Ibisnäbb

	Ibisnäbb; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Adult ibisnäbb.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Underordning	Vadare; Charadrii
Familj	Ibidorhynchidae; Bonaparte, 1856
Släkte	Ibidorhyncha; Vigors, 1832
Art	Ibisnäbb; I. struthersii
Vetenskapligt namn
	§ Ibidorhyncha struthersii
Auktor	Vigors, 1832
Utbredning
Synonymer
	Clorhynchus strophiatus Hodgson, 1835

Ibisnäbb ^[2] (Ibidorhyncha struthersii) är en centralasiatisk vadare som skiljer sig tillräckligt mycket från de andra inom gruppen för att placeras i den egna familjen ibisnäbbar (Ibidorhynchidae).^[3] Som adult är den övervägande grå med vit buk, röda ben, röd lång nedåtböjd näbb, svart "ansikte" och ett svart bröstband. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende

Ibisnäbben är 38–41 centimeter lång och har ett omisskännligt utseende. Den adulta fågeln är övervägande grå, med vit buk, röda ben, röd lång nedåtböjd näbb, svart "ansikte" och svart bröstband. Honan och hanen är lika men juvenilerna saknar det svarta på "ansiktet" och näbben har en dovare färg. Benen är klarröda hos häckande fåglar, mörkbruna till grönaktiga hos juvenilen och hos icke-häckande adulta fåglar.^[4] Tarsen är kort och den saknar baktå. Trots sin distinkta fjäderdräkt smälter den in väl i sin steniga miljö där den oftast befinner sig. Dess lockläte är ett ringande klew-klew som påminner om gluttsnäppans läte. I flykten ger den utsträckta halsen, långa näbben och de rundade vingarna ett ibisliknande utseende.^[5]

Utbredning

Ibisnäbben häckar i södra Centralasien vid flodstränder på den tibetanska högplatån,^[6] oftast på höjder mellan 1 700 och 4 400 meter över havet. Utanför häckningssäsongen flyttar den ned till ungefär 100 meter över havet.^[5]

Taxonomi

Ibisnäbben tillhör underordningen vadare i ordningen vadarfåglar (Charadriiformes). Dess släktskap med de andra vadarna är inte fullt utrett men både morfologiska och genetiska studier visar att den sannolikt står närmast strandskatorna (Haematopodidae) och dessa två tillsammans utgör systergrupp till skärfläckorna (Recurvirostridae)^[7]^[8]^[9]^[10] men samtidigt skiljer den sig tillräckligt mycket ifrån alla andra arter inom gruppen för att den ska placeras i den egna familjen Ibidorhynchidae.^[5] Arten delas inte upp i någraunderarter.^[5]

Utifrån målningar av John Gould beskrevs arten 1831 av Nicholas Aylward Vigors. Två år tidigare hade dock Brian Hodgson sänt in ett manuskript till "The Asiatic Society of Bengal" där han beskrev arten som "Red-billed Erolia" men den kom först att publiceras 1835, och då med en ursäkt ifrån redaktören.^[11]^[12] Senare föreslog Hodgson det nya släktnamnet Clorhynchus eftersom han ansåg att Goulds beskrivning av Ibidorhyncha var felaktig och Vieillot Erolia hade förkastats som felaktig.^[13]

Ekologi

Ibisnäbbar återfinns oftast ensamma, i par eller mindre grupper med fem till sex individer. De lever på flodstränder eller öar med klappersten och gräs vid forsande vatten. Vanligtvis är de ganska oskygga.^[14]

Häckning

Ibisnäbben lever i monogama förhållanden. Boet är en grund uppskrapad grop direkt på marken, men som ibland fodras med småsten. Den lägger två till fyra ägg i slutet av april och början av maj - tidpunkten varierar beroende på väder. De häckande föräldrarnas beteende i närheten av boet liknar tofsvipornas.^[14] Båda föräldrarna deltar i ruvningen.^[15] Man tror att fjolårets ungar kan hjälpa till med att ta hand om ungarna.^[16]

Föda

Ibisnäbben födosöker genom att sticka ned näbben under stenar på stranden eller i gruset på flodbottnen i grunt vatten.^[5] Den lever av en mängd olika landlevande och vattenlevande ryggradslösa djur, som larver av nattsländor och dagsländor,^[17] gräshoppor^[14] och även mindre fiskar.^[5]

Status och hot

Arten förekommer över ett mycket stort område som uppskattas till fem miljoner kvadratkilometer och detta utbredningsområde verkar inte minska eller fragmentariseras. Populationsstorleken är okänd men tros inte minska. Utifrån dessa orsaker kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.^[1]

Namn

Ibisnäbbens vetenskapliga artnamn struthersii hedrar den skotske läkaren Dr John Struthers, medan släktesnamnet Ibidorhyncha betyder just "ibisnäbb".^[18]

Noter

^ [a b] BirdLife International 2016 Ibidorhyncha struthersii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Phillips,BT (22 november 1945). ”Photographing the Ibis-bill (Ibidorhyncha struthersii Gould)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. "45" (3): ss. 347–352.
^ [a b c d e f] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 231. ISBN 0395602378
^ ”Ibisbill - BirdLife Species Factsheet”. BirdLife International. Arkiverad från originalet den 5 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090105164834/http://www.birdlife.org/datazone/species/index.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=3100&m=1. Läst 17 oktober 2010. hämtad 28 december 2009
^ Baker, Allan J (22 november 2007). ”Phylogenetic relationships and divergence times of Charadriiformes genera: multigene evidence for the Cretaceous origin of at least 14 clades of shorebirds”. Biology Letters "3" (2): ss. 205–210. doi:10.1098/rsbl.2006.0606. PMID 17284401.
^ Pereira, S.L. & Baker, A.J. (2010). The enigmatic monotypic Crab Plover Dromas ardeola is closely related to pratincoles and coursers (Aves, Charadriiformes, Glareolidae). Genetics and Molecular Biology 33(3): 583–586.
^ Livezey, B.C. & Zusi, R.L. (2007). Higher-order phylogeny of modern birds (Theropoda, Aves: Neornithes) based on comparative anatomy. II. Analysis and discussion. Zoological Journal of the Linnean Society 149(1): 1–95.
^ Mayr, G. (2011). Metaves, Mirandornithes, Strisores and other novelties - a critical review of the higher-level phylogeny of neornithine birds. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 49(1): 58–76.
^ Inskipp, C. ”A pioneer of Himalayan Ornithology”. The origins of the Himalayan studies: Brian Houghton Hodgson in Nepal and Darjeeling, 1820-1858. Routledge. sid. 174
^ Hodgson, B.H. (22 november 1835). ”Red-billed Erolia”. J. Asiatic Soc. Bengal "4": ss. 458–461. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n549/mode/1up.
^ Hodgson, BH (22 november 1835). ”Note on the Red-billed Erolia”. Jour. Asiatic Soc. Bengal "4": ss. 701–702. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n839/mode/1up/.
^ [a b c] Baker, ECS (1929). Fauna of British India. Birds. Volume 6 (2). Taylor and Francis, London. sid. 196–198. http://www.archive.org/stream/BakerFbiBirds6/BakerFBI6#page/n232/mode/1up
^ Algirdas, Knystautas (2008). ”Family Ibidorhynchidae (Ibisbill)”. Handbook of the Birds of the World. Volume 3, Hoatzins to Auks. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 326–331. ISBN 8487334202
^ Ali, S & S D Ripley (1980). Handbook of the birds of India and Pakistan. "2" (2). Oxford University Press. sid. 334–336
^ Pierce, Raymond J (22 november 1986). ”Observations on behaviour and foraging of the Ibisbill Ibidorhyncha struthersii in Nepal”. Ibis "128" (1): ss. 37–47. doi:10.1111/j.1474-919X.1986.tb02090.x.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ibisnäbb.
Bilder & media
Wikispecies har information om ibisnäbb.
Artförteckning
Videor, foton & läten av ibisnäbb - the Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] BirdLife International 2016 Ibidorhyncha struthersii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[4] Phillips,BT (22 november 1945). ”Photographing the Ibis-bill (Ibidorhyncha struthersii Gould)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. "45" (3): ss. 347–352.

[hayman-5] [a b c d e f] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 231. ISBN 0395602378

[BirdLife-6] ”Ibisbill - BirdLife Species Factsheet”. BirdLife International. Arkiverad från originalet den 5 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090105164834/http://www.birdlife.org/datazone/species/index.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=3100&m=1. Läst 17 oktober 2010. hämtad 28 december 2009

[7] Baker, Allan J (22 november 2007). ”Phylogenetic relationships and divergence times of Charadriiformes genera: multigene evidence for the Cretaceous origin of at least 14 clades of shorebirds”. Biology Letters "3" (2): ss. 205–210. doi:10.1098/rsbl.2006.0606. PMID 17284401.

[8] Pereira, S.L. & Baker, A.J. (2010). The enigmatic monotypic Crab Plover Dromas ardeola is closely related to pratincoles and coursers (Aves, Charadriiformes, Glareolidae). Genetics and Molecular Biology 33(3): 583–586.

[9] Livezey, B.C. & Zusi, R.L. (2007). Higher-order phylogeny of modern birds (Theropoda, Aves: Neornithes) based on comparative anatomy. II. Analysis and discussion. Zoological Journal of the Linnean Society 149(1): 1–95.

[10] Mayr, G. (2011). Metaves, Mirandornithes, Strisores and other novelties - a critical review of the higher-level phylogeny of neornithine birds. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 49(1): 58–76.

[11] Inskipp, C. ”A pioneer of Himalayan Ornithology”. The origins of the Himalayan studies: Brian Houghton Hodgson in Nepal and Darjeeling, 1820-1858. Routledge. sid. 174

[12] Hodgson, B.H. (22 november 1835). ”Red-billed Erolia”. J. Asiatic Soc. Bengal "4": ss. 458–461. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n549/mode/1up.

[13] Hodgson, BH (22 november 1835). ”Note on the Red-billed Erolia”. Jour. Asiatic Soc. Bengal "4": ss. 701–702. http://www.archive.org/stream/proceedingsofasi1835goog/JASB1835#page/n839/mode/1up/.

[fbi6-14] [a b c] Baker, ECS (1929). Fauna of British India. Birds. Volume 6 (2). Taylor and Francis, London. sid. 196–198. http://www.archive.org/stream/BakerFbiBirds6/BakerFBI6#page/n232/mode/1up

[HBW-15] Algirdas, Knystautas (2008). ”Family Ibidorhynchidae (Ibisbill)”. Handbook of the Birds of the World. Volume 3, Hoatzins to Auks. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 326–331. ISBN 8487334202

[hbk-16] Ali, S & S D Ripley (1980). Handbook of the birds of India and Pakistan. "2" (2). Oxford University Press. sid. 334–336

[17] Pierce, Raymond J (22 november 1986). ”Observations on behaviour and foraging of the Ibisbill Ibidorhyncha struthersii in Nepal”. Ibis "128" (1): ss. 37–47. doi:10.1111/j.1474-919X.1986.tb02090.x.

[18] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]