Mongolernas invasion av Tibet
| Mongolernas invasion av Tibet | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Mongolväldets invasioner och erövringar | |||||||||
 Karta över Tibet och den mongoliska Yuandynastin. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 Mongolväldet
|
Tibet | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
| Godan khan | |||||||||
Mongolernas invasion av Tibet inträffade 1240, och var en del i mongolväldets expansion. Efter erövringen utvecklades relationer mellan mongolerna och andliga ledare inom den tibetanska buddhismen vilket ledde till att tibetanerna 1253 återfick kontrollen över Tibet.
Invasionen
[redigera | redigera wikitext]Den mongoliska guvernören Godan khan (som var Djingis khans barnbarn[1] och Ögödeis son) styrde mongolernas territorium kring dagens Ningxia och Gansu. Godan khan initierade 1240 ett militärt fälttåg in i Tibet. Fälttåget styrdes av generalerna Lichi och Dhordha.[2] Mongolerna plundrade och brände ner tibetanska monument såsom kloster och tempel. Vid plundringen av Retingklostret mördades hundratals munkar.[2] En andlig ledare från tillhörande Drikung-kagyü lyckades blidka mongolerna och förhandla sig till fred genom att erbjuda sig att betala tribut till Godan khan.[2]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Efter invasionen sökte Godan khan andlig vägledning och han fann att Sakya Pandita, som var ledare för Sakya-skolan för den tibetanska buddhismen, var den mest kunniga.[2][1] 1244 bjöd Godan khan in Sakya Pandita att bli hans andliga vägledare, och 1247 mötta han Godan khan i det mongoliska hovet i Liangzhou i Gansu.[2][3] Godan khan var då sjuk men Sakya Pandita botade honom.[4] Godan khan blev imponerad av Sakya Panditas lära och de utvecklade en nära relation relation som ledde till att Sakya Pandita 1249[3] belönades med en maktposition i Tibet.[1] Godan khan konverterade även till buddhismen.[4]
Efter att Sakya Pandita avlidit 1251[3] bjöd Khubilai khan in Sakya Panditas brorson Drogön Chögyal Phagpa till Xanadu. Efter långa förhandlingar erbjöds Drogön Chögyal Phagpa att få makten över 13 distrikt (trikhor) i Tibet. I och med detta hade tibetanerna åter kontrollen över Tibet från 1253, och Mongoliet och Tibet utvecklade en präst-bekyddar-relation (Chö-yön).[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”The rise of Genghis Khan” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/place/Mongolia/The-rise-of-Genghis-Khan. Läst 3 juni 2018.
- ^ [a b c d e f] ”THE MONGOLS AND TIBET - A Historical Assessment of Relations between the Mongol Empire and Tibet” (på engelska). DIIR PUBLICATIONS. http://tibet.net/wp-content/uploads/2011/12/Mongols-and-tibet...pdf. Läst 3 juni 2018.
- ^ [a b c] ”Sakya Paṇḍita Kunga Gyeltsen” (på engelska). Treasury of Lives. https://treasuryoflives.org/biographies/view/Sakya-Pandita-Kunga-Gyeltsen/2137. Läst 5 juni 2018.
- ^ [a b] Juergensmeyer, Mark (2006). ”Tibetan Buddhist Society” (på engelska). The Oxford Handbook of Global Religions. Oxford University Press. sid. 94. https://books.google.se/books?id=SwXz4uFWiRgC&lpg=PA94&hl=sv&pg=PA94#v=onepage&q&f=false
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Juergensmeyer, Mark (2006) (på engelska). The Oxford Handbook of Global Religions. Oxford University Press. https://www.amazon.co.uk/Oxford-Handbook-Global-Religions-Handbooks-ebook/dp/B005LQCPWO/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1528176321&sr=1-1&keywords=9780199727612
| |||||||||||||||||