Leroy Carr
Leroy Carr, född 27 mars 1905 i Nashville, Tennessee, död 29 april 1935 i Indianapolis, Indiana, var en amerikansk bluessångare, pianist och låtskrivare.[1]
Carr växte upp i Indianapolis, Indiana och lärde sig spela piano som tonåring. 1928 träffade han gitarristen Scrapper Blackwell som han bildade en duo med.[1] De spelade samma år in "How Long, How Long Blues" för Vocalion Records, vilken blev en omedelbar hit. Under det tidiga 1930-talet hörde Carr till de mest populära bluesmusikerna, med låtar som "Blues Before Sunrise" och "When the Sun Goes Down". Han var alkoholiserad och avled 1935.
Carr valdes in i Blues Hall of Fame 1982.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Leroy Carr”. Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Leroy-Carr. Läst 12 augusti 2021.