Leo Ehrnrooth

Leo Ehrnrooth
	Leo Ehrnrooth
Född	10 mars 1877; Helsingfors
Död	26 juli 1951 (74 år)
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Helsingfors universitet
Sysselsättning	Politiker
Befattning
	Ledamot av Finlands riksdag; Finlands 1:a riksdag, Nylands valkrets (1907–)
Politiskt parti
	Svenska folkpartiet i Finland
Barn	Kerstin Ulrika Ehrnrooth (f. 1906); Nils Gustaf Ehrnrooth (f. 1907)
Utmärkelser
	Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1919); Kommendör av 1. klass av Vasaorden (1923); Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1925); Tre Stjärnors orden, första klass (1926); Storkorset av Finlands Lejons orden (1944); Förtjänstmedaljen för befolkningsskyddsarbete av 1. klass; Kommendör av Hederslegionen
	Redigera Wikidata

Leo Reinhold Ehrnrooth, född 10 mars 1877 i Helsingfors, död 26 juli 1951 i Mösseberg (Sverige), var en finländsk ämbetsman och politiker. Han var far till Nils Gustaf Ehrnrooth.

Ehrnrooth blev juris doktor 1906, var 1906–12 föredragande i finska senaten i arbetarfrågor och 1912–17 föreståndare för kommunala centralbyrån. April–november 1917 tillhörde han senaten som chef för handels- och industriexpeditionen, var mars–juni 1919 tillförordnad utrikesminister och mars–augusti 1920 minister för handel och industri. Åren 1917–25 ägnade han sig åt industriella värv och innehade framskjutna poster inom träindustrin och bankväsendet.

Ehrnrooth var politieborgmästare i Helsingfors åren 1926–31 och 1936–47. Han var från 1930 medlem av regeringskommissionen för Saarområdet som kommunikationsminister.

År 1947 gav han ut sina memoarer under titeln Från ett skiftesrikt liv.