som inte kan ta sig till kyrkan. Oblaten serveras på ett fat som i den västliga kyrkan kallas paten. Ordet kommer ur latinets patena som betyder tallrik. I den grekisk-ortodoxa kyrkan och i orientaliska kyrkor är tallriken försedd med fot och benämns diskos.
Vinet
Nattvardskalken, calix,[2] är det viktigaste föremålet bland nattvardskärlen. Den hade ursprungligen formen av en dryckesskål med cirkelrund cuppa, samt två hänklar vilka dock med tiden försvann. Foten försågs senare med en ansvällning, nod för handen.[1]
Under 300-talet började nattvarden betraktas som helig och undanhållas menigheten, något som slutligen Fjärde Laterankonciliet 1215. Kalken som tidigare varit låg, vid och rymlig blev nu mindre,[1] och på 500-talet fick kalken få en rik utsmyckning med förgyllning, emaljer, ädelstenar med mera. Dekoren nådde sin höjdpunkt under gotiken – under renässansen blev nattvardskalken åter enklare.[1]
I protestantiska kyrkor där menigheten började delta i utdelandet av nattvardsvinet gjordes cuppan under 1500-talet större. Ibland placerades rör i cuppan för varje nattvardsbesökare.[3] Enmanskalkar eller särkalkar avsedda endast för en brukar har även brukats i modern tid.[3] Vinet dekanteras i protestantiska kyrkor i en vinkanna.[1]