Hoppa till innehållet

Samarium

Från Wikipedia
Samarium
Nummer
62
Tecken
Sm
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Sm

Pu
PrometiumSamariumEuropium
[Xe] 4f6 6s2
62Sm



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa150,36 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet7 353 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 345 K (1 072 °C)
Kokpunkt2 076 K (1 803 °C)
Molvolym19,98 × 10-6 /mol
Smältvärme8,63 kJ/mol
Ångbildningsvärme166,4 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie185 (238) pm
Kovalent radie166 pm
van der Waalsradieingen uppgift pm
JonisationspotentialFörsta: 544,5 kJ/mol
Andra: 1 070 kJ/mol
Tredje: 2 260 kJ/mol
Fjärde: 3 390 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f6 6s2
e per skal2, 8, 18, 24, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (svag bas)
Elektronegativitet1,17 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturrombisk
Ljudhastighet2 130 m/s
Elektrisk konduktivitet0,956·106 A/(V × m)
Mohs hårdhetingen uppgift
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Samariumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
144Sm 3,07 %
Stabil
145Sm {syn.} 340 dagar ε 0,617 145Pm
146Sm {syn.} 1,03·108 år α 2,529 142Nd
147Sm 14,99 % 1,06·1011 år α 2,310 143Nd
148Sm 11,24 % 7·1015 år α 1,986 144Nd
149Sm 13,82 % 2·1015 år α 145Nd
150Sm 7,38 %
Stabil
151Sm {syn.} 90 år β- 0,077 151Eu
152Sm 26,75 %
Stabil
153Sm {syn.} 46,27 timmar β- 0,808 153Eu
154Sm 22,75 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Samarium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Metalliskt samarium anlöps snabbt av luft och täcks då av ett skyddande hydroxid- eller karbonatskikt. Färska snittytor är silvergrå.[1]

Samarium förekommer tillsammans med cerium i mineralen orthit, bastnäsit och monazit samt i högre halter i samarskit. Av ämnet är 18 isotoper kända varav sju förekommer naturligt.[1]

Samarium används tillsammans med kobolt för att skapa starka permanentmagneter. Ämnet används även för dopning av maser- och laserkristaller av kaliumfluorid samt som absorptionsmedel för neutroner i kärnreaktorer, och som katalysator m. m.[1]

  1. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, 1979.