Europaparlamentsvalet i Österrike 2014
 Val till Europaparlamentet
| |
| Val till Europaparlamentet 2014 | |
 | |
| Område Antal mandat Valdagar |
 Österrike18 25 maj 2014 |
| Valmanskår Valdeltagande |
6 410 526 45,39 % |
| Valsystem Valmetod Spärr |
proportionellt valsystem d’Hondts metod 4 % |
| Andra val Föregående val Nästkommande val |
Europaparlamentsvalet 2009 Europaparlamentsvalet 2019 |
Europaparlamentsvalet i Österrike 2014 ägde rum söndagen den 25 maj 2014. Drygt 6,4 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 18 mandat som Österrike har tilldelats innan valet. I valet tillämpades ett valsystem med partilistor, d’Hondts metod och en spärr på 4 procent för småpartier. Österrike var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet.
Hans-Peter Martins lista, ett euroskeptiskt och populistiskt parti, som fick 17,8 procent av rösterna respektive tre mandat i valet 2009 ställde inte upp i valet 2014. Det euroskeptiska och högerpopulistiska Frihetspartiet (FPÖ) kunde främst dra nytta av detta och ökade med 7 procent till 19,7 procent och fick ytterligare två mandat till sina två mandat i förra valet. Det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (ÖVP) backade men kunde försvara första platsen. Socialdemokraterna (SPÖ) ökade obetydligt och förblev andra största partiet. De gröna åstadkom sitt bästa valresultat någonsin i varken ett Europaparlamentsval eller nationellt val i att partiet fick 14,5 procent av rösterna respektive tre mandat. Det nygrundade liberala partiet NEOS fick 8,1 procent av rösterna respektive ett mandat. Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ) som fick 4,6 procent av rösterna i förra valet backade till 0,5 procent. Inget annat av de totalt 9 partier som ställde upp i valet klarade 4 procent spärren.
Opinionsmätningar
[redigera | redigera wikitext]Färgerna i tabellen motsvarar grupptillhörigheten i Europaparlamentet.
|
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Partiernas provval och nomineringsprocesser
[redigera | redigera wikitext]ÖVP: Den 6 december 2013 utsåg Österrikiska folkpartiet Othmar Karas, som är en av de 14 nuvarande vice talmän i Europaparlamentet, till dess toppkandidat inför valet.[2] Den 14 mars 2014 nominerade ÖVP sina resterande kandidater. Dessa är Elisabeth Köstinger, Paul Rübig, Claudia Schmidt och Heinz Becker. Förutom Schmidt är alla andra sittande Europaparlamentariker. Den tidigare justitieministern Beatrix Karl kommer att stå på listans sjätte plats.[3]
SPÖ: Den 13 januari 2014 utsågs den kända ORF-programledaren Eugen Freund till Socialdemokraternas toppkandidat inför valet.[4] Efter Freund återfinns de fyra redan sittande Europaparlamentarikerna på listan, Evelyn Regner, Jörg Leichtfried, Karin Kadenbach och Josef Weidenholzer. Hannes Swoboda som är nuvarande gruppledare för Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet ställer inte upp i valet utan går i pension.[5]
Martin: Den sittande Europaparlamentarikern Hans-Peter Martin tillkännagav den 25 mars att han inte kommer att ställa upp i valet.[6]
FPÖ: Den 9 januari 2014 nominerade Frihetspartiet den sittande Europaparlamentarikern Andreas Mölzer till sin toppkandidat. Harald Vilimsky, Franz Obermayr, Georg Mayer och Barbara Kappel hamnade på de följande platserna.[7] Den 8 april 2014 fick dock Mölzer dra tillbaka sin kandidatur efter att ha yttrat sig rasistiskt och jämfört EU med Nazityskland.[8]
GRÜNE: Den 1 december 2013 utsåg De gröna Ulrike Lunacek, som är vice gruppledare i Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, till sin toppkandidat. Michel Reimon och Monika Vana hamnade på andra respektive tredje plats.[9]
BZÖ: Den 19 januari 2014 bekräftade Alliansen för Österrikes framtid att ställa upp i valet.[10] Den 25 februari meddelade BZÖ att Ulrike Haider-Quercia, tidigare partichef Jörg Haiders dotter, hade utsetts till toppkandidat.[11] Som partiets andra kandidat fungerar den sittande Europaparlamentarikern Angelika Werthmann.[12] Den 8 april drog Haider-Quercia dock tillbaka sin kandidatur efter att Werthmann hade uteslutits från ALDE-gruppen på grund av att ALDE-gruppen inte ville bli förknippad med BZÖ.[13]
TS: Den 8 april tillkännagav Team Stronach att partiet inte kommer att ställa upp i valet.[14]
NEOS: NEOS genomförde ett online-provval mellan 7 januari och 7 februari 2014 där alla medborgare var erbjudna att delta i. Den 15 februari 2014 fastställde partistyrelsen den slutgiltiga listan och bekräftade då provvalets resultat.[15] Angelika Mlinar utsågs till NEOS toppkandidat; Stefan Windberger och Anton Fink hamnade på andra respektive tredje plats.[16]
REKOS: Den sittande Europaparlamentarikern Ewald Stadler uteslöts från BZÖ i oktober 2013. Den 23 december 2013 avslöjade han att han kommer att ställa upp i valet med en egen lista, kallad Reformkonservativarna (tyska: Die Reformkonservativen - REKOS), tillsammans med Christliche Partei Österreichs (CPÖ) och Junge Europäische Studenteninitiative (JES).[17]
Europa anders: Den 19 januari avslöjades att de tre partierna Kommunistiska partiet (KPÖ), Piratpartiet och Der Wandel kommer att bilda en valallians inför valet som heter Europa anders.[18] Valalliansen utsåg den sittande Europaparlamentarikern Martin Ehrenhauser, som tidigare tillhörde Hans-Peter Martins lista, till sin toppkandidat den 1 mars.[19]
EU-Stop: Den 30 januari tillkännagav Neutrale Freie Österreich (NFÖ) och EU-Austrittspartei (EU-AUS) att ställa upp gemensamt i valet under namnet EU-Stop. Deras uttalade mål är att Österrike ska träda ut ur Europeiska unionen.[20]
Valresultat
[redigera | redigera wikitext]| Andel | Antal | Mandat | ||
| Österrikiska folkpartiet | 26,98 % | 761 896 | 5 | |
| –3,00 % | –97 025 | –1 | ||
| Socialdemokraterna | 24,09 % | 680 180 | 5 | |
| +0,35 % | + 139 | +1 | ||
| Frihetspartiet | 19,72 % | 556 835 | 4 | |
| +7,01 % | +192 628 | +2 | ||
| De gröna | 14,52 % | 410 089 | 3 | |
| +4,59 % | +125 584 | +1 | ||
| NEOS | 8,14 % | 229 781 | 1 | |
| +8,14 % | +229 781 | +1 | ||
| Övriga partier och kandidater | 6,54 % | 184 780 | 0 | |
| –17,09 % | –492 167 | –3 | ||
| Ogiltiga och blanka röster | 2,95 % | 85 936 | 0 | |
| +0,88 % | +25 425 | ±0 | ||
| Valdeltagande | 45,39 % | 2 909 497 | 18 | |
| –0,59 % | –15 635 | +1 | ||
| Antal röstberättigade 6 410 526
| ||||
Källa:[21]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y] ”Opinionsundersökningar i Österrike inför Europaparlamentsvalet 2014” (på tyska). neuwal.com. Arkiverad från originalet den 4 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140104093903/http://neuwal.com/wahlumfragen/stream.php?cid=44.
- ^ ”ÖVP nominiert Karas als Spitzenkandidat bei EU-Wahl” (på tyska). derstandard.at. 6 december 2013. http://derstandard.at/1385170097399/OeVP-tagt-Platter-spricht-sich-fuer-Abschluss-vor-Weihnachten-aus. Läst 18 januari 2014.
- ^ ”ÖVP fixiert Kandidaten und Programm für EU-Wahl” (på tyska). derstandard.at. 14 mars 2014. http://derstandard.at/1392688239274/OeVP-fixiert-Kandidaten-und-Programm. Läst 14 mars 2014.
- ^ ”Eugen Freund soll SPÖ in EU-Wahl führen” (på tyska). DiePresse.com. 13 januari 2014. http://diepresse.com/home/politik/eu/1545379/Eugen-Freund-soll-SPO-in-EUWahl-fuhren. Läst 13 januari 2014.
- ^ ”EU-Wahl 2014 in Österreich” (på tyska). Wien-konkret. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201061936/http://www.wien-konkret.at/politik/eu/eu-wahl/. Läst 18 januari 2014.
- ^ ”EU-Wahl: Martin tritt nicht an” (på tyska). ORF. 25 mars 2014. http://orf.at/stories/2223528/. Läst 25 mars 2014.
- ^ ”FPÖ-Vorstand bestellte "Doppelspitze" Mölzer und Vilimsky” (på tyska). derstandard.at. 9 januari 2014. http://derstandard.at/1388650544203/FPOe-Vorstand-bestellte-Doppelspitze-Moelzer-und-Vilimsky. Läst 18 januari 2014.
- ^ ”Far-right Austrian MEP withdraws from EU elections” (på engelska). euobserver.com. 8 april 2014. http://euobserver.com/eu-elections/123790. Läst 8 april 2014.
- ^ ”Europawahl: Lunacek vor Reimon” (på tyska). DiePresse.com. 2 december 2013. http://diepresse.com/home/politik/innenpolitik/1493017/Europawahl_Lunacek-vor-Reimon. Läst 18 januari 2014.
- ^ ”EU-Wahl: BZÖ will antreten” (på tyska). ORF. 19 januari 2014. http://www.orf.at/stories/2214739/. Läst 19 januari 2014.
- ^ ”EU-Wahl: Haider-Tochter Spitzenkandidatin des BZÖ” (på tyska). ORF. 25 februari 2014. http://www.orf.at/stories/2219858/. Läst 25 februari 2014.
- ^ ”EU-Wahl: Werthmann tritt für BZÖ an” (på tyska). ORF. 27 mars 2014. http://orf.at/stories/2223794/. Läst 27 mars 2014.
- ^ ”Mehr Unabhängigkeit gewünscht” (på tyska). ORF. 8 april 2014. http://www.orf.at/stories/2225435/2225436/. Läst 8 april 2014.
- ^ ”EU-Wahl: Team Stronach tritt nicht an” (på tyska). ORF. 8 april 2014. http://www.orf.at/stories/2225423/. Läst 8 april 2014.
- ^ ”NEOS-LIF startet offene Vorwahlen zur EU-Wahl” (på tyska). APA-OTS. 8 januari 2014. http://www.ots.at/presseaussendung/OTS_20140108_OTS0169/neos-lif-startet-offene-vorwahlen-zur-eu-wahl. Läst 19 januari 2014.
- ^ ”NEOS: Angelika Mlinar ist Spitzenkandidatin bei der EU-Wahl” (på tyska). vienna.at. 15 februari 2014. http://www.vienna.at/neos-angelika-mlinar-ist-spitzenkandidatin-bei-der-eu-wahl/3862456. Läst 16 februari 2014.
- ^ ”Stadler tritt mit der Christen-Partei an” (på tyska). oe24.at. 23 december 2013. http://www.oe24.at/oesterreich/politik/Stadler-tritt-mit-der-Christen-Partei-an/125713741. Läst 19 januari 2014.
- ^ ”EU-Wahl: Wahlallianz tritt als „Europa anders“ an” (på tyska). ORF. 6 februari 2014. http://orf.at/stories/2217168/. Läst 6 februari 2014.
- ^ ”Ex-Liste Martin-Mandatar für linkes Wahlbündnis” (på tyska). ORF. 1 mars 2014. http://www.orf.at/stories/2220424/. Läst 2 mars 2014.
- ^ ”EU-Gegner treten mit Wahlbündnis an” (på tyska). ORF. 30 januari 2014. http://orf.at/stories/2216282/. Läst 30 januari 2014.
- ^ ”Österreich, Vorläufiges Endergebnis (inklusive Briefwahl)” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. 26 maj 2014. Arkiverad från originalet den 2 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160702062927/http://euwahl2014.bmi.gv.at/. Läst 26 maj 2014.
|
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |