Pehr Henrik Malmsten

Per Henrik Malmsten omkring 1884.

Villa Kvikkjokk var Malmstens bostad mellan 1860 och 1983.

Pehr Henrik Malmsten, född 12 september 1811 i Tuns socken, Skaraborgs län, död 28 mars 1883 i Växjö, läkare, professor och livmedikus till Oscar II. Son till Hans Georg Malmsten, kyrkoherde i Flo, och Sara Christina Ekelund (som för övrigt var 3-männing med hans kollega, den adlade livmedikus Carl Johan Ekströmer). Han var bror till Carl Johan Malmsten, far till Emil Malmsten och farfar till Carl Malmsten.

Malmsten blev student i Uppsala 1831, medicine kandidat 1838 och medicine licentiat 1839, promoverades 1841 till medicine doktor med andra hedersrummet (ultimus) och blev på sin berömda avhandling Om Bright’ska njursjukdomen (1842; tysk översättning 1846), 1842 docent i praktisk medicin i Uppsala. Han var 1843-50 t.f. adjunkt i medicin vid Karolinska Institutet samt blev 1850 e.o. och var 1860-76 ordinarie professor i medicin där. Samtidigt hade han även blivit 1844 biträdande, 1849 andre och var 1860-76 förste överläkare, allt vid Serafimerlasarettet. Åren 1872-80 var han kung Oskar II:s läkare. Under de sista åren av sitt liv led han av en svår kronisk hjärnsjukdom.

Malmsten var en framstående akademisk lärare och bidrog starkt till höjande av den svenska läkarbildningen. Som praktiserande läkare var Malmsten under en lång följd av år den erkänt främste i Sverige. Även som vetenskaplig författare inom medicinens område intar han en framskjuten plats. Större delen av hans författarverksamhet publicerades i Svenska Läkaresällskapets "Förhandlingar" och i "Hygiea". Hans viktigaste vetenskapliga arbeten avhandlar hans upptäckt av Trichophyton tonsurans, en mikroskopisk svamp, som orsakar vissa hud- och hårsjukdomar (Hygiea, 1845) och av tarmparasiten Paramecium coli (Hygiea, 1857). Malmsten påvisade först, att aortaaneurysmen är syfilitiska sjukdomar, och beskrev först sjukdomsbilden hemianopsi (halvblindhet) som symtom vid en hjärnsjukdom.

Malmsten var ledamot i den 1859 tillsatta kungliga kommitté, vars arbete ledde fram till regeringens beslut 26 april 1861, att medicine licentiatexamen skulle kunna få avläggas vid Karolinska Institutet. Han ivrade för Karolinska institutets upphöjande till likställighet med statsuniversiteten genom upprättandet av en medicinsk fakultet i huvudstaden, och för inrättandet av en fullständig högskola i Stockholm. På grund av ett av honom som ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 8 december 1865 väckt förslag stiftades den s.k. decemberfonden för upprättande av en högre bildningsanstalt i huvudstaden, Stockholms högskolas grundplåt. Malmsten var ledamot av Vetenskapsakademien (1855) och hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet (1873). Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 kreerades han till hedersdoktor inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

Mellan 1860 och 1883 bodde Malmsten i Villa Kvikkjokk på Södra Djurgården, inte långt från Biskopsudden. Villan med det säregna namnet uppfördes på 1860-talet efter ritningar av Theodor Anckarsvärd. Namnet härrör från den händelsen då Malmsten räddade dåvarande kronprinsen Karl (sedermera Karl XV) från att drunkna i Kvikkjokk i Lappland. Som tack fick han 1859 sluttningstomten mot Stockholms inlopp, strax söder om Frisens park, där Villa Kvikkjokk sedermera byggdes.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.