Hoppa till innehållet

Soka Gakkai

Från Wikipedia
Gohonzon

Soka Gakkai är en japansk buddhistisk rörelse som grundades år 1930. Rörelsen baseras på undervisning från den Japanske buddhistprästen Nichiren (1222–1282) och Soka Gakkais tre första presidenter: Tsunesaburō Makiguchi (1871–1944), Jōsei Toda (1900–1958) och Daisaku Ikeda (1928–2023). Soka Gakkai är den största nya japanska religionen, och har det största medlemsantalet av alla grenar inom Nichiren-buddhismen. En central rit för dem är att recitera "Namu Myōhō Renge Kyō", vilket är en hyllning på japanska till Lotussutran.[1][2]

Rörelsen grundades av Tsunesaburō Makiguchi och Jōsei Toda den 18 november 1930, men det första mötet ägde rum först år 1937.[3] Den upplöstes under andra världskriget när en stor del av dess ledning fängslades på grund av brott mot lagen för bevarandet av allmän ordning från 1925, och anklagelser om majestätsbrott. Rörelsen ägnar betydande energi åt missionerande.[4] Efter kriget växte den från ett uppskattat medlemsantal om 3000 före kriget, till hävdade 750000 hushåll år 1958.[5][6] Enligt rörelsens egna uppgifter har den nu 12 miljoner medlemmar i 192 länder.

Ikeda har varit framgångsrik i att göra rörelsen allmänt accepterad, men den ses fortfarande på med misstänksamhet i Japan. Soka Gakkai har varit invecklad i flera offentliga kontroverser, särskilt under de tre första decennierna efter andra världskriget.[5][7][8][9][10] Från 1952 till 1991, ingick Soka Gakkai i samma förening som Nichiren Shōshū, en buddhistisk sekt.[11] Komeito, ett konservativt politiskt parti har stått Soka Gakkai nära. Partiet anslöt sig till regeringskoalitionen 1999.

Medlemmarna i Soka Gakkai har ofta ett altare i sina hem där det centrala objektet är en avskrift av en mandala som ursprungligen utformades av Nichiren.[12] Den kallas Gohonzon. Tecknen i den mittre kolumnen av inskriften lyder Nam Myoho Renge Kyo och Nichiren.[13] Snarare än att dyrka Buddha eller Lagen[förtydliga] som externa objekt, gjorde Nichiren alltså en skriven mandala, inte en buddhistisk staty, till det centrala objektet för rörelsens dyrkan.[14]

Rörelsen har en internationell gren som heter Internationella Soka Gakkai

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”History of the Soka Gakkai”. SGI Quarterly. Soka Gakkai International. Arkiverad från originalet den 2017-04-11. https://web.archive.org/web/20170411090152/http://www.sgiquarterly.org/artsedu2010Apr-1.html#. Läst 31 oktober 2018. 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 april 2017. https://web.archive.org/web/20170411090152/http://www.sgiquarterly.org/artsedu2010Apr-1.html#. Läst 31 oktober 2018. 
  3. ^ Jacqueline I. Stone, Original Enlightenment and the Transformation of Medieval Japanese Buddhism (Studies in East Asian Buddhism), University of Hawaii Press 2003, ISBN 978-0824827717, s. 454.
  4. ^ Knut A. Jacobsen; Buddhismen, Kultur, Historia, Tradition; Natur & Kultur; 2002; sid 207
  5. ^ [a b] Melton, J. Gordon; Baumann, Martin, reds (2010). Religions of the world : a comprehensive encyclopedia of beliefs and practices (2nd). Santa Barbara, California: ABC-CLIO. sid. 2656–2659. ISBN 978-1598842036 
  6. ^ Kisala, Robert (2004). ”Soka Gakkai: Searching for the Mainstream”. i Lewis, James R.; Aagaard Petersen, Jesper. Controversial New Religions. Oxford University Press. sid. 139–152 
  7. ^ Phillip E. Hammond and David W. Machacek, "Soka Gakkai International" in J. Gordon Melton, Martin Baumann (eds.), Religions of the World: A Comprehensive Encyclopedia of Beliefs and Practices, ABC-CLIO, 2010, s. 2658. "Daisaku Ikeda (född 1928), Soka Gakkai's charismatic third president, led the international growth of the movement. Although Ikeda and his successor, Einosuke Akiya, have gone to great lengths to improve the movement's public image, suspicion remains. Soka Gakkai's political involvement through the organ of the Komeito, a political party founded by the Soka Gakkai, and the near godlike reverence that members have for President Ikeda have tended to perpetuate public distrust. Although it has been subjected to a generalized suspicion toward Eastern religious movements in the United States, Europe, and South America, the movement's history outside of Japan has been tranquil by comparison to its Japanese history."
  8. ^ Wellman, Jr., James K.; Lombardi, Clark B., reds (2012-08-16). Religion and human security : a global perspective. New York: Oxford University Press. sid. 272. ISBN 978-0199827756  "When I conducted a survey of 235 Doshisha University students a few years ago asking their opinions about the Gakkai and how much they knew about its peace education programs, over 80 percent responded that they had a negative image of the movement and about 60 percent thought that its 'peace movement' is little more than promotional propaganda. The few respondents with a positive image were either Soka Gakkai members, were related members, or were friends of members."
  9. ^ Seagar, Richard (2006). Encountering the Dharma: Daisaku Ikeda, the Soka Gakkai, and the Globalization of Buddhist Humanism. University of California Press. sid. xii. ISBN 978-0-52024577-8. ”Since its founding in the 1930s, the SG has repeatedly found itself at the center of controversies, some linked to major struggles over the future of Japan, others to intense internal religious debates that erupted into public view. Over the course of its history, however, it has also grown into a large, politically active, and very well-established network of institutions, whose membership represents something on the order of a tenth of the Japanese population. One result is that there is a fractured view of the movement in Japan. On one hand, it is seen as a highly articulated, politically and socially engaged movement with an expressed message of human empowerment and global peace. On the other, it has been charged with an array of nefarious activities that range from fellow traveling with Communists and sedition to aspiring to world domination.” 
  10. ^ Beasley, W. G., red (1977). Modern Japan: Aspects of History, Literature, and Society. Berkeley: University of California Press. sid. 190–196. ISBN 978-0-520-03495-2 
    Hunt, Arnold D. (1975). Japan's Militant Buddhism: A Survey of the Soka Gakkai Movement. Salisbury East, S. Aust.: Salisbury College of Advanced Education. sid. 1–13. ISBN 978-0909383060 
    Kitagawa, Joseph M. (1990). Religion in Japanese history ([Reprint].). New York: Columbia University Press. sid. 329–330. ISBN 978-0231028387 
  11. ^ ”The Pioneer Days”. Nichiren Shoshu Temple. http://www.nst.org/sgi-faqs/the-history-of-the-relationship-between-nichiren-shoshu-and-the-soka-gakkai/1-the-pioneer-days/. Läst 5 oktober 2015.  Arkiverad 27 augusti 2018 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180827142350/http://www.nst.org/sgi-faqs/the-history-of-the-relationship-between-nichiren-shoshu-and-the-soka-gakkai/1-the-pioneer-days/. Läst 31 oktober 2018. 
  12. ^ Seagar, Richard (2012). Buddhism in America. New York: Columbia University Press. sid. 93. ISBN 9780231108683 
  13. ^ Bauman, Melton, Martin, Gordon, red (2010). Religions of the world : a comprehensive encyclopedia of beliefs and practices. sid. 2658. ISBN 978-1598842036 
  14. ^ Morino, Ted (2001), World Tribune, Santa Monica: World Tribune Press, s. 2 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Soka_Gakkai&oldid=54408296”