Hoppa till innehållet

Manbijoffensiven

Från Wikipedia
Manbijoffensiven
Del av syriska inbördeskriget och kriget mot Islamiska staten.
Karta över Manbijoffensiven
Karta över och resultat av Manbijoffensiven. (kronologi). För fortsättning, se Operation Eufrats sköld.
Ägde rum Maj–augusti 2016
Plats Manbij-distriktet
Resultat Avgörande SDF-seger
  • 78 000 flyktingar och hemlösa
Stridande
Syriska demokratiska styrkorna
Understödda av:
CJTF–OIR (USA-ledd militärkoalition) 		Islamiska staten Islamiska staten
Förluster
299 (+ 437 civila) 1 019

Manbijoffensiven (även känd som Operationen för martyren och ledaren Faysal Abu Layla) var en militär operation under det syriska inbördeskriget som genomfördes av den USA-stöttade militäralliansen syriska demokratiska styrkorna (SDF) under sommaren 2016. Målsättningen var att återta staden Manbij och närliggande områden från Islamiska staten (IS).[1]

Offensiven påbörjades i slutet av maj, och den 8 juni slutfördes inringningen av staden. Därefter inleddes intensiva strider i stadens utkanter, med flygunderstöd från den internationella USA-ledda koalitionen.[2] Under dessa strider kidnappade IS hundratals kurdiska bybor för att använda dem som mänskliga sköldar. Den 13 augusti slutfördes återerövringen av Manbij[3] och regionen runtom. SDF:s styrkor bestod under striderna av både kurdiska och arabiska stridande.

Turkiet, som anser att de kurdiska styrkorna är terrorister, inledde efter offensiven Operation Eufrats sköld för att bekämpa såväl dessa som IS.

Syfte

[redigera | redigera wikitext]

Offensivens huvudsakliga målsättning var att återta staden Manbij, hemort för den avlidne SDF-ledaren Faysal Abu Layla. Manbij är en av Syriens större städer och en viktig stödjepunkt mellan Eufrat och Aleppo.

Ett vidare mål är att även återta områdena väster om Manbij, områden som delvis bebos av kurder och som av dessa anses vara del av Syriska Kurdistan.[4] Målet för offensiven är också att klippa av Islamiska statens sista försörjningsleder från omvärlden och att förhindra den från att flytta dess krigare ut ur Syrien i syfte att utföra terroristattacker i Turkiet och Europa.[5]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

20 juli 2012 erövrades Manbij av lokala rebellstyrkor, vilka därefter tog över administrationen av staden. I december samma år genomfördes ett lokalval för att utse ett styre över staden.[6]

I januari 2014 tog styrkor från Islamiska staten över staden, efter att ha kört ut de befintliga rebellstyrkorna. Staden utvecklades efter det till ett lokalt nav för handel med plundrade antikviteter och arkeologisk utrustning.[7]

Rykten om en förestående offensiv mot Manbij spreds redan tidigt 2016, efter att SDF-styrkor tagit kontrollen över Tishreen-dammen 25 km sydöst om Manbij. Därefter skaffade sig SDF ett brohuvud på den västra stranden av Eufrat.[8]

Förlopp

[redigera | redigera wikitext]

Offensivens inledning

[redigera | redigera wikitext]
Video över koalitionens bombningar och artilleriattacker söderifrån (15 juni). De höga byggnaderna är Manbijs silor (föremål för hårda och böljande strider).

Sent i maj 2016 drog den arabisk-kurdiska SDF-alliansen[9] igång en offensiv för att återta Manbij.[10] Den föregicks av en begränsad offensiv söderut, mot Raqqa, vilket band upp delar av regionens IS-trupper till försvar av IS inofficiella huvudstad.

Sedan SDF:s södra offensiv avstannat, inleddes istället i månadsskiftet maj/juni en offensiv västerut. Där hade SDF sedan tidigare ett "brohuvud" väster om Eufrat. Detta förstärktes nu, samtidigt som den raserade bron längre norrut (rakt öster om Manbij) reparerades.

Inringning och belägring

[redigera | redigera wikitext]

Genom en snabb offensiv från flera riktningar i början av juni trängde SDF-styrkor mot väster på båda sidor om Manbij. Den 8 juni möttes de väster om staden, som sedan var under belägringstillstånd.[11]

Manbijbor tar sig från stridsområdet den 20 juni.

Under offensiven utförde den USA-ledda internationella koalitionen över 55 flygräder. Dessa hade som mål att sänka stridsförmågan hos IS-styrkorna i området och underlätta SDF:s offensiv.[5]

Strider inne i staden

[redigera | redigera wikitext]

Runt den 10 juli gick SDF-styrkor in i och tog kontroll över större delen av den sydvästra delen av Manbij. Detta skedde efter att IS under tidigare veckor gjort flera försök att bryta belägringen genom samordnade attacker mot SDF:s ställningar både norr och söder om staden.[12] Dessa IS-anfall avstannade dock snart.[13] Däremot tog IS hundratals kurdiska bybor i regionen som gisslan, för att använda dem som mänskliga sköldar ute på slagfältet.[14] Under juni månad beräknas minst 900 kurdiska civila ha kidnappats av IS som hämnd eller för att användas till tvångsarbete.[2]

Den 12 och 13 juli pågick strider i både södra, norra och västra Manbij. SDF-styrkor hade tagit över stödjepunkter på flera ställen i staden, efter svåra strider.[15] Samtidigt hade tusentals stadsbor evakuerats från de olika stridszonerna. Fram till 8 juli hade minst 14 000 boende i Manbij kunnat fly undan striderna via humanitära korridorer,[16] och två veckor senare hade minst halva Manbijs befolkning flytt till stadens utkanter.[17]

Stora delar av Manbij förstördes under striderna om staden (foto från 29 juli 2016).

De flyende hade så dags inte nåtts av några hjälpsändningar. Kvar bland striderna inne i Manbij fanns uppskattningsvis 25 000 stadsbor. Den internationella koalitionens flygräder i Manbij riktade in sig på IS stödjepunkter, men enligt rapporter hade även mer än 100 civila dödats genom flygattackerna.[17] 1 augusti vädjade det då nybildade stadsrådet i Manbij om hjälp från det internationella samfundet. De hemlösa stadsborna, som flytt undan striderna/det IS-kontrollerade området, hade dittills fått visst bistånd från de styrande i Kobane. Stadsrådet i Manbij hade då inrättat sitt provisoriska säte i orten Abu Qalqal sydöst om själva Manbij.[18]

Slutstriderna om Manbij

[redigera | redigera wikitext]

I samband med SDF:s övertagande av olika stadsdelar försökte kvarvarande IS-styrkor inleda förhandlingar om en ordnad reträtt från staden mot IS-kontrollerade områden.[19] SDF tillbakavisade förslagen och ansåg att kapitulation var enda alternativet.[20]

Fram till den 5 augusti hade SDF erövrat fler delar av centrala Manbij, och man kontrollerade då mellan 50 och 80 procent av själva staden.[21] En vecka senare återstod endast delar av centrum i IS kontroll, och kampen om dessa försvårades på grund av ISIS systematiska bruk av de kvarvarande civila i området som mänskliga sköldar.[22]

13 augusti rapporterade internationella medier att hela Manbij erövrats av SDF. De sista IS-styrkorna i staden kidnappade cirka 2 000 stadsbor, för att nyttja som mänskliga sköldar under deras reträtt mot IS-kontrollerat territorium i norr (Jarabulus).[22]

I SDF:s erövring av Manbij med omnejd ingick både arabiska och kurdiska styrkor, inklusive en viss andel kvinnliga stridande.

Resultat

[redigera | redigera wikitext]

Striderna om Manbij och regionen runtom, från maj till augusti 2016, innebar att minst 437 civila, 299 SDF-stridande och 1 019 IS-krigare miste livet. Mer än 78 000 tvingades på flykt undan striderna och förstörelsen.[22]

Med erövringen av Manbij utökades de kurdiskkontrollerade områdena i Syrien. Kurdiskdominerade SDF fick internationellt stöd i sitt återtagande av mark från IS. SDF planerade på sikt att även ta kontroll över fler delvis etniskt kurdiska områden i nordvästra delen av Syrien, inklusive städerna Jarabulus och Manbij. Detta innebar fortsatt konflikt med Syriens granne Turkiet[23] samt delar av den syriska oppositionen; den turkiskstödda opposition försvarade områden runt städer som Azaz och Aleppo mot både IS, Syriens regering och SDF:s ambitioner att utöka Rojavas territorium.

Som ett svar på SDF:s inmarsch i regionen väster om Eufrat, som mestadels befolkas av araber, inledde Turkiets armé och allierade FSA-styrkor den 24 augusti Operation Eufrats sköld. Målsättningen var att bekämpa IS och kurdiska "terroriststyrkor" väster om Eufrat.[24]

Styrkor

[redigera | redigera wikitext]

Under Manbijoffensiven bestod SDF-styrkorna till största delen av arabiska stridande (enligt uppgifter från Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan[25]). Annars leds och bemannas SDF i första hand av kurder. Den arabiska tonvikten på offensiven var ett uttalat krav från Turkiet,[23] som tidigare motsatt sig en kurdisk offensiv västerut.[8] Turkiet har från och till ägnat sig åt bombräder mot kurdiska ställningar söder om den turkisk-syriska gränsen, med målet att stoppa PKK:s och dess allierades styrkor.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1 juli 2016.
  1. ^ ”Revisiting Train-and-Equip in Syria to Clear the Manbij Pocket” (på engelska). 30 maj 2016. http://warontherocks.com/2016/05/revisiting-train-and-equip-in-syria-to-clear-the-manbij-pocket/. Läst 2 juli 2016. 
  2. ^ [a b] Ra, Song-hak (2016-06-25): "Kurder på väg att inta IS-kontrollerade Manbij i Syrien". svenska.yle.fi. Läst 14 juli 2016.
  3. ^ TT (14 augusti 2016). ”Minst 51 civila döda i Aleppoområdet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/minst-51-civila-doda-i-aleppoomradet/. Läst 14 augusti 2016. 
  4. ^ [a b] ”Fights to Retake Fallujah, Manbij City From ISIL Begin” (på engelska). Arkiverad från originalet den 14 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210314183350/http://www.defense.gov/News-Article-View/Article/791067/fights-to-retake-fallujah-manbij-city-from-isil-begin. Läst 2 juli 2016. 
  5. ^ ”المجالس المحلية .. خطوة نحو الأمام” (på arabiska). SyriaTomorrow. 9 december 2012. https://www.youtube.com/watch?v=B0mRKAfIY_o. Läst 2 juli 2016. 
  6. ^ ”Al Qaeda chief Zawahri tells Islamists in Syria to unite - audio”. Reuters. 23 januari 2015. Arkiverad från originalet den 13 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150713120538/http://uk.reuters.com/article/2014/01/23/uk-syria-crisis-zawahri-idUKBREA0M0DU20140123. Läst 2 juli 2016. 
  7. ^ [a b] " Syria Kurds preparing Manbij offensive: report". Arkiverad 19 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. now.mmedia.me. Läst 11 juli 2016. (engelska)
  8. ^ TT (2016-06-01): "Ny front mot IS i norra Syrien". aftonbladet.se. Läst 2 juli 2016.
  9. ^ ”SDF closes in on ISIL supply route in Syria's Manbij” (på engelska). Al Jazeera. 3 juni 2016. http://www.aljazeera.com/news/2016/06/sdf-closes-isil-supply-route-syria-manbij-160602084213370.html. Läst 2 juli 2016. 
  10. ^ ”U.S.-backed forces cut off all routes into IS-held Manbij: Syrian Observatory” (på engelska). Reuters. 8 juni 2016. http://www.reuters.com/article/us-mideast-crisis-syria-manbij-idUSKCN0YW0T1. 
  11. ^ Daily Sabah/Reuters (2026-06-21): "DAESH retakes 3 villages in Manbij, YPG-dominated SDF suffers heavy losses". dailysabah.com. Läst 11 juli 2016. (engelska)
  12. ^ Pellerin, Cheryl (2016-07-06): "OIR Spokesman: Local Forces Continue Push to Mosul in Iraq, Manbij Isolation in Syria". Arkiverad 12 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. defense.gov. Läst 11 juli 2016. (engelska)
  13. ^ "Hundreds of Kurdish villagers near Manbij taken by ISIS as human shield". rudaw.net, 2016-06-18. Läst 11 juli 2016. (engelska)
  14. ^ ARA News (2016-07-13): "At least 32 ISIS militants killed in fresh clashes with Kurdish-led SDF north Aleppo". Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. aranews.net. Läst 13 juli 2016. (engelska)
  15. ^ "1000s of Civilians Escape ISIL-Held Town of Manbij in Syria". alalam.ir, 2016-07-08. Läst 13 juli 2016. (engelska)
  16. ^ [a b] Kilani, Feras (2016-07-21): "Syria conflict: Exclusive BBC report from inside IS-held Manbij". bbc.com. Läst 22 juli 2016. (engelska)
  17. ^ "Manbij civilians call for international aid as fighting escalates between SDF and ISIS". Arkiverad 5 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. aranews.net, 2016-08-01. Läst 6 augusti 2016. (engelska)
  18. ^ Charkatli, Izat (2016-07-12): "SDF negotiating with ISIS on relocation agreement". Arkiverad 6 januari 2021 hämtat från the Wayback Machine. almasdarnews.com. Läst 13 juli 2016. (engelska)
  19. ^ Wladimir van Wilgenburg (2016-07-13): "SDF official: ISIS militants have only two options in Manbij: give up or die". Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. aranews.net. Läst 13 juli 2016. (engelska)
  20. ^ "Western-backed SDF forces make more advances against ISIS on Syria-Turkey border". Arkiverad 5 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. aranews.net, 2016-08-05. Läst 6 augusti 2016. (engelska)
  21. ^ [a b c] AFP/AP (2016-08-13): "More than 2,000 Isis hostages freed from Syrian city of Manbij". theguardian.com. Läst 14 augusti 2016. (engelska)
  22. ^ [a b] Wildenburg, van Wladimir (2016-06-02/03): "ANALYSIS: From master to observer - how Turkey became irrelevant in Manbij". middleeasteye.net. Läst 14 augusti 2016. (engelska)
  23. ^ Walsh, Nick Paton (2016-08-31): "Washington's Syrian headache: Keeping Turkey and Kurds apart". cnn.com. Läst 2 september 2016. (engelska)
  24. ^ Taştekin, Fehim (2016-06-06): "Did Erdogan look the other way during YPG operation in Syria?". Arkiverad 13 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. al-monitor.com. Läst 14 augusti 2016. (engelska)

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Manbijoffensiven&oldid=54507756”