Österrikes Grand Prix 1975
 Österrikes Grand Prix 1975 | |
 | |
| Datum | 17 augusti 1975 |
|---|---|
| Bana | Österreichring |
| Sträcka | 54 × 5,911 = 319,194 km (planerad) 29 × 5,911 = 171,419 km (körd) |
| Vinnare | Vittorio Brambilla, March-Ford |
| Pole position | Niki Lauda, Ferrari |
| Snabbaste varv | Vittorio Brambilla, March-Ford, 1:53,900 |
| Övrigt | Regn Mark Donohue avled efter olycka |
Österrikes Grand Prix 1975 var det tolfte av 14 lopp ingående i formel 1-VM 1975. Tävlingen benämndes även Europas Grand Prix 1975.
Rapport
[redigera | redigera wikitext]En tragisk olycka inträffade under uppvärmningen före loppet då Mark Donohue fick problem med ett däck och körde av banan i Hella Licht-kurvan. Donohues bil åkte genom skyddsbarriären och in i en annonstavla och träffade dessutom två banfunktionärer, av vilka en senare avled. Donohue var vid medvetande och kunde tala men han sjönk därefter ned i medvetslöshet och avled under tisdagen efter loppet.
Det regnade kraftigt när det närmade sig start. Niki Lauda i Ferrari tog ledningen från pole position före James Hunt i Hesketh-Ford och Patrick Depailler i Tyrrell-Ford, som gjort en mycket bra start från fjärde startledet. Ännu bättre gick det i inledningen av loppet för Vittorio Brambilla i March-Ford, som från sin åttonde startplats tog sig ända upp på tredje plats. Under varv 15 kom Hunt och Brambilla ifatt Lauda, passerade honom och drog sedan ifrån. När Hunt under varv 19 var på väg att varva Brett Lunger i Hesketh-Ford, blåste Brambilla förbi båda bilarna och började bygga upp en ledning. Väderförhållandena försämrades sedan till den grad att arrangörarena tvingades stoppa loppet. När Brambilla fick se den schackrutiga flaggan blev han så upphetsad att han kraschade. Han lyckades dock ta sig tillbaka ut på banan och köra sitt ärevarv med sin svårt skadade bil. Tvåa blev Hunt och trea Tom Pryce i Shadow-Ford. Det hade tagit March fem år att vinna sitt första race, och när det hände fick man bara halva poängen.
Resultat
[redigera | redigera wikitext]- Vittorio Brambilla, March-Ford, 4½ poäng
- James Hunt, Hesketh-Ford, 3
- Tom Pryce, Shadow-Ford, 2
- Jochen Mass, McLaren-Ford, 1½
- Ronnie Peterson, Lotus-Ford, 1
- Niki Lauda, Ferrari, ½
- Clay Regazzoni, Ferrari
- Jody Scheckter, Tyrrell-Ford
- Emerson Fittipaldi, McLaren-Ford
- John Watson, Surtees-Ford
- Patrick Depailler, Tyrrell-Ford
- Chris Amon, Ensign-Ford
- Brett Lunger, Hesketh-Ford
- Carlos Reutemann, Brabham-Ford
- Tony Brise, Hill-Ford
- Rolf Stommelen, Hill-Ford
- Lella Lombardi, March-Ford
Förare som bröt loppet
[redigera | redigera wikitext]- Roelof Wunderink, Ensign-Ford (varv 25, för få varv)
- Harald Ertl, Warsteiner Brewery (Hesketh-Ford) (23, elsystem)
- Jacques Laffite, Williams-Ford (21, hantering)
- Carlos Pace, Brabham-Ford (17, motor)
- Jo Vonlanthen, Williams-Ford (14, motor)
- Hans-Joachim Stuck, March-Ford (10, olycka)
- Jean-Pierre Jarier, Shadow-Matra (10, insprutning)
- Bob Evans, BRM (2, motor)
- Mario Andretti, Parnelli-Ford (1, olycka)
- Mark Donohue, Penske-Ford (0, fatal olycka)
- Brian Henton, Lotus-Ford (0, olycka)
Förare som ej startade
[redigera | redigera wikitext]- Wilson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford (skadad)
Förare som ej kvalificerade sig
[redigera | redigera wikitext]Noteringar
[redigera | redigera wikitext]- Loppet stoppades i förtid på grund av regn, halva poäng gavs.
- Brett Lunger och Jo Vonlanthen gjorde F1-debut.
- Marchs första F1-vinst.
- Vittorio Brambillas första och enda snabbaste varv och första och enda F1-vinst.
VM-ställning
[redigera | redigera wikitext]|
Förarmästerskapet
|
Konstruktörsmästerskapet
|
| ||||||||
| |||||
