Hoppa till innehållet

Martin Schibbye

Från Wikipedia
Martin Schibbye
Martin Schibbye, 14 september 2012.
Född17 oktober 1980 (44 år)
Nederluleå församling, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist
MakaLinnea Schibbye[1]
FöräldrarSture Karlsson[2]
Utmärkelser
Robespierrepriset (2011)[3]
Publicistklubbens pris till Anna Politkovskajas minne (2012)[4]
Ludvig Nordström-priset (2013)[5]
Eldh-Ekblads fredspris (2016)
Martin Luther King-priset (2017)[6]
Stora journalistpriset (2022)
Redigera Wikidata

Martin Karl Schibbye, ursprungligen Karlsson, född 17 oktober 1980 i Nederluleå församling, Norrbottens län,[7] är en svensk journalist och ansvarig utgivare för reportagesajten Blankspot.

Schibbye är son till Sture Karlsson och Karin Schibbye.[8] Efter militärtjänstgöring 2000/2001 studerade Schibbye och tog kandidatexamen i statsvetenskap och magisterexamen i ekonomisk historia. Därefter gick han journalistutbildningen på JMK.[9]

Schibbye har varit redaktör för tidskriften Rebell som gavs ut av Revolutionär Kommunistisk Ungdom, redaktör för Brännpunkt Irak samt anställd 2007–2009 på månadsmagasinet Folket i Bild/Kulturfront som redaktör.

Sedan 2015 är Schibbye chefredaktör och ansvarig utgivare för reportagesajten Blankspot. 2022 vann han tillsammans med Brit Stakston och Partik Arnesson, från fotbollsappen Forza, Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare för publiceringarna på sajten Cards of Qatar.[10]

Fängslad i Etiopien – benådad efter 14 månader

[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 2011 greps Schibbye tillsammans med fotografen Johan Persson i Etiopien misstänkta för terrorbrott efter att från Somalia ha tagit sig in i området Ogaden tillsammans med gerillan Ogadens nationella befrielsefront (ONLF). Ogaden är ett konfliktområde som är stängt för journalister.[11] De vistades i området för att rapportera om de övergrepp som flyktingar vittnat om pågick där och kopplingarna det hade till oljeföretaget Lundin Petroleums verksamhet i regionen.[12] Den 21 december samma år befanns de skyldiga till att olagligen ha tagit sig in i Etiopien samt främjande av terrorism för sitt samröre med ONLF-gerillan. Den 27 december 2011 dömdes båda till 11 års fängelse.[13]

Johan Persson och Martin Schibbye på presskonferensen i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm den 14 september 2012.

Domen väckte starka reaktioner från Sveriges, EU:s och USA:s utrikesdepartement och föranledde kritik från organisationer som Reportrar utan gränser och Human Rights Watch. Medier över hela världen inkluderande CNN, BBC, India Times och Al Jazeera fördömde rättsprocessen.[14] Den 10 januari 2012 uppgav deras kontaktperson att de skulle ansöka om nåd istället för att överklaga domen.[15]

Schibbye och Persson benådades den 10 september 2012, varefter de släpptes fria och lämnade Etiopien.[16]

Nyhetsprogrammet Rapport menade i ett inslag 11 september 2012 att bevisen för hur gripandet av de svenska journalisterna gick till var förfalskade.[17]

Schibbye och Persson har skildrat reportageresan och tiden som arresterade och fängslade i reportageboken 438 dagar, utgiven 2013 av Offside Press.[18] Samma år sände även Sveriges Television dokumentären Diktaturens fångar med utsmugglat autentiskt filmmaterial om händelserna. År 2019 blev boken spelfilmen 438 dagar i regi av Jesper Ganslandt. Schibbye porträtteras i filmen av Gustaf Skarsgård och Johan Persson spelas av Matias Varela.[19]

Blank Spot Project

[redigera | redigera wikitext]

År 2015 grundade han webbplatsen Blank Spot Project tillsammans med bland andra Brit Stakston och Nils Resare. Reportagen på sidan ska skildra de platser i världen som annars ofta hamnar i medieskugga.[20] Schibbye är chefredaktör och ansvarig utgivare.[21] 2017 övergick projektet till att bli en bestående publikation, och bytte då namn till Blankspot.

Martin Schibbye i talarstolen på Sergels torg under manifestationen för offren vid attentatet på Charlie Hebdo i januari 2015.

Andra aktiviteter

[redigera | redigera wikitext]

År 2019 gav Schibbye ut reportageboken Jakten på Dawit på förlaget Offside Press. Boken handlar om den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001.[22]

Schibbye och Persson har startat den ideella föreningen Kalityfonden. Den ger ekonomiskt stöd till reportrar och fotografer över hela världen som fängslas, förföljs eller på annat sätt råkar illa ut på grund av sin yrkesutövning.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ läs online, g.co .[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.expressen.se , läst: 14 februari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.leninpriset.se .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.publicistklubben.se .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, ludvignordstromsallskapet.se .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, martinlutherking.se .[källa från Wikidata]
  7. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  8. ^ ”Schibbye om sista mötet med pappan”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/schibbye-om-sista-motet-med-pappan/. Läst 14 februari 2022. 
  9. ^ Åkerblom, Martin. ”Alumnintervjuer” (på engelska). www.ims.su.se. http://www.ims.su.se/samverkan/alumn/alumnintervjuer/martin-schibbye-jag-har-v%C3%A4rldens-b%C3%A4sta-jobb-1.279513. Läst 22 mars 2017. 
  10. ^ ”Cards of Qatar blev årets förnyare i Stora Journalistpriset”. Blankspot. 20 november 2022. https://blankspot.se/cards-of-qatar-vann-arets-fornyare-i-stora-journalistpriset/. Läst 18 december 2023. 
  11. ^ Madeleine Östlund. Svenska journalister gripna i Etiopien Arkiverad 18 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine., Dagens Media, 4 juli 2011. Läst den 13 september 2011.
  12. ^ ”Svenskarna döms till elva års fängelse”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svenskarna-doms-till-elva-ars-fangelse_6733985.svd. Läst 27 december 2011. 
  13. ^ ”Schibbye och Persson fick elva års fängelse”. Expressen.se. Arkiverad från originalet den 17 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120117220124/http://www.expressen.se/nyheter/1.2662459/schibbye-och-persson-fick-elva-ars-fangelse. Läst 16 mars 2012. 
  14. ^ Mats J Larsson (21 december 2011). ””Rättegången har varit som en dålig fars””. DN.SE. http://www.dn.se/nyheter/varlden/rattegangen-har-varit-som-en-dalig-fars. Läst 16 mars 2012. 
  15. ^ ”Sveriges radio”. Sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=4900880. Läst 16 mars 2012. 
  16. ^ DN Arkiverad 13 september 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ ”Bevisen mot Schibbye och Persson iscensattes”. SVT Nyheter. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bevisen-mot-etiopiensvenskarna-arrangerades. Läst 23 augusti 2017. 
  18. ^ Sydsvenskan 17 oktober 2013, "Perssons och Schibbyes bok blir film"
  19. ^ Haddad, Prescilia (27 augusti 2019). ”Varela om att spela mot barndomsvännen Skarsgård: ”Det är en dröm””. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/varela-om-att-spela-mot-skarsgard-det-ar-en-drom. Läst 17 september 2019. 
  20. ^ ””Blankspot har gjort mig till ofrivillig entreprenör””. www.dagensmedia.se. https://www.dagensmedia.se/medier/digitalt/blankspot-har-gjort-mig-till-ofrivillig-entreprenor/. Läst 17 september 2019. 
  21. ^ ”Martin Schibbye”. Blankspot. 17 september 2019. http://www.blankspot.se/author/martin-schibbye/. Läst 17 september 2019. 
  22. ^ ”Martin Schibbye: ”Jag ville ta reda på vem människan Dawit Isaak var””. SVT Nyheter. 18 augusti 2019. https://www.svt.se/kultur/som-samvetsfange-ar-ens-storsta-skrack-att-bli-bortglomd. Läst 17 september 2019. 
  23. ^ ”Martin Schibbye får Martin Luther King-priset 2017 | Martin Luther King”. martinlutherking.se. http://martinlutherking.se/2016/12/04/1064/. Läst 5 december 2016. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]