Markgrevskap

Ett markgrevskap är det landområde som av kungen eller kejsaren tilldelats en markgreve. Benämningen användes ursprungligen för ett nyerövrat gränslandsområde i utkanten av Frankerriket och senare Tysk-romerska riket som tjänade som en säkerhetszon gentemot grannstaterna. På grund av markgrevskapens strategiska betydelse tilldelades markgrevarna vidsträckta befogenheter. Med tiden kom flera markgrevskap att utvecklas till oberoende hertigdömen.

Historiska tyska markgrevskap

• Markgrevskapet Baden, under perioden 1527–1771 delat i:
  • Markgrevskapet Baden-Baden
  • Markgrevskapet Baden-Durlach
• Billunger Mark under Billungdynastin i norr
• Geromark under Gero I, delades senare i Sachsiska Ostmark och Nordmark
• Nordmark, av vilket senare endast Altmark återstod. Ur detta bildades:
  • Markgrevskapet Brandenburg med bl.a. sidolinjerna:
    • Brandenburg-Küstrin
    • Brandenburg-Salzwedel
    • Brandenburg-Schwedt
    • Brandenburg-Stendal
• Sachsiska Ostmark
  • Markgrevskapet Lausitz
    • Markgrevskapet Landsberg
  • Markgrevskapet Meissen
  • Markgrevskapet Merseburg
  • Markgrevskapet Zeitz
• Bayerska Ostmark (Österrike)
• Markgrevskapet Krain

Se även

• Markis, den västeuropeiska motsvarigheten till markgreve.
• Grevskap