Wikipedia:Faktafrågor
| Kontakta Wikipedia | |
| Frågor |
Bildfrågor · Faktafrågor · Fikarummet · Persondatafrågor · Vanliga frågor · Wikidatafrågor · Wikipediafrågor · Översättningsfrågor |
| Kontakt |
Anmäl ett fel · Bybrunnen · Faddrar · IRC · Kontakt · Pressfrågor · Wikipedia i media · Wikiträffar |
- Grundprinciperna
- Policy och riktlinjer
- Kontakt och frågor
- Introduktion
- Handbok
- Lägga till bilder
- Att göra
- Grundprinciperna
- Policy och riktlinjer
- Kontakt och frågor
- Introduktion
- Handbok
- Lägga till bilder
- Att göra
- Här kan du fråga om det mesta!
Faktafrågor som till exempel Varför invaderade inte Hitler Schweiz?
Vem som helst (även du!) kan sedan försöka svara efter bästa förmåga. Tänk på att de som svarar ofta inte är experter inom ämnet utan lekmän. Svar kommer alltifrån inom några minuter till några veckor. Skriv gärna under dina inlägg med fyra tilde (~~~~), så blir de automatiskt signerade och daterade. Tänk på att inte signera med e-postadress, telefonnummer, bostadsadress och annat som du inte vill ska spridas över Internet.
- Men detta svarar vi inte på...
Den här sidan ger inte svar på frågor som handlar om:
- Läxhjälp (annat än möjligen hänvisning till artiklar i ämnet)
- Tävlingar
Vi ger inte personlig rådgivning såsom:
- Medicinsk rådgivning
- Juridisk rådgivning
- Rådgivning om relationer
- Konfessionell rådgivning
I dessa fall kontakta en expert (läkare, jurist, psykolog etc). Det kan hända att det ändå dyker upp svar på sådana frågor, men dessa svar bör i så fall inte ses som något annat än en lekmans.
Om du arbetar med någon artikel och behöver hjälp med att ta reda på eller kontrollera fakta kan du gå till experthjälpen där du kan få hjälp av någon expert inom ditt område.
- Arkiv
Gamla frågor arkiveras automatiskt av en robot, nämligen Användare:EnBotEn. Frågor som blir liggande mer än två veckor flyttas till innevarande års arkiv (för närvarande Wikipedia:Faktafrågor/Arkiv 2024). Övriga arkiv finns här.
Tobias Karlsson/Tobias Carlsson?
Söker hjälp med vilket som är det korrekta efternamnet på fotbollsspelaren i Falkenberg. På falkenbergsff.se står det Carlsson och "Tobbe, vars efternamn ofta felstavas". Men enligt Svensk befolkning 1990 samt svenskfotboll.se stavas efternamnet Karlsson. --Fredde✔ 31 mars 2014 kl. 20.44 (CEST)
- Enligt birthday.se så är det Karlsson med K. --Larske (diskussion) 31 mars 2014 kl. 21.04 (CEST)
- Frågan är ju om det är samma som med mitt efternamn, som på 1940-talet blev registerat med en annan stavning än den jag använder. En del av mina kusiner har bytt, min far har aldrig brytt sig, själv har jag tvekat om man skall göra sig besvär även om jag fortsätter stava som jag lärt mig även om mitt "officiella" namn är något annat, även om det i digitala tider innebär att man får tänka att ändra den i sammanhang där det kan spela roll. Samtidigt är ju frågan om vi verkligen kan använda någon annan stavning än folkbokföringens om det inte finns väldigt goda källor på något annat.--FBQ (diskussion) 1 april 2014 kl. 10.24 (CEST)
- Annika64 har berättat om något snarlikt så jag tror inte det är helt ovanligt.--FBQ (diskussion) 1 april 2014 kl. 10.25 (CEST)
- Jag skulle till och med säga att det är ganska vanligt. Jag har tre nära vänner som alla har ”fel” namn registrerat hos skatteverket. /ℇsquilo 6 april 2014 kl. 18.32 (CEST)
- Ja, det torde vara tämligen vanligt. Det behöver inte heller vara personerna själva som börjat stava efternamnen på ett nytt sätt, utan i många fall har man inom släkten "alltid" använt en annan stavning än den som varit registrerad i folkbokföringen. Förr var det också helt omöjligt att ändra stavningen på efternamnet i folkbokföringen; om man inte ville ha det namn och den stavning som fanns registrerat där var man tvingad att helt byta namn. Jag tror det var någon gång kring 1990 som det blev möjligt att under vissa omständigheter ändra stavningen på efternamnet; detta kräver dock ansökan till PRV och man är tvingad att betala samma avgift som för ett vanligt namnbyte. /Annika (diskussion) 6 april 2014 kl. 19.22 (CEST)
- Tidigare statsministern hette i folkbokföringen Ingvar Karlsson ända till 2007, då han ändrade till Carlsson. Tidigare finansministern heter fortfarande Kjell Olov Fält i folkbokföringen, trots att han själv kallar sig Kjell-Olof Feldt. Jag har stött på många liknande saker i person- och släktforskning. Alex Svensson 14 april 2014 kl. 16.26 (CEST)
- Det lär ha funnits präster som konsekvent stavade "Karlsson" och "Klasson" (och motsvarande beträffande förnamnen) för icke-ståndspersoner. Jag har själv sett exempel som tyder på det i gamla kyrkoböcker. Tostarpadius (diskussion) 14 april 2014 kl. 19.10 (CEST)
- Tidigare statsministern hette i folkbokföringen Ingvar Karlsson ända till 2007, då han ändrade till Carlsson. Tidigare finansministern heter fortfarande Kjell Olov Fält i folkbokföringen, trots att han själv kallar sig Kjell-Olof Feldt. Jag har stött på många liknande saker i person- och släktforskning. Alex Svensson 14 april 2014 kl. 16.26 (CEST)
- Ja, det torde vara tämligen vanligt. Det behöver inte heller vara personerna själva som börjat stava efternamnen på ett nytt sätt, utan i många fall har man inom släkten "alltid" använt en annan stavning än den som varit registrerad i folkbokföringen. Förr var det också helt omöjligt att ändra stavningen på efternamnet i folkbokföringen; om man inte ville ha det namn och den stavning som fanns registrerat där var man tvingad att helt byta namn. Jag tror det var någon gång kring 1990 som det blev möjligt att under vissa omständigheter ändra stavningen på efternamnet; detta kräver dock ansökan till PRV och man är tvingad att betala samma avgift som för ett vanligt namnbyte. /Annika (diskussion) 6 april 2014 kl. 19.22 (CEST)
- Jag skulle till och med säga att det är ganska vanligt. Jag har tre nära vänner som alla har ”fel” namn registrerat hos skatteverket. /ℇsquilo 6 april 2014 kl. 18.32 (CEST)
- Annika64 har berättat om något snarlikt så jag tror inte det är helt ovanligt.--FBQ (diskussion) 1 april 2014 kl. 10.25 (CEST)
- Frågan är ju om det är samma som med mitt efternamn, som på 1940-talet blev registerat med en annan stavning än den jag använder. En del av mina kusiner har bytt, min far har aldrig brytt sig, själv har jag tvekat om man skall göra sig besvär även om jag fortsätter stava som jag lärt mig även om mitt "officiella" namn är något annat, även om det i digitala tider innebär att man får tänka att ändra den i sammanhang där det kan spela roll. Samtidigt är ju frågan om vi verkligen kan använda någon annan stavning än folkbokföringens om det inte finns väldigt goda källor på något annat.--FBQ (diskussion) 1 april 2014 kl. 10.24 (CEST)
Trälarnas barn?
Är det någon som vet: Om en trälinna fick barn med sin ägare, blev barnet träl eller fri? (Vi talar svensk vikingatid) //Idunius 9 april 2014 kl. 12.48 (CEST)
- Tror du verkligen att någon frågade efter vem som var far till en trälinnas barn? -- Lavallen (mail) 9 april 2014 kl. 12.55 (CEST)
- Det finns inga skrivna lagtexter bevarade från vikingatiden. Möjligen kan de äldsta landskapslagarna ge en fingervisnning (träldomen avskffades väl definitivt först med Magnus Erikssons lndslag?). /FredrikT (diskussion) 9 april 2014 kl. 15.30 (CEST)
- Ofri, såvida inte tälinnan var en fostre som var gift med ägaren.
- Sedan hade ju förstås ägaren i praktiken möjlighet att frige ett sådant barn.
- andejons (diskussion) 9 april 2014 kl. 18.16 (CEST)
- Och min uppfattning är ju att några fri-fria människor inte fanns på vikingatiden. Gårdarna bestod av utökade familjegrupper av nära släktingar, samt ett antal trälar som tillhörde familjen men inte som fullt ut medlemmar, vilka även som brytar kunde vara bosatta på annat håll på familjens marker, de kunde även bestå av andra som knutits till familjerna av ett eller annat skäl. Den som inte ingick i en sådan familj hade ingen som tillvaratog dess intressen om man blev mördad eller våldtagen och var mindre värd än en träl, som troligen i många fall hade en ganska god och ibland självständig situation så länge man respekterade och arbetade väl för den familj man tillhörde. Äktenskap ingicks normalt som allianser mellan familjer, och ett trälbarn var ju normalt ointressant att ta upp som fullvärdig medlem, även om något familjeöverhuvud givetvis kunde bestämma sig för att låta göra så.
- Jag ser fostren som en träl av högre status och medeltidslagarnas beskrivning av dem som övergångslagar mot träldomens avskaffande. Då hade ju redan de äldre lagsystem börjat brytas upp genom att främmande präster, handelsmän (som inte längre behövde ha slutit avtal med innehavaren av den handelsplats de besökte) måste respekteras och fri kunde betyda något annat än "fredlös". Jag tror inte heller att trälarna ursprungligen såg som enskild egendom utan likt jord tillhörig familjen som helhet, även om det givetvis i praktiken var husbonden, hövdingen eller vad man nu kallar familjeöverhuvudet som beslutade i dess namn om att frige eller i övrigt besluta om barnets status och att det också är inflytande från ett senare tankegods. --FBQ (diskussion) 9 april 2014 kl. 23.17 (CEST)
- Andejons och jag diskuterade det här tidigare - jag antar att det är samma synpunkt som Dick Harrison för fram här: [1] Det är ju visserligen mycket sunda påpekanden om att ganska mycket handlar om gissningar, och det kan ju vara viktigt att påpeka att vi vet egentligen vet ganska lite om järnålderssamhället. Men vi kan ju vända på steken: "Vad vet vi om att det "inte" fanns ett ättesamhälle?". Att framhållandet av individen är en kristen tanke vet vi. Och vare sig vi väljer att tro på de små spår av ett förkristet samhälle vi hittat i Norden vet vi att det är så samhällen på en motsvarande teknologisk nivå organiserats i Asien, Afrika, Amerika och på andra håll i världen. Sedan behöver det inte vara patrilinjära familjer, eller familjer enbart organiserade på blodsband. Tvärtom tyder ju lagar hos germanerna på kontinenten under folkvandringstid på att man kunde ta upp icke-besläktade personer i familjen och att de därigenom blev fullvärdiga medlemmar det har säkerligen funnits avancerade regler kring hur det gått till och hur man skapat band med andra familjer. Men det förändrar inte i grunden hur man bör ha sett på individen.--FBQ (diskussion) 10 april 2014 kl. 00.53 (CEST)
- Tack alla! Idunius 10 april 2014 kl. 13.50 (CEST)
- Jag vet inte om diskussionen skall anses avslutad, egentligen är ju inte faktafrågor till för spekulationer, men jag har ju svårt att låta bli :-) Isländska sagorna rymmer ju flera berättelser om trälkvinnor som visat sig vara prinsessor och gjorts till hustru åt en kung eller hövding och barnen fullvärdiga arvingar. Berättelserna är väl att tolka som sagor och legender, men det finns ju egentligen inget skäl att tro att det inte skulle ha förekommit att trälar fått status som friborna även under vikingatiden även om det nog varit betydligt sällsyntare i verkligheten. Sedan kan man också utgå att sådana situationer setts som normbrott där barn tillkomna i en relation formerad som en allians mellan man och hustru av två allierade familjer ställts åt sidan av barn som inte avlats i en sådan relation. Vi vet ju också att andra relationer spelade stor roll - juldrickningen är känd från isländska sagorna och helt klart har drickandet tillsammans spelat en avgörande roll i att formera band mellan individer även mycket längre tillbaka under järnåldern. Isländska sagorna talar också om fostbrödralag, där man knöt band med stridskamrater som tolkades som motsvarande de biologiska. Att tjäna i någons hird innebar att man upptogs i dennes hushåll, exakt hur de relationerna förhöll sig till biologiska band eller om de helt enkelt sågs som samma sak blir svårt att med de fragment som finns spekulera kring, de har ju med all säkerhet också förändrats över tid och sett olika ut i olika regioner.--FBQ (diskussion) 10 april 2014 kl. 14.51 (CEST)
- Jag vet jag babblar på, men det kan ju vara intressant att reda ut - mycket av de medeltida lagarna bygger inte direkt på kristendom utan på romersk rätt, vilken är äldre och mycket väl kan ha introducerats före kristendomens ankomst. Men det är inte troligt att det funnits några lagtexter av landslagarnas typ under järnålder. Visserligen finns det enstaka spår av äldre lagar varav en del kallat hednalagen och liknande, men deras exakta inpassning i ett äldre lagverk är oklara liksom deras ålder är de svåra att rekonstruera ett lagsystem utifrån. Men exempelvis skapas Upplandslagen först 1296, och ersätter då lagar för de enskilda folklanden. Dessa kan inte ha tillkommit före folklanden, som troligen inte är äldre än tidigt 1100-tal. Inga andra lagtexter kan visas vara äldre än 1100-talet. Vad ersatte dessa? Troligen lagar som varit olika för varje ting. Isländska sagorna talar om lagläsare, som skulle kunna lagen utantill, och lagarna har med all sannorlikhet varit muntligt traderade. Av de vi känner till om runorna har de fram till slutet av vikingatiden nästan enbart använts för visst magiskt bruk. Hade det funnits en rik lagtexttradition hade det även märkts i form av andra textspår. Vi kan därför anta att möjligheterna för stormän att utifrån kontinentalt bruk introducera romersk rätt - enstaka försök kan helt säkert ha gjorts - har varit mycket begränsade. Forsaringen, om dess datering till 900-talet stämmer skulle kunna vara ett sådant, men då just ett tämligen sällsynt.FBQ (diskussion) 11 april 2014 kl. 21.34 (CEST)
- Jag vet inte om diskussionen skall anses avslutad, egentligen är ju inte faktafrågor till för spekulationer, men jag har ju svårt att låta bli :-) Isländska sagorna rymmer ju flera berättelser om trälkvinnor som visat sig vara prinsessor och gjorts till hustru åt en kung eller hövding och barnen fullvärdiga arvingar. Berättelserna är väl att tolka som sagor och legender, men det finns ju egentligen inget skäl att tro att det inte skulle ha förekommit att trälar fått status som friborna även under vikingatiden även om det nog varit betydligt sällsyntare i verkligheten. Sedan kan man också utgå att sådana situationer setts som normbrott där barn tillkomna i en relation formerad som en allians mellan man och hustru av två allierade familjer ställts åt sidan av barn som inte avlats i en sådan relation. Vi vet ju också att andra relationer spelade stor roll - juldrickningen är känd från isländska sagorna och helt klart har drickandet tillsammans spelat en avgörande roll i att formera band mellan individer även mycket längre tillbaka under järnåldern. Isländska sagorna talar också om fostbrödralag, där man knöt band med stridskamrater som tolkades som motsvarande de biologiska. Att tjäna i någons hird innebar att man upptogs i dennes hushåll, exakt hur de relationerna förhöll sig till biologiska band eller om de helt enkelt sågs som samma sak blir svårt att med de fragment som finns spekulera kring, de har ju med all säkerhet också förändrats över tid och sett olika ut i olika regioner.--FBQ (diskussion) 10 april 2014 kl. 14.51 (CEST)
- Tack alla! Idunius 10 april 2014 kl. 13.50 (CEST)
- Andejons och jag diskuterade det här tidigare - jag antar att det är samma synpunkt som Dick Harrison för fram här: [1] Det är ju visserligen mycket sunda påpekanden om att ganska mycket handlar om gissningar, och det kan ju vara viktigt att påpeka att vi vet egentligen vet ganska lite om järnålderssamhället. Men vi kan ju vända på steken: "Vad vet vi om att det "inte" fanns ett ättesamhälle?". Att framhållandet av individen är en kristen tanke vet vi. Och vare sig vi väljer att tro på de små spår av ett förkristet samhälle vi hittat i Norden vet vi att det är så samhällen på en motsvarande teknologisk nivå organiserats i Asien, Afrika, Amerika och på andra håll i världen. Sedan behöver det inte vara patrilinjära familjer, eller familjer enbart organiserade på blodsband. Tvärtom tyder ju lagar hos germanerna på kontinenten under folkvandringstid på att man kunde ta upp icke-besläktade personer i familjen och att de därigenom blev fullvärdiga medlemmar det har säkerligen funnits avancerade regler kring hur det gått till och hur man skapat band med andra familjer. Men det förändrar inte i grunden hur man bör ha sett på individen.--FBQ (diskussion) 10 april 2014 kl. 00.53 (CEST)
- Mer spinnande, apropå ringen: en (tvegill, vad det nu är?) oxe och två öre låter dyrt för att utebli från ett kyrkobesök, i ett område som väl borde ha blivit kristnat ganska nyligen, tänker jag? Jag tänker liksom att på 900-talet är det väl knappt att kristendomen fått fäste i Hälsingland, eller? Jag vet att det skiljer ganska mycket från område till område, att götalanden ska ha varit kristnade kanske redan 8-900-tal, men ändå - hade kyrkan sådan makt då? flinga 12 april 2014 kl. 00.40 (CEST)
- Tvegill har tolkats som värd två kor. Jag kan inte bedöma Magnus Källströms analys, han är betydligt bättre på att tolka runor än vad jag är så om han antar att den är från 900-talet litar jag på den analysen. Men jag håller med om att det känns underligt. Att kristen mission förekom under 800-talet känner vi ju till, och på senare år har man ju uppmärksammat att kristendomen redan då troligen var mer vittspridd än vad tidigare trotts. Men det är en skilnad i att tillbe Vite krist som en bland många gudar eller till och med den främste eller ende och att inrätta kyrkoplikt med höga böter. Jag har läst spekulationer om att ringen i själva verket varit kopplad till en tingstad och avsett böter för att utebli från tinget. Lite tveksamt då vilka "de lärde" skulle vara. Utan att vara insatt i hur rika Hälsingebönderna var under vikingatiden är böterna rejäla och måste ha varit avsedda att säga - dyk upp eller bli av med all din egendom.
- I vilket fall som helst är ringen om den hör till 900-talet ett unikum. Den kan givetvis ha motsvarats av andra, men i sådana fall ytterst få. Hela tanken med att sätta en lag på pränt på det här viset är ju att den skall få en permanent och orubblig form. Den bör ju lämpligen skrivas i ett permanent material och placeras på en väl synlig plats. Att det inte finns några stenar eller andra monument ens som fragment med en liknande text säger att det borde ha varit något sällsynt.FBQ (diskussion) 12 april 2014 kl. 09.35 (CEST)
- Mer spinnande, apropå ringen: en (tvegill, vad det nu är?) oxe och två öre låter dyrt för att utebli från ett kyrkobesök, i ett område som väl borde ha blivit kristnat ganska nyligen, tänker jag? Jag tänker liksom att på 900-talet är det väl knappt att kristendomen fått fäste i Hälsingland, eller? Jag vet att det skiljer ganska mycket från område till område, att götalanden ska ha varit kristnade kanske redan 8-900-tal, men ändå - hade kyrkan sådan makt då? flinga 12 april 2014 kl. 00.40 (CEST)
Franska stora bokstäver
Jag skrev härförleden en artikel, L'Ère du soupçon. I artikeln länkar jag vidare till två franska tidskrifter, Les Temps Modernes och Nouvelle Revue Française. Den första skrevs som Les Temps modernes, såsom franskspråkiga Wikipedia anger. Den andra har française i gemener. Granatäpple flyttade dock den förstnämnda till det nuvarande artikelnamnet, med kommentaren "korrekt stavning med stora bokstäver". Min fråga gäller både praxis och själva fenomenet: är det verkligen korrekt stavning, när franskspråkiga Wikipedia anger det modernes och française med gemener? Tanzania (diskussion) 12 april 2014 kl. 10.08 (CEST)
- Franska språket tillämpar inte alls samma hysteriska versalisering som engelskan, men skrivsätten har förstås, som i andra språk, varierat genom åren. Jag tycker att det finns en finess med att skriva som franskspråkiga Wikipedia gör. Rex Sueciæ (disk) 12 april 2014 kl. 10.20 (CEST)
- På Gallimards webbplats [2] omtalas tidskriften Les Temps Modernes med versaler i brödtexten. I artikeln L'Ère du soupçon borde alltså tidskriften anges med versaler.
- Så här stavas La Nouvelle Revue française i brödtext på tidskriftens webbplats [3] Wvs (diskussion) 12 april 2014 kl. 10.54 (CEST)
- På svenska kan man välja om man vill behålla originalspråks stavning eller tillämpa svenska stavningsregler. Det sistnämnda kan då vara vettigt om man känner sig osäker, så har man i alla fall inte begått något större fel än inkonsekvens.
- andejons (diskussion) 12 april 2014 kl. 15.19 (CEST)
- Även om det nu är fråga om tidskriftens egennamn? Wvs (diskussion) 12 april 2014 kl. 19.55 (CEST)
- Jag kan inte kolla i Svenska skrivregler just nu, men jag vet att det gäller för egennamn på böcker och filmer i alla fall.
- andejons (diskussion) 13 april 2014 kl. 00.44 (CEST)
- Vad det gäller konstnärliga verk anger Svenska skrivregler att man kan använda originalspråkets versaliseringsregel (om den är känd) eller normalisera enligt svensk standard. Vår praxis här på svwp har nog hittills varit att normalisera utländska (verk)titlar enligt svensk standard, med inledningsversal och resten i gemener (utom för ingående namn). Se wp:Artikelnamn och dess diskussionssida. En outtalad praxis (se bl.a. diskussionssidan) verkar då ha blivit att låta engelskspråkiga verk behålla sin engelska versalisering men normalisera i alla övriga fall. Fördelen med den praxisen är att de flesta då brukar göra rätt i artiklarna – engelskans regel är ganska enkel. Andra språk har inga (ex. japanska) eller röriga (ex. franska) versaliseringsregler. Vad gäller egennamn (ex. tidningstitlar) verkar det närmast praxis att normalisera enligt engelskt mönster; det är nog också vanligast bland tidningsredaktionerna själv – i de flesta västerländska länder. Återigen är fransmännen röriga och närmast inkonsekventa – jämför Le Monde och Le Monde diplomatique.
- @Wvs/@Andejons: Jo, Svenska skrivregler-rekommendationen (§8.6.2) gäller för utländska namn (inklusive titlar på verk). Dvs även för namn på tidningar.--Paracel63 (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.46 (CEST)
- Tack för dessa klargöranden, kan kanske vara till nytta för flera andra. Svårt att hålla reda på svenskans alla rekommendationer. Wvs (diskussion) 14 april 2014 kl. 09.11 (CEST)
- @Wvs/@Andejons: Jo, Svenska skrivregler-rekommendationen (§8.6.2) gäller för utländska namn (inklusive titlar på verk). Dvs även för namn på tidningar.--Paracel63 (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.46 (CEST)
- Vad det gäller konstnärliga verk anger Svenska skrivregler att man kan använda originalspråkets versaliseringsregel (om den är känd) eller normalisera enligt svensk standard. Vår praxis här på svwp har nog hittills varit att normalisera utländska (verk)titlar enligt svensk standard, med inledningsversal och resten i gemener (utom för ingående namn). Se wp:Artikelnamn och dess diskussionssida. En outtalad praxis (se bl.a. diskussionssidan) verkar då ha blivit att låta engelskspråkiga verk behålla sin engelska versalisering men normalisera i alla övriga fall. Fördelen med den praxisen är att de flesta då brukar göra rätt i artiklarna – engelskans regel är ganska enkel. Andra språk har inga (ex. japanska) eller röriga (ex. franska) versaliseringsregler. Vad gäller egennamn (ex. tidningstitlar) verkar det närmast praxis att normalisera enligt engelskt mönster; det är nog också vanligast bland tidningsredaktionerna själv – i de flesta västerländska länder. Återigen är fransmännen röriga och närmast inkonsekventa – jämför Le Monde och Le Monde diplomatique.
Nobili eovo palman palmam nactus
Förmodligen latin men vad betyder detta? Hittade en medalj med texten KUNGL: LIFREGENETETS HUSARER. Denna har troligen tillhört min far eller farfar eller tidigare generation. 79.138.110.153 13 april 2014 kl. 14.48 (CEST) (Signatur tillagd i efterhand av Lixer.)
- "Nobili" har väl med "ädel/ära" att göra och "nactus" har väl med "undervisning" att göra och "eovo" tror jag är något med "genom". "Palman" har jag ingen aning om. Min gissning är något med "Ära genom (viss typ av?) undervisning" men det är som sagt en gissning. /Hangsna (diskussion) 13 april 2014 kl. 16.58 (CEST)
- Jag tror att det ska vara "Nobili e ovo palmam nactus", då blir det, fritt översatt: "Förädlas och få ett ägg i pris" (jag vet, men det låter lika fånigt på latin). Möjligen kan Palman vara ett namn och då blir det ungefär "Förädlas och kom ut ur ägget Palman". /ℇsquilo 13 april 2014 kl. 17.10 (CEST)
- "Ovo" är också grundformen av ett verb som betyder "jubla" eller "fira mindre triumf". Men jag får även med detta inte full rätt på meningen. /FredrikT (diskussion) 13 april 2014 kl. 18.26 (CEST)
- Jag provade att köra igenom det med maskinöversättningsprogrammet Google Translate och fick då följande resultat:
- Nobili eovo palman nactus → Att hitta en ädel eovo Palman
- Nobili e ovo palman nactus → Den ädla, kom ut ur ägget Palman
- "Palman" är troligen ett namn och det ska troligen vara "e ovo" istället för "eovo". När man försöker översätta från det förstnämnda exemplet föreslår Google Translate "Översätt från haitiska?" vilket ger resultatet Nobilis eovo parlament Nactus, vilket inte låter klokt.
- Lixer (diskussion) 13 april 2014 kl. 19.35 (CEST)
- Jag provade att köra igenom det med maskinöversättningsprogrammet Google Translate och fick då följande resultat:
- Jag tror inte att "palman" är ett namn utan troligen en böjningsform av "palma" som ordagrant betyder "palm" (trädet) men i överförd bemärkelse också kan betyda "seger", "pris", "högsta utmärkelse" (jfr utmärkelsen Akademiska palmen). /FredrikT (diskussion) 13 april 2014 kl. 19.48 (CEST)
- Google translate hade egensinniga förslag :) Jag hittade en bild på en likadan medalj på [4], så texten stämmer. Armémuseum har dock inte angett vad inskriptionen skulle tänkas stå för, eller när medaljen delades ut. Den som finns i armémuseums samlingar inkom 1946. (Regementet fick det namnet 1893, så den är inte äldre än så heller).
- Om det är en sådan medalj frågeställaren har kan vi i alla händelser slå fast att inskriptionen på baksidan pergite betyder framåt och är regementets motto. Enligt heraldik.se kommer regementets motto pergite från: " (..) en medalj som officerskåren instiftade 1916. " Så då kändes det ett tag som att detta kunde vara den medaljen, men det är det inte. Det är inte heller regementets förtjänstmedalj, utan tycks vara en minnesmedalj.
- Latinska ordboken av Lewis & Short gav lite intressantare förslag:
- e (prep): enligt, som ett resultat av, på grund av, med anledning av
- ovo: jubla, triumfera, glädjas
- nactus: mottaga, finna, att få, att snubbla över
- nobili: som är känt, välkänt, berömt, noterat, omtalat, firat, ädel
- palmam: handflata, bära belöningen, palm, ett palmblad som tecken på seger
- Så mitt förslag skulle bli: Mottagen belöning som tecken på ädel triumf eller något i den stilen.
- Det vore enklare om vi visste när, var eller varför medaljen delades ut.Vad den är ett minne av skulle nog göra det enklare att förstå betydelsen.
- Nu är jag så enormt nyfiken på detta problem själv att jag verkligen hoppas någon med stora kunskaper i latin tittar förbi och reder ut begreppen. Eller, för den delen, om någon kan bena ut varför denna minnesmedalj delades ut.
- Så här långt tror jag att vi har fel :) // Romulus74 (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.09 (CEST)
- "Genom små triumfer når vi segern", "Genom små segrar når vi äran". Något sånt, kanske. --Xauxa (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.28 (CEST)
- På uppmaning av FredrikT slänger jag in mig själv och mina 60 hp latin i den här diskussionen. Först och främst tror jag att vi får förkasta tanken på "ovo" såsom betydande "liten triumf". Förvisso stämmer det att verbet "ovo" (1 person singularis) betyder "jag firar en liten triumf", eller "jag jublar", men substantivet "liten triumf" är "ovatio". "e" torde vara en variant av prepositionen "ex". Förvisso används "e" endast om nästföljande ord börjar på en konsonant, men då prepositionen - såsom är vanligt i latinet - är inlyft i frasen den styr kan (observera KAN) det vara så att "e" används emedan "nobili" börjar med en konsonant. Vad gäller detta torde någon som läst mer latin än jag kunna bidraga. Säkert är att det inte finns ett ord i min latinska ordbok i stil med "eovus", "eovum" eller liknande. Tolkar vi "e" som "ex" och inlyft i de ord in ablativ prepositionen styr (dvs "e nobili ovo") tolkas således inledningen som "från det ädla ägget". "Palmam" är, som tidigare nämnts, ackusativ singularis av "palma", det vill säga "palm" eller "segerpris", med flera symboliska tolkningar. "Nactus [sum]" är perfektformen av det deponenta verbet "nanciscor", "tillfälligtvis komma över", "få" (verb utelämnas ofta i deponenta verbs perfektformer och i passiv perfekt, då det ändå står klart vad som åsyftas). En möjlig - och bokstavlig - översättning är således "Från det ädla ägget har jag fått palmen". En mer poetisk översättning skulle kunna vara - och detta är spekulativt! - "Genom ädlelt ursprung har jag erhållit segerpriset". Detta är som sagt baserat på grundstudier i latin och jag skall inte (och vill inte!) förstås som någon auktoritet på ämnet. Förmodligen kan personalen på Språk- och Litteraturcentrums i Lund Romanska avdelning ge bättre svar på frågan. --ZgB (diskussion) 13 april 2014 kl. 22.42 (CEST)
- Intressant! Om vi skulle envisas med att eovo kanske tänktes som "triumfera" och i övrigt sno din poetiska översättning skulle vi kanske kunna nå fram till: "Genom att triumfera har jag erhållit segerpriset" då? I jakten på en förklaring fann jag att det varit vanligt med skyttemedaljer och liknande inom dessa livregementen. Jag betvivlar alltså inte alls dina kunskaper (dom överstiger definitivt mina), men tänker mig att personen som snickrade ihop budskapet på medaljen, där under första hälften av 1900-talet, nog inte menade ägg och palmer när han funderade ut budskapet. (Och jag får överlag känslan av att han inte var direkt högutbildad i latin). // Romulus74 (diskussion) 13 april 2014 kl. 23.32 (CEST)
- Nja, att devisförfattaren skulle ha tagit fel på ett verb och ett substantiv har jag svårt att tänka mig. Högst troligtvis har denna text dessutom granskats av någon sakkunnig innan medaljen gått till prägling (när universitetshuset i Lund byggdes godkändes t ex de latinska och grekiska inskriptionerna där av (om jag minns rätt) Vitterhetsakademien innan de sattes upp. /FredrikT (diskussion) 14 april 2014 kl. 09.54 (CEST)
- Intressant! Om vi skulle envisas med att eovo kanske tänktes som "triumfera" och i övrigt sno din poetiska översättning skulle vi kanske kunna nå fram till: "Genom att triumfera har jag erhållit segerpriset" då? I jakten på en förklaring fann jag att det varit vanligt med skyttemedaljer och liknande inom dessa livregementen. Jag betvivlar alltså inte alls dina kunskaper (dom överstiger definitivt mina), men tänker mig att personen som snickrade ihop budskapet på medaljen, där under första hälften av 1900-talet, nog inte menade ägg och palmer när han funderade ut budskapet. (Och jag får överlag känslan av att han inte var direkt högutbildad i latin). // Romulus74 (diskussion) 13 april 2014 kl. 23.32 (CEST)
- På uppmaning av FredrikT slänger jag in mig själv och mina 60 hp latin i den här diskussionen. Först och främst tror jag att vi får förkasta tanken på "ovo" såsom betydande "liten triumf". Förvisso stämmer det att verbet "ovo" (1 person singularis) betyder "jag firar en liten triumf", eller "jag jublar", men substantivet "liten triumf" är "ovatio". "e" torde vara en variant av prepositionen "ex". Förvisso används "e" endast om nästföljande ord börjar på en konsonant, men då prepositionen - såsom är vanligt i latinet - är inlyft i frasen den styr kan (observera KAN) det vara så att "e" används emedan "nobili" börjar med en konsonant. Vad gäller detta torde någon som läst mer latin än jag kunna bidraga. Säkert är att det inte finns ett ord i min latinska ordbok i stil med "eovus", "eovum" eller liknande. Tolkar vi "e" som "ex" och inlyft i de ord in ablativ prepositionen styr (dvs "e nobili ovo") tolkas således inledningen som "från det ädla ägget". "Palmam" är, som tidigare nämnts, ackusativ singularis av "palma", det vill säga "palm" eller "segerpris", med flera symboliska tolkningar. "Nactus [sum]" är perfektformen av det deponenta verbet "nanciscor", "tillfälligtvis komma över", "få" (verb utelämnas ofta i deponenta verbs perfektformer och i passiv perfekt, då det ändå står klart vad som åsyftas). En möjlig - och bokstavlig - översättning är således "Från det ädla ägget har jag fått palmen". En mer poetisk översättning skulle kunna vara - och detta är spekulativt! - "Genom ädlelt ursprung har jag erhållit segerpriset". Detta är som sagt baserat på grundstudier i latin och jag skall inte (och vill inte!) förstås som någon auktoritet på ämnet. Förmodligen kan personalen på Språk- och Litteraturcentrums i Lund Romanska avdelning ge bättre svar på frågan. --ZgB (diskussion) 13 april 2014 kl. 22.42 (CEST)
- "Genom små triumfer når vi segern", "Genom små segrar når vi äran". Något sånt, kanske. --Xauxa (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.28 (CEST)
Någon ställde nyss frågan även här, jag gissar att det inte är en slump. Kanske någon där kan komma med ett svar. (Denna gång rättstavat palmam i frågan.) /Hangsna (diskussion) 13 april 2014 kl. 20.44 (CEST)
- Ah! Det har du rätt i. Jag påstår ju däruppe att texten stämde, det gjorde den ju inte alls. Jag hittade bilden på medaljen så fort, så jag gick på palmam på automatik efter det, sorry! // Romulus74 (diskussion) 13 april 2014 kl. 23.32 (CEST)
- När jag analyserade saken närmare verkar det som att jag stavade fel. IP-adressen skapade ursprungligen en artikel med korrekt stavning, fast med enbart versaler. När jag sedan skulle omvandla versalerna till gemener (när jag postade över det på denna sida) förväxlade jag antagligen M/N. Bra att det blev korrigerat dock. Testade även den korrekta stavningen med Google Translate (latin → svenska):
- Nobili eovo palmam nactus → Carib eovo vinsten blev
- Nobili e ovo palmam nactus → Den ädla, får ägget ett pris
- Vid exempel ① föreslår Google Translate "Översätt från slovenska?" vilket ger Nobili eovo Palm Nactus.
- Vid exempel ② föreslår Google Translate "Översätt från galiciska?" vilket ger Nobili och ägg palmam Nactus.
- Lixer (diskussion) 14 april 2014 kl. 11.01 (CEST)
- När jag analyserade saken närmare verkar det som att jag stavade fel. IP-adressen skapade ursprungligen en artikel med korrekt stavning, fast med enbart versaler. När jag sedan skulle omvandla versalerna till gemener (när jag postade över det på denna sida) förväxlade jag antagligen M/N. Bra att det blev korrigerat dock. Testade även den korrekta stavningen med Google Translate (latin → svenska):
Nummer upplysning
Hej! Hur fungera nummer upplysningar tipp 118118 85.230.151.82 13 april 2014 kl. 20.18 (CEST) (Signatur tillagd i efterhand av Lixer.)
- Man ringer dit om man behöver ha tag på ett telefonnummer och får betala för det (via telefonräkningen). Med andra ord så betalar man i princip för att någon annan gör det man själv kan göra via t ex eniro, hitta.se o dyl. /FredrikT (diskussion) 14 april 2014 kl. 11.00 (CEST)
Största symfoniorkestern?
Hej! Vilken är världens största symfoniorkerster? Jag vet att det finns ett rekord, då en orkester på 7224 pers spelade i Brisbane, Australien 2013. Men jag undrar vilken orkester som har flest PERMANENTA medlemmar och som framträtt flertalet gånger, alltså ingen engångsföreteelse. 213.132.110.57 14 april 2014 kl. 10.04 (CEST) (Signatur tillagd i efterhand av Lixer.)
Liggplats vid dygnsvila?
Har man rätt att kräva någon form av liggplats vid den dygnsvila man har lagstadgad rätt till (om man måste tillbringa natten ombord på ett fartyg, tåg eller flygplan) eller är det bara ledigheten som sådan man har rätt till? - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 17.25 (CEST)
- Så här säger Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2009:02 - Arbetsplatsens utformning:
- 112 § För arbetstagare inom kommunikationsväsendet som i arbetet tidtabellsbundet reser till samma ort och uppehåller sig där vid tid för vila ska det finnas överliggningsrum. Sådana rum ska vara enkelrum. De ska ha sådan storlek, inredning och utrustning samt vara så placerade att arbetstagarna får ostörd avkoppling och vila.
- I närheten av överliggningsrum ska det finnas möjlighet att äta. Toalett och dusch ska finnas nära rummet.
- Tack, det gäller ju de som arbetar ombord och hur de får vila mellan resorna, men om resan inte är jobbet utan en förutsättning för att kunna utföra arbete på annan plats, och man alltså är ledig ombord? - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.01 (CEST)
- Hinner inte kolla mer just nu, men det kanske finns på annan plats i samma föreskrift (den är rätt omfattande)? /FredrikT (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.03 (CEST)
- Jag skall kolla, tack för tipset! - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.05 (CEST)
- Det finns inga krav på liggplats i arbetstidslagen (som reglerar dygnsvilan). Det finns dock en EG-förordning som ställer krav på att förare inom vägtransportområdet har möjlighet till liggplats under dygnsvilan. [5] Det kan också infogas i fackavtal.
- Om "ditt" fack inte har något avtal om detta finns det ingen lag som säger att du måste få en liggplats. Det finns dock krav från arbetsmiljöverket om att alla arbetsplatser ska ha en vilplats [6]. Men det är bara tillämpligt om du "är på arbetsplatsen", eller som arbetande inom kommunikationsväsendet där du "tidtabellsbundet reser till samma ort".
- Om din arbetsgivare, av någon outgrundlig anledning, vägrar betala för övernattning i samband med tjänsteresa får du dock själv dra av hela kostanden för din övernattning i din deklaration (spara kvittot!). [7]
- Jag har själv haft arbete som inneburit många resor och har aldrig varit med om att en arbetsgivare ens diskuterat frågan om att de ska stå för övernattning – däremot har det normalt funnits maxbelopp.
- (Blev lite av kaka på kaka efter FredrikT:s inlägg, men jag hade redan börjat skriva, så kör ändå). //Romulus74 (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.09 (CEST)
- Jag skall konkretisera något: jag behöver jobba i Asien ett par dagar och typiskt hade jag kunnat sova över på tjänstgöringsorten efter den sista arbetsdagen på plats och sedan flyga hem inom loppet av en (lång men uthärdlig) arbetsdag, men i det här fallet behöver jag vara tillbaka dagen efter att jag måste ha varit på plats, och jag åker därmed på att flyga på natten och kan antingen boka en (dyr) flygbiljett med goda sovmöjligheter hem eller en billigare biljett med synnerligen dåliga sovmöjligheter. I det sistnämnda fallet åker jag på en av tjänsten framtvingad arbete-och-resa-period på ungefär 36 timmar utan möjlighet att få någon vettig sömn, vilket var anledningen att jag funderade på om arbetstidslagen var tillämplig. - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.58 (CEST)
- (Jag förutsätter att du behöver vara tillbaka en viss dag på grund av arbete – inte på grund av privata angelägenheter).
- I det sistnämnda fallet kan inte arbetsgivaren tvinga dig att arbeta utan att bryta mot lagen. Resa kan vara arbetstid eller restid – men inte dygnsvila. Om arbetsgivaren är intresserad av att du ska kunna arbeta efter hemkomst, och du är beredd att göra det om du kan få bra sovmöjligheter på resan, bör arbetsgivaren inse det logiska i det – oavsett kostnad. Eller, om biljetten nu är för dyr för arbetsgivaren, inse att du har rätt till dygnsvila efter hemkomst, och så får de lösa jobbet på annat sätt. // Romulus74 (diskussion) 14 april 2014 kl. 19.37 (CEST)
- Tack, då är bilden tydligare. jag är övertygad om att vi kommer att kunna lösa detta på ett vettigt sätt, men vid diskussionen skadar det ju inte att ha koll på reglerna. - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 20.05 (CEST)
- Jag skall konkretisera något: jag behöver jobba i Asien ett par dagar och typiskt hade jag kunnat sova över på tjänstgöringsorten efter den sista arbetsdagen på plats och sedan flyga hem inom loppet av en (lång men uthärdlig) arbetsdag, men i det här fallet behöver jag vara tillbaka dagen efter att jag måste ha varit på plats, och jag åker därmed på att flyga på natten och kan antingen boka en (dyr) flygbiljett med goda sovmöjligheter hem eller en billigare biljett med synnerligen dåliga sovmöjligheter. I det sistnämnda fallet åker jag på en av tjänsten framtvingad arbete-och-resa-period på ungefär 36 timmar utan möjlighet att få någon vettig sömn, vilket var anledningen att jag funderade på om arbetstidslagen var tillämplig. - Tournesol (diskussion) 14 april 2014 kl. 18.58 (CEST)
Sgling dikt bidevind (Flyttat från Disk. Bidevind)
Är det sant att om man går upp "dikt bidevind", så måste man falla av när farten ökar, för att fartvinden adderas till den verkliga vinden? --Elav W (diskussion) 14 april 2014 kl. 22.14 (CEST)--