Stortorget, Kalmar
Stortorget i Kalmar ligger på Kvarnholmen i Kalmars historiska stadskärna. Det anlades under 1600-talet och blev centrum för religiöst liv med Kalmar domkyrka, rättsskipning, undervisning, handel och kommunal administration. Mitt på torget fanns också en kommunal brunn fram till början av 1900-talet.
Under 1990-talet genomfördes en omfattande förnyelse skett på Kvarnholmen av bland annat Larmtorget och Västerportsbron samt Norra och Södra Långgatorna. Stortorget upprustades i början av 2000-talet med syftet att återskapa torget som ett rum för folkliv vid olika aktiviteter och evenemang och att skapa ett vackert öppet rum i den täta stadskärnan som en motpol till trafikerade butiksgator.
Kalmar kommun genomförde 1999 tillsammans med Statens konstråd och Sällskapet Nya Dryaden en arkitekttävling, som vanns av arkitektkontoret Caruso St John Architects i London och Eva Löfdahl med förslaget Field of stones/Ett stengolv.
Stortorgets förnyelse blev klar år 2003 och projektet och de ansvariga arkitekterna och konstnärerna tilldelades året därpå Sienapriset för detta. Stortorget blev byggnadsminne år 2002.
Gestaltning
Under torget har ett antal vattenkamrar anlagts, i vilka vatten pumpas runt. Ur fem brunnar, försedda med gallerförsedda betonglock, hörs vattenflödet porla och plaska med en association till den tidigare stadsbrunnen.
Torgplanet, dominerad av tidigare och nylagd kullersten samt gatsten i gångstråk, har utformats för att ge en stor enhetlig yta som för att ge ett sammanhållet intryck utan uppstickande arrangemang.
Ovanför torgytan har monterats några smala master med små röda lanternor i toppen. Också på några av de kringliggande byggnadernas tak finns sådana lanternor.
| ” | Torgets fysiska historia handlar om läggandet av sten, sten från de omgivande markerna som staplats i gärdesgårdar och sten från murar som utgjort råmaterial för markbeläggningen av barockstadens gator och torg. Detta är en karaktäristisk och anmärkningsvärd egenskap i Stortorgets fysiska identitet. Närvaron av fältsten i Kalmars centrum är en påminnelse om förvandlingen från obygd/landsbygd till stadsrum och om ett mycket längre tidsperspektiv, då dessa stenar en gång formades och spreds över landskapet. | „ |
| – Caruso St John och Eva Löfdahl[1] | ||
Litteratur
- Helena Mattsson (redaktör): Kalmar stortorg - konst/arkitektur i stadsrummet, Statens konstråd, Stockholm 2005,ISBN 91-974868-2-5
Källor
Noter
- ^ i tävlingsförslaget, citerat på Kalmar kommuns webbplats