Hoppa till innehållet

Socialkonservatism

Från Wikipedia
Del av en serie om
Konservatism
Varianter

Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal
Medkännande · Moderat · National
Social · Ultra · Värde

Principer

Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati
Meritokrati) · Familj (Könsroller) · Folk
Förfädersdyrkan · Heder · Hierarki · Historism
Kultur (Arv · Kanon) · Lagstyre · Lojalitet
Monarkism (Rojalism) · Ortodoxi · Patriotism
Plikt · Statskyrka · Suveränitet · Tradition

Filosofer

Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand
Coleridge · Evola · Hegel · Hume · Jünger
Kirk · Maistre · Newman · Oakeshott
Peterson · Röpke · Schmitt · Scruton
Sowell · Spengler · Taine · Tocqueville

Statsmän

Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill
De Gasperi · Disraeli · Dollfuss · Franco
de Gaulle · Horthy · Mannerheim · Metternich
Pinochet · Reagan · Salazar · Thatcher

Socialkonservatism är en politisk åskådning som utvecklades ur konservatismen i slutet av 1800-talet. Anhängare till socialkonservatismen ansåg att samhället hade ett ansvar för att alla skulle få en dräglig levnadsstandard. Man menade att samhället bland annat skulle ta itu med farliga arbetsmiljöer och sjukdomar.[1]

Liberalism och socialliberalism är motsatsen till socialkonservatism på det liberala/konservativa politiska spektrumet, GAL-TAN-skalan. [2]

Ideologisk utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Under den senare delen av 1800-talet gick de socialkonservativa i riktning mot att acceptera allmän rösträtt samtidigt som statlig socialpolitik blev en betydande del inom socialkonservatismen. Man syftade till att integrera arbetarna i en nationell gemenskap för att motarbeta socialismens idéer om klasskamp och väpnad revolution.[3] Socialkonservatismen utvecklades även som en reaktion mot liberala politiska rörelser och vad konservativa såg som ett avståndstagande mot "västliga värderingar".[2]

Tyska Riket kännetecknades av socialkonservatism och ses som föregångare till 1900-talets välfärdsstat.[1] Rikskanslern och Preussens ministerpresident Otto von Bismarcks socialkonservativa idéarv fick bland annat till konsekvens att Tyskland blev det första landet med ett allmänt pensionssystem.[4] Näraliggande politiska riktningar är den österrikiska kristligtsociala rörelsen och den tidiga svenska unghögern.

I USA utvecklades socialkonservatismen i reaktion mot federala initiativ i socialpolitiken under mitten och slutet av 1900-talet. Det kunde handla om frågor som rörde religionsfrihet, lägre straff för brott, samvetsfrihet och abort. De amerikaner som såg den nya politiken som ett hot mot konservativa värderingar kom att bilda den amerikanska socialkonservativa rörelsen.[2]

Socialkonservatismen är en variant av konservatism som betonar vikten av att bevara olika samhälleliga relationer genom plikt, traditionella värderingar och etablerade institutioner. För att samhället ska fungera menar man att en strikt social struktur behöver etableras.[5] Generellt är socialkonservativa tveksamma till social förändring och tror på att bevara status quo gällande familjerelationer, sexuella relationer och patriotism.[6][5]

Socialkonservativa tenderar att vara negativa till separationen mellan stat och religion, dock inte nödvändigtvis negativ till ateism per se. Man argumenterar för att om stater och människor slutar tro på Gud så kommer den sociala ordningen att försvagas. I många fall är socialkonservativa tveksamma till skilsmässa, något man menar skapar problem och dysfunktionella hem.[5]

I den socialkonservativa traditionen finns det en idé om att kombinera social rättvisa med konservativa föreställningar om lag och ordning, en försiktighet inför reformer och även en nationalistisk syn på samhället.[7]

I psykologisk forskning kan socialkonservativa åsikter delvis härledas till en känslighet för impulser från den beteendestyrda delen av människans immunsystem. Beteendeimmunsystemet (BIS) är den del av immunsystemet som har utvecklat psykologiska mekanismer för att undvika potentiellt farliga smittoämnen, t.ex. genom att reglera sociala interaktioner eftersom andra människor utgör potentiella smittokällor. Forskningen har visat att personer med starkare BIS-relaterade personlighetsdrag tenderar att vara mer socialt konservativa, som ett sätt att legitimera undvikandet av medlemmar av olika utgrupper. En högre känslighet för äckel - som är en central mekanism i beteendeimmunsystemet - korrelerar med starkare fördomar mot olika grupper som homosexuella, etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning, överviktiga, m.fl.[8]

Bland svenska partier beskriver Sverigedemokraterna sig i sitt principprogram som: "ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn".[9]

  1. ^ [a b] ”Konservatism”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/konservatism. 
  2. ^ [a b c] ”Social Conservatism - ECPS” (på amerikansk engelska). https://www.populismstudies.org/Vocabulary/social-conservatism/. Läst 8 juni 2023. 
  3. ^ Larsson, Reidar (2006). Politiska ideologier i vår tid. "3". Studentlitteratur. sid. 43. ISBN 978-91-44-03956-5 
  4. ^ Christoph Conrad, "The Emergence of Modern Retirement: Germany in an International Comparison (1850-1960)", Population: An English Selection, Vol. 3, 1991, sid 171-200
  5. ^ [a b c] ”19 Different Types of Conservatives | Politic-Ed” (på amerikansk engelska). 11 maj 2020. https://politic-ed.com/2020/05/11/19-different-types-of-conservatives/. Läst 24 juli 2023. 
  6. ^ ”Social Conservatism - ECPS” (på amerikansk engelska). https://www.populismstudies.org/Vocabulary/social-conservatism/. Läst 24 juli 2023. 
  7. ^ Lars Anders Johansson (20 oktober 2019). ”SMEDJAN | Det finns mer än en konservatism”. Timbro. https://timbro.se/smedjan/det-finns-mer-an-en-konservatism/. Läst 24 juli 2023. 
  8. ^ Terrizzi, John A.; Shook, Natalie J.; McDaniel, Michael A. (2013-03). ”The behavioral immune system and social conservatism: a meta-analysis” (på engelska). Evolution and Human Behavior 34 (2): sid. 99–108. doi:10.1016/j.evolhumbehav.2012.10.003. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S109051381200116X. Läst 23 juli 2023. 
  9. ^ ”Sverigedemokraternas principprogram 2019”. https://sd.se/wp-content/uploads/2022/07/sverigedemokraternas-principprogram-2019.pdf. Läst 8 juni 2023.