Skumringslandet

Skumringslandet
	Skumringslandet
Regissör	Paul Magnus Lundø
Producent	Sigve Endresen; Daniel Henriksbø; Paul Magnus Lundø
Manus	Paul Magnus Lundø; Ronnie Larsen
Originalmusik	Johannes Leonard Rusten
Fotograf	Henning Høifødt
Klippning	Zaklina Stojcevska; Magne Østby
Premiär	10 oktober 2014
Speltid	82 minuter
Land	Norge
Språk	norska
	IMDb ;

Skumringslandet ("skymningslandet") är en norsk thrillerfilm från 2014 i regi av Paul Magnus Lundø, med Sverre Anker Ousdal, Kim Bodnia, Leif Nygaard, Ewen Bremner och Jørgen Langhelle i huvudrollerna. Den utspelar sig 1348 och handlar om en man som letar efter sin bror. Brodern har försvunnit efter att ha misstänkts stå i förbund med djävulen och ligga bakom flera grymma mord. Filmen spelades in i Sokndal i södra Rogaland under sensommaren och hösten 2011. I slutskedet av inspelningen skedde en sjöolycka som resulterade i en producents och en B-fotografs död. Detta ledde till att filmen sköts upp och det var ett tag osäkert om den överhuvudtaget skulle färdigställas.^[1] Filmen hade slutligen norsk premiär 10 oktober 2014.^[2]

Mottagande

Morten Ståle Nilsen skrev för Verdens Gang: "Skumringslandet lyckas fint med att skapa en black metal-vänlig atmosfär. Medeltidsbyn som är uppbyggd i Blåfjell ser absolut trovärdig ut, och fotoarbetet är ofta stämningsfullt – inte minst de många bilderna på folk som bär på facklor i gruvorna. Därefter är man tvungen att nämna att repet som används i samma gruvor helt uppenbart är köpt på Jernia, och att Skumringslandet – ingen hemsk film, men inte en lyckad heller – har många problem." Ståle Nilsen fortsatte: "Filmen har en onaturlig prägel och ett orytmiskt tempo. ... Handlingen blir förvirrande, trots att den är simpel som en barntimmessaga. ... Ousdal och Jørgen Langhelle tar professionellt nog filmen på största allvar, dessvärre med milt komiska resultat."^[3] Gunnar Iversen, professor i filmvetenskap vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, analyserade filmen för Montages. Iversen införde filmen i en tradition där norsk historiefilm ofta har förlagts till just 1300-talet, med exempel som Kristin Lavransdotter och Anja Breiens medeltidsfilmer. Iversen kopplade även ihop Skumringslandet med samtida spänningsfiktion: "Skumringslandet är en historiefantasi som projicerar samtidselement från genrefilm och genretelevision tillbaka till medeltiden; CSI och paranoida konspirationsthrillers ser ut att vara Lundøs främsta inspirationskällor." Iversen skrev vidare: "Sin begränsade budget till trots får Paul Magnus Lundø mycket ut av pengarna, och resultatet är intressant, trots uppenbara svagheter i rytm och berättande."^[4]

Källor

^ Maaland, Borghild (4 september 2014). ”Innspilling endte i tragedie - nå er Skumringslandet kinoklar” (på norska). Verdens Gang. http://www.vg.no/rampelys/film/innspilling-endte-i-tragedie-naa-er-skumringslandet-kinoklar/a/23288495/. Läst 23 november 2014.
^ ”Skumringslandet” (på franska). Filmweb.no. http://www.filmweb.no/film/article1143445.ece. Läst 23 november 2014.
^ Ståle Nilsen, Morten (9 oktober 2014). ”Filmanmeldelse: Tåkeheimen” (på norska). Verdens Gang. http://www.vg.no/rampelys/film/filmanmeldelser/filmanmeldelse-taakeheimen/a/23312112/. Läst 23 november 2014. ”Skumringslandet lykkes fint i å skape en black metal-vennlig atmosfære. Middelalderbyen som er bygget i Blåfjell ser absolutt troverdig ut, og fotoarbeidet er ofte stemningsfullt – ikke minst de mange bildene av folk som bærer fakler i gruvene. Dernest skylder man å anføre at repet som brukes i de samme gruvene, helt åpenbart er kjøpt på Jernia, og at Skumringslandet – ingen fryktelig film, men ikke en vellykket én heller – har mange problemer." "Filmen får et unaturlig preg og et urytmisk tempo. ... Fortellingen blir forvirrende, trass i at den er simpel som et barnetimeeventyr. ... Ousdal og Jørgen Langhelle tar profesjonelt nok filmen på det største alvor, dessverre med mildt komiske resultater.”
^ Iversen, Gunnar (10 november 2014). ”Analysen: Skumringslandet (2014)” (på norska). Montages. http://montages.no/2014/11/analysen-skumringslandet-2014/. Läst 23 november 2014. ”Skumringslandet er en historiefantasi som projiserer samtidselementer fra genrefilm og genrefjernsyn tilbake på middelalderen; CSI og paranoide konspirasjonsthrillere ser ut til å være Lundøs fremste inspirasjonskilder." "Til tross for sitt begrensede budsjett får Paul Magnus Lundø mye ut av pengene, og resultatet er interessant, på tross av åpenbare svakheter i rytme og fortelling.”

[1] Maaland, Borghild (4 september 2014). ”Innspilling endte i tragedie - nå er Skumringslandet kinoklar” (på norska). Verdens Gang. http://www.vg.no/rampelys/film/innspilling-endte-i-tragedie-naa-er-skumringslandet-kinoklar/a/23288495/. Läst 23 november 2014.

[2] ”Skumringslandet” (på franska). Filmweb.no. http://www.filmweb.no/film/article1143445.ece. Läst 23 november 2014.

[3] Ståle Nilsen, Morten (9 oktober 2014). ”Filmanmeldelse: Tåkeheimen” (på norska). Verdens Gang. http://www.vg.no/rampelys/film/filmanmeldelser/filmanmeldelse-taakeheimen/a/23312112/. Läst 23 november 2014. ”Skumringslandet lykkes fint i å skape en black metal-vennlig atmosfære. Middelalderbyen som er bygget i Blåfjell ser absolutt troverdig ut, og fotoarbeidet er ofte stemningsfullt – ikke minst de mange bildene av folk som bærer fakler i gruvene. Dernest skylder man å anføre at repet som brukes i de samme gruvene, helt åpenbart er kjøpt på Jernia, og at Skumringslandet – ingen fryktelig film, men ikke en vellykket én heller – har mange problemer." "Filmen får et unaturlig preg og et urytmisk tempo. ... Fortellingen blir forvirrende, trass i at den er simpel som et barnetimeeventyr. ... Ousdal og Jørgen Langhelle tar profesjonelt nok filmen på det største alvor, dessverre med mildt komiske resultater.”

[4] Iversen, Gunnar (10 november 2014). ”Analysen: Skumringslandet (2014)” (på norska). Montages. http://montages.no/2014/11/analysen-skumringslandet-2014/. Läst 23 november 2014. ”Skumringslandet er en historiefantasi som projiserer samtidselementer fra genrefilm og genrefjernsyn tilbake på middelalderen; CSI og paranoide konspirasjonsthrillere ser ut til å være Lundøs fremste inspirasjonskilder." "Til tross for sitt begrensede budsjett får Paul Magnus Lundø mye ut av pengene, og resultatet er interessant, på tross av åpenbare svakheter i rytme og fortelling.”

[1]

[2]

[3]

[4]