Hoppa till innehållet

Nascar Winston Cup Series 1971

Från Wikipedia
Nascar Winston Cup Series 1971
Allmän information
PlatsUSA
Säsongsnummer23
Antal race48
Start10 januari 1971
Slut12 december 1971
Bilar
Chassin
[a]
MotorerSe ovan.
Däckleverantör(er)
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetRichard Petty
MärkesmästerskapetPlymouth
Årets rookieWalter Ballard[2]
◄ 1971 ►

Nascar Winston Cup Series 1971 var den 23:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing. Säsongen bestod av 48 race och inleddes 10 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 12 december på Texas World Speedway i Texas. 1971 var det sista året av vad som brukar kallas "den gamla eran"[3] och den första säsongen av det som kallas "Winston Cup Series-eran" i och med R.J. Reynolds Tobacco Companys intåg i Nascar.

Serien vanns av Richard Petty i en Plymouth körande för Petty Enterprises. Det var hans tredje mästerskapstitel. Petty hade tidigare vunnit cup-serien 1964 och 1967. De två framgångsrikaste bilmärkena var Plymouth med 22 segrar, varav Petty stod för 21 segrar, och Mercury med 10 segrar.

Chrysler Corporation ansåg att det inte längre var ekonomiskt försvarbart att fortsätta sin satsning i Nascar så som man gjort tidigare och hade 1971 strypt sin racingbudget. Endast två av tidigare sex fabrikssponsrade förare blev kvar. Dessa två var Petty Enterprises Richard Petty (Plymouth) och Buddy Baker (Dodge).[4]Ford Motor Company drog sig med kort varsel ur helt och hållet och lämnade fabrikssponsrade stall som Holman Moody, Wood Brothers Racing och förare som Junior Johnson utan nya bilar.[5]

USA:s kongress hade 1969 röstat igenom Public Health Cigarette Smoking Act(en) som bland annat innebar förbud mot tobaksreklam i radio och tv.[6] Tobaksindustrin sökte därför andra sätt att marknadsföra sina produkter. R.J. Reynolds Tobacco Company med bland annat varumärket Winston kom att bli Cup-seriens första namnsponsor. Nascars och R.J. Reynolds samarbete varade i 33 år.[7]

Resultat

[redigera | redigera wikitext]
Nr Datum Tävling Bana Pole Vinnare Konstruktör Start Rapport
1 10 januari Motor Trend 500 Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien Richard Petty Ray Elder Dodge 3 Rapport
2 11 februari Daytona 500 Qualifier #1 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida A.J. Foyt Pete Hamilton Plymouth 2
3 11 februari Daytona 500 Qualifier #2 Bobby Isaac David Pearson Mercury 4
4 21 februari Daytona 500 A.J. Foyt Richard Petty Plymouth 5 Rapport
5 28 februari Miller High Life 500 Ontario Motor Speedway, Ontario, Kalifornien A.J. Foyt A.J. Foyt Mercury 1 Rapport
6 7 mars Richmond 500 Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia Dave Marcis Richard Petty Plymouth 30 Rapport
7 14 mars Carolina 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina Fred Lorenzen Richard Petty Plymouth 2 Rapport
8 21 mars Hickory 276 Hickory Motor Speedway, Hickory, North Carolina Bobby Allison Richard Petty Plymouth 4 Rapport
9 28 mars Southeastern 400 Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee David Pearson David Pearson Ford 1 Rapport
10 4 april Atlanta 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia A.J. Foyt A.J. Foyt Mercury 1 Rapport
11 8 april Columbia 200 Columbia Speedway, Cayce, South Carolina James Hylton Richard Petty Plymouth 4 Rapport
12 10 april Greenville 200 Greenville-Pickens Speedway, Easley, South Carolina David Pearson Bobby Isaac Dodge 2 Rapport
13 15 april Maryville 200 Smoky Mountain Raceway, Maryville, Tennessee Friday Hassler Richard Petty Plymouth 2 Rapport
14 18 april Gwyn Staley 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina Bobby Isaac Richard Petty Plymouth 3 Rapport
15 25 april Virginia 500 Martinsville Speedway, Martinsville, Virginia Donnie Allison Richard Petty Plymouth 3 Rapport
16 2 maj Rebel 400 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina Donnie Allison Buddy Baker Dodge 5 Rapport
17 9 maj Halifax County 100 South Boston Speedway, South Boston, Virginia Bobby Isaac Benny Parsons Ford 2 Rapport
18 16 maj Winston 500 Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama Donnie Allison Donnie Allison Mercury 1 Rapport
19 21 maj Asheville 300 New Asheville Speedway, Weaverville, North Carolina Richard Petty Richard Petty Plymouth 1 Rapport
20 23 maj Kingsport 300 Kingsport Speedway, Kingsport, Tennessee Bobby Isaac Bobby Isaac Dodge 1 Rapport
21 30 maj World 600 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina Charlie Glotzbach Bobby Allison Mercury 2 Rapport
22 6 juni Mason-Dixon 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware Richard Petty Bobby Allison Ford 2 Rapport
23 13 juni Motor State 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan Bobby Allison Bobby Allison Mercury 1 Rapport
24 20 juni Winston Golden State 400 Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien Bobby Allison Bobby Allison Dodge 1 Rapport
25 23 juni Space City 300 Meyer Speedway, Huston, Texas Bobby Allison Bobby Allison Dodge 1 Rapport
26 26 juni Pickens 200 Greenville-Pickens Speedway, Easley, South Carolina Bobby Allison Richard Petty Plymouth 1 Rapport
27 4 juli Medal of Honor Firecracker 400 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida Donnie Allison Bobby Isaac Dodge 21 Rapport
28 11 juli Volunteer 500 Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee Richard Petty Charlie Glotzbach Chevrolet 2 Rapport
29 14 juli Albany-Saratoga 250 Albany-Saratoga Speedway, Malta, New York Richard Petty Richard Petty Plymouth 1 Rapport
30 15 juli Islip 250 Islip Speedway, Islip, New York Richard Petty Richard Petty Plymouth 1 Rapport
31 18 juli Northern 300 Trenton Speedway, Trenton, New Jersey Friday Hassler Richard Petty Plymouth 2 Rapport
32 24 juli Nashville 420 Music City Motorplex, Nashville, Tennessee Richard Petty Richard Petty Plymouth 1 Rapport
33 1 augusti Dixie 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia Buddy Baker Richard Petty Plymouth 3 Rapport
34 6 augusti Myers Brothers 250 Bowman Gray Stadium, Winston-Salem, North Carolina Richard Petty Bobby Allison Ford 2 Rapport
35 8 augusti West Virginia 500 International Raceway Park, Ona, West Virginia Bobby Allison Richard Petty Plymouth 2 Rapport
36 15 augusti Yankee 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan Pete Hamilton Bobby Allison Mercury 2 Rapport
37 22 augusti Talladega 500 Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama Donnie Allison Bobby Allison Mercury 2 Rapport
38 27 augusti Sandlapper 200 Columbia Speedway, Cayce, South Carolina Richard Petty Richard Petty Plymouth 1 Rapport
39 28 augusti Buddy Shuman 276 Hickory Motor Speedway, Hickory, North Carolina Dave Marcis Tiny Lund Chevrolet 3 Rapport
40 6 september Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina Bobby Allison Bobby Allison Mercury 1 Rapport
41 26 september Old Dominion 500 Martinsville Speedway, Martinsville, Virginia Bobby Isaac Bobby Isaac Dodge 1 Rapport
42 10 oktober National 500 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina Charlie Glotzbach Bobby Allison Mercury 3 Rapport
43 17 oktober Delaware 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware Bobby Allison Richard Petty Plymouth 4 Rapport
44 24 oktober American 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina Charlie Glotzbach Richard Petty Plymouth 5 Rapport
45 7 november Georgia 500 Middle Georgia Raceway, Byron, Georgia Bobby Allison Bobby Allison Ford 1 Rapport
46 14 november Capital City 500 Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia Bill Dennis Richard Petty Plymouth 11 Rapport
47 21 november Wilkes 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina Charlie Glotzbach Tiny Lund Chevrolet 6 Rapport
48 5 12 december[b] Texas 500 Texas World Speedway, College Station, Texas Pete Hamilton Richard Petty Plymouth 3 Rapport
Källor:[9][10]

Slutställning

[redigera | redigera wikitext]
Plats Förare Starter Vinster Top 5 Top 10 Pole Varv Prispengar Poäng +\-
1 Richard Petty 46 21 38 41 9 4932 $4435
2 James Hylton 46 0 14 37 1 105 $90 282 4071 –364
3 Cecil Gordon 46 0 6 21 0 0 $69 080 3677 –758
4 Bobby Allison 42 11 27 31 9 3592 $254 316 3636 –799
5 Elmo Langley 46 0 11 23 0 48 $57 037 3356 –1079
6 Jabe Thomas 43 0 2 15 0 0 $48 241 3200 –1235
7 Bill Champion 45 0 3 14 0 0 $43 769 3058 –1377
8 Frank Warren 47 0 1 10 0 0 $40 072 2886 –1549
9 J.D. McDuffie 43 0 2 8 0 5 $35 578 2862 –1573
10 Walter Ballard 41 0 3 11 0 0 $30 974 2633 –1802
11 Benny Parsons 35 1 13 18 0 144 $55 896 2611 –1824
12 Ed Negre 43 0 0 2 0 0 $29 738 2528 –1907
13 Bill Seifert 37 0 0 4 0 0 $33 220 2403 –2032
14 Henley Gray 39 0 0 4 0 0 $31 789 2392 –2043
15 Buddy Baker 19 1 13 16 1 726 $115 150 2358 –2077
Källor:[11]
  • Notering: Endast de femton främsta förarna redovisas.

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken kunde förekomma.
  2. ^ Texas 500 flyttades fram en vecka på grund av regn.[8]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Tire Wars, Innovation Highlight Goodyear’s Relationship with NASCAR” (på engelska). frontofficesports.com. https://frontofficesports.com/tire-wars-innovation-highlight-goodyears-relationship-with-nascar/. Läst 4 juli 2021. 
  2. ^ ”Full list of Sunoco Rookie of the Year Award winners” (på engelska). NASCAR Digital Media. 1 december 2020. https://www.nascar.com/gallery/every-sunoco-rookie-of-the-year-award-winner/#photo-1. Läst 4 juli 2021. 
  3. ^ Rutherford, Kevin (24 september 2020). ”NASCAR 101: Most Wins in a Cup Season in the Modern Era” (på engelska). https://www.frontstretch.com/2020/09/24/nascar-101-most-wins-in-a-cup-season-in-the-modern-era/. Läst 4 juli 2021. 
  4. ^ Jensen, Ton (14 maj 2021). ”10 Surreal 1971 NASCAR Storylines” (på engelska). Nascar Hall of Fame. https://www.nascarhall.com/blog/10-surreal-1971-nascar-storylines. Läst 4 juli 2021. 
  5. ^ Fielden, Greg. ”The 1971 Season A Pivotal Year: NASCAR Loses Factories and Drivers, Gains Winston” (på engelska). stockcarracinghistory.com. Arkiverad från originalet den 9 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210709184351/http://www.stockcarracinghistory.com/nascar-through-the-years/nascar-winston-cup-grand-national/1971-nascar-winston-cup-grand-national-season. Läst 4 juli 2021. 
  6. ^ Richmond, J.B. (1983). ”Ending the cigarette pandemic” (på engelska). New York State Journal of Medicine. National Library of Medicine. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/6582366/. Läst 3 september 2021. 
  7. ^ Durr, Tim (19 juni 2017). ”NASCAR Premier Series names through the years” (på engelska). Fox Sports. https://www.foxsports.com/nascar/gallery/nascar-premier-series-names-through-the-years-120216. Läst 3 september 2021. 
  8. ^ ”Texas Auto Race Off” (på engelska). The New York Times. 5 december 1971. https://www.nytimes.com/1971/12/06/archives/texas-auto-race-off.html?searchResultPosition=19. Läst 28 november 2023. 
  9. ^ ”1971 NASCAR Grand National Results” (på engelska). ESPN. https://www.espn.com/racing/results/_/year/1971. Läst 4 juli 2021. 
  10. ^ ”1971 NASCAR Grand National Results” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/season-stats/1971/W/. Läst 4 juli 2021. 
  11. ^ ”NASCAR Grand National standings for 1971” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/yeardet/1971/W. Läst 4 juli 2021. 
v • r
Nascar Cup Series-säsonger
1949 · 1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nascar_Winston_Cup_Series_1971&oldid=55859973”