Sten Dehlgren
Sten Dehlgren | |
Född | 26 maj 1881[1] Stockholms stad[1], Sverige |
---|---|
Död | 21 november 1947 (66 år) Skeppsholms församling[1], Sverige |
Begravd | Solna kyrkogård[2] |
Medborgare i | Sverige[3] |
Sysselsättning | Författare, journalist[1] |
Arbetsgivare | Dagens Nyheter (1911–)[4] |
Redigera Wikidata |
Sten Fredrik Dehlgren, född 26 maj 1881 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 21 november 1947 i Skeppsholms församling, Stockholm [5], var en svensk tidningsman.
Dehlgren började som underlöjtnant vid flottan 1901 och blev kapten 1910. Samma år blev han ekonomichef och verkställande direktör i Dagens nyheters AB. Från 1922 till 1946 var Dehlgren chefredaktör för Dagens Nyheter. År 1935 blev han kommendörkapten av andra graden i marinen. Han invaldes 1923 som korresponderande ledamot av Örlogsmannasällskapet.
Under Dehlgrens 35-åriga epok i DN:s ledning växte tidningen fram som Sveriges ledande dagstidning. Dehlgren var ordförande i Svenska tidningsutgivareföreningens arbetsgivarsektion ,medlem av Pressbyråns styrelse,ordförande för de sakkunniga för revision av TF medlem av SIS pressråd och i Tidningarnas telegrambyrå. Som tidigare sjöofficer och journalist var Dehlgren särskilt intresserad av försvarsfrågan. I bokform utgav han bland annat Torpedvapnet (1905), Slaget vid Horns rev (1916) och Från Habsburgs härar till Englands flotta (1917).
Dehlgren var under andra världskriget ordförande för Pressrådet (och senare även Pressnämnden), ett av staten 1939 inrättat organ som utfärdade anvisningar till tidningar för att uppamma självdisciplin och självsanering i krigstider.[6] Tidningarna skulle undvika "sarkasmer och sårande utfall" samt "alla smädliga omdömen och karikatyrer" om ledande personer och de krigförande.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Delin, Sten Fredrik i Vem är Vem?: Stockholmsdelen (första upplagan, 1945)
- Jarl Torbacke, Dagens nyheter och demokratins kris
- Stig Hadenius, Dagens Nyheters Historia
- Leif Kihlberg, Dagens Nyheter och Demokratins genombrott
- Staffan Sundin, Konsolidering och expansion
- Alf W. Johansson, Herbert Tingsten och det kalla kriget
- Ivar Ljungquist, Ur Dagens Nyheters historia
- Karl-Erik Gustafsson & Per Rydén, Den svenska pressens historia
- Carl-Adam Nycop, Nyfiken med sting! En tidningsmans memoarer, Bonniers 1971.
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
- Göran Leth och Kent Zetterberg, "Sten Dehlgren i pressen, politiken och privat", Presshistorisk årsbok 2014
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Sten F Dehlgren, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17393, läst: 7 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ FinnGraven.se, läs online, läst: 7 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 12 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Publicistklubbens porträttmatrikel, Publicistklubben, 1935, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ [a b] Ingrid Adielsson. "Det ofria ordet — Censur och tryckrihet 1766–1810 och 1920–1945", Magisteruppsats vid Uppsala Universitet, hösten 2007. Åtkomst den 15 april 2018.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikiquote har citat av eller om Sten Dehlgren.
|
- Svenska chefredaktörer
- Svenska sjöofficerare
- Ledamöter av Kungliga Örlogsmannasällskapet
- Svenska journalister under 1900-talet
- Svenska författare under 1900-talet
- Svenska militärer under 1900-talet
- Journalister från Stockholm
- Författare från Stockholm
- Militärer från Stockholm
- Gravsatta på Solna kyrkogård
- Födda 1881
- Avlidna 1947
- Män