Hoppa till innehållet

Mats Qviström

Från Wikipedia
Mats Qviström
Mats Qviström som Cornwall i Kung Lear på Stadsteatern i Stockholm 2014.
Mats Qviström som Cornwall i Kung LearStadsteatern i Stockholm 2014.
FöddMats Thore Qviström
30 januari 1958 (66 år)
Sollentuna, Stockholms län, Sverige Sverige
IMDb SFDb

Mats Thore Qviström, född 30 januari 1958 i Sollentuna, är en svensk skådespelare.[1]

Qviström är utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö 19801983.[1] Under flera säsonger spelade han sommarteater i Södertälje. Han har erfarenhet från Boulevardteatern och Riksteatern (1987-1988). Åren 19881993 var han anställd vid Malmö stadsteater där han uppmärksammades för titelrollen i Don Juan, narren i Trettondagsafton och Valère i Den girige.

Nils Poppe engagerade honom till Fredriksdalsteatern i Helsingborg där han spelade i Spanska flugan 1992 och Bröderna Östermans huskors 1993, båda mot Mia Poppe. Därefter följde engagemang vid Östgötateatern och Stockholms stadsteater. Under 2007–2008 medverkade Qviström i många pjäser på Stadsteatern, som till exempel Krig och fred och Arsenik och gamla spetsar. På Stadsteatern har han arbetat tillsammans med skådespelare som Gustaf Skarsgård och Kjell Bergqvist.

Qviström gör Tintins svenska röst i Nelvanas tecknade TV-version om seriefiguren.

TV produktioner

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1985 Klassfiende (Class Enemy)
Nigel Williams
Magnus Bergquist Riksteatern[2]
Benke Förbjudet område
Klas Östergren
Magnus Bergquist Riksteatern[3]
1987 Blasny, Blasny
Michael Segerström och Johan Ulveson
Johan Sundberg
Johnny Melville
Boulevardteatern[4]
1989 Trettondagsafton (Twelfth Night, or What You Will)
William Shakespeare
Otomar Krejča Malmö stadsteater
1990 Don Juan Don Juan eller Stengästen (Dom Juan ou Le Festin de pierre)
Molière
Eva Sköld Malmö stadsteater[5]
1993 Hjalmar Olsson Bröderna Östermans huskors
Oscar Wennersten
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1996 Tiger 900 Oneonta Street (900 Oneonta)
David Beaird
Gustaf Elander Stockholms stadsteater
Freddy Avalon Maratondansen (They shoot horses, don't they?)
Horace McCoy
Johan Huldt Parkteatern
1998 Bruce Makten och härligheten (The Absence of War)
David Hare
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater
1999 Kommissarien
Paul
Slaktaren
Amerikansk sjöman
Jean
Langaren
Piaf
Pam Gems
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater
2000 Slender Muntra fruarna i Windsor (The Merry Wives of Windsor)
William Shakespeare
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2005 Luther Billis South Pacific
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein
Åsa Melldahl Malmö Opera
2007 Motortown
Simon Stephens
Tereza Andersson Östgötateatern[6]
2008 Pastor Harper
Mr Gibbs
Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Eva Dahlman Stockholms stadsteater
2010 Börje Anonyma singlar
Katrin Sundberg
Katrin Sundberg Klara Soppteater
2011 De vuxna m.fl. Hair
Gerome Ragni, James Rado och Galt MacDermot
Ronny Danielsson Stockholms stadsteater
2012 Bill Kort möte (Brief Encounter)
Noël Coward
Colin Nutley Stockholms stadsteater
Jättestora lilla pantern Peter Pan och Wendy (Peter Pan and Wendy)
J.M. Barrie
Pia Johansson Stockholms stadsteater
2015 Fusi Momo eller Kampen om tiden (Momo)
Michael Ende
Allan Svensson Kulturhuset Stadsteatern
2017 Pappan Sant enligt vem?
Jimmy Meurling
Jimmy Meurling Teater Tre[7]
2019 Peter Shakespeare in Love
Marc Norman och Tom Stoppard
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern/
Dansens hus
2021 Herr Zeller
Max
(Understudy)
Sound of Music
Richard Rodgers, Oscar Hammerstein, Howard Lindsay och Russel Crouse
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern
År Roll Produktion Regi
1992 Vakten Chopins piano (Chopin's Piano)
David Zane Mairowitz
Göran Stangertz[8]
  1. ^ [a b] Mats QviströmSvensk Filmdatabas
  2. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. 4 maj 1985. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-05-04/120/52. Läst 4 februari 2022. 
  3. ^ Kristoffer Leandoer (8 oktober 1985). ”Klas Östergrens debutpjäs: Brutal, scenisk och rolig teater”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-10-08/274/20. Läst 4 februari 2022. 
  4. ^ Tove Ellefsen (21 november 1987). ”Boulevardteatern: Självgodhet tar udden av satiren”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-11-21/11170-316/26. Läst 11 maj 2024. 
  5. ^ Lars-Olof Franzén (27 november 1990). ”Listig kappvändare nav i 'Don Juan'”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-11-27/322/24. Läst 4 mars 2022. 
  6. ^ ”Motortown: Ett drama om en desperat 24 timmars färd.”. Östgötateatern. https://www.ostgotateatern.se/pa-scen/motortown. Läst 6 oktober 2024. 
  7. ^ ”Teater Tre”. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171001030853/http://www.teatertre.se/. Läst 30 september 2017. 
  8. ^ ”Radio”. Dagens Nyheter: s. 11. 23 maj 1992. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-05-23/139/11. Läst 23 januari 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]