12650 de Vries
Utseende
12650 de Vries | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (12650) de Vries |
Alternativnamn | 2247 T-3, 1991 NV2, 1987 HG2[1] |
Uppkallad efter | Martien de Vries[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Erigone-asteroid[2] |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 25 februari 2023 | |
Aphelium | 2,8623 AU |
Perihelium | 1,8590 AU |
Halv storaxel | 2,3607 AU |
Excentricitet | 0,2125 |
Siderisk omloppstid | 1324,8 d (3,62 år) |
Medelanomali | 273,235° |
Inklination | 4,103° |
Longitud för uppstigande nod | 305,948° |
Periheliumargument | 319,899° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,34 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,35 h |
Albedo | 0,081 |
Absolut magnitud (H) | 15,15 |
12650 de Vries eller 2247 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Martien de Vries.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Erigone.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12650 de Vries” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12650. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”AstDyS 12650 de Vries” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12650. Läst 15 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12650 de Vries” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12650. Läst 15 januari 2023.
|