Magellanpipare
| Magellanpipare Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Pluvianellidae Jehl, 1975 |
| Släkte | Pluvianellus Gray,GR, 1846 |
| Art | Magellanpipare P. socialis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pluvianellus socialis | |
| Auktor | G. R. Gray, 1846 |
| Utbredning | |
 | |
Magellanpipare[2] (Pluvianellus socialis) är en sällsynt och unik vadare som förekommer i södra Sydamerika.
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Magellanpiparens kroppsbyggnad och biotopval liknar roskarlarnas men den kan inte förväxlas med någon annan vadarfågel. Ovansidan och bröstet är ljusgrå och resten av undersidan är vit. Den har korta röda ben, svart näbb och röd iris. Juvenilen har gulaktiga ben och iris och fjäderdräkten är genomgående fjälligt grå. Dess läte är ett duvliknande coo.
Utbredning och biotop
[redigera | redigera wikitext]Magellanpiparen häckar i stäppliknande biotoper i inlandet i Tierra del Fuego i södra Chile och Argentina vid färskvatten och brackvatten som sjöar och dammar men även i närheten av floder.[3][1] Den kan häcka ända upp på 1200 meter över havet men vanligtvis på lägre nivåer. Den genomför inga längre förflyttningar om vintern men flyttar till kusten eller större floder, främst till estuarier. Vissa flyttar längre norrut, så långt som till Valdeshalvön och ibland ända till den argentinska provinsen Buenos Aires.[4][1] Den har mycket sällsynt observerats på Falklandsöarna.[3]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Paren är territoriella och försvarar sitt revir och de ruvar äggen tillsammans. Honan lägger två stora ägg direkt på marken, men oftast överlever bara en unge. Magellanpiparen föder sina ungar genom att stöta upp föda som sparats i krävan, och detta är unikt bland vadarfåglarna.[4]
Den lever av små ryggradslösa djur som plockas från marken eller under stenar, likt roskarlarna. Det har observerats att den samlar maskar i näbben på samma sätt som lunnefåglarna. Vintertid utgör fjädermyggslarver huvudfödan och den födosöker då i mindre flockar.[1][5]
Systematik
[redigera | redigera wikitext]Länge placerades magellanpiparen tillsammans med piparna i familjen Charadriidae, men dess annorlunda ekologi indikerade att arten var distinkt, och DNA-studier visade att de istället är närmare besläktade med familjen slidnäbbar och att den också kanske borde placeras i denna familj.[6] Men än så länge placeras magellanpiparen i den egna familjen Pluvianellidae och tillsammans med tjockfotar och slidnäbbar utgör de den gemensamma underordningen Chionidi.[7][8][9]
Status
[redigera | redigera wikitext]Magellanpiparen är en sällsynt art med en mycket liten världspopulation, uppskattad till endast 330 vuxna individer. Beståndsutvecklingen tros dock vara stabil. IUCN kategoriserar den som sårbar.[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] BirdLife International 2023 Pluvianellus socialis . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 7 januari 2024.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ [a b] Ferrari, Silvia (22 november 2003). ”Magellanic Plovers Pluvianellus socialis in southern Santa Cruz Province, Argentina”. Wader Study Group Bulletin "101": ss. 1–7. Arkiverad från originalet den 19 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120219082831/http://www.grupofalco.com.ar/pedefes/imberti_Chorlo_Ceniciento_en_Santa_Cruz__mail_.pdf.
- ^ Kampf, Ruud (22 november 1996). ”A note on the feeding behaviour of Magellanic Plover Pluvianellus socialis”. Wader Study Group Bulletin "80": ss. 78.
- ^ Paton, Tara (22 november 2003). ”RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds”. Molecular Phylogenetics & Evolution "29" (2): ss. 268–278. doi:.
- ^ Christidis & Boles (2008) Systematics and Taxonomy of Australian Birds, CSIRO, Melbourne, sid:132
- ^ Paton, Tara A. & Baker, Allan J. (2006) Sequences from 14 mitochondrial genes provide a well-supported phylogeny of the Charadriiform birds congruent with the nuclear RAG-1 tree., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.39, nr.3, sid:657–667. doi:10.1016/j.ympev.2006.01.011 (HTML sammanfattning)
- ^ Paton, T.A.; Baker, A.J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F.(2003) RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.29, sid:268-278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 (HTML sammanfattning)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om magellanpipare.
Wikimedia Commons har media som rör magellanpipare.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|